The Sustainable Societys tema för november är MAT, evigt på tapeten och alltid extra hysteriskt när vi närmar oss julen. Jag tänkte passa på att prata om mat utan att säga ett ord om vad vi äter. Du får ha precis vilken kosthållning du vill, och du har garanterat redan koll på vad som ur både klimat- och hälsoperspektiv är bättre alternativ! Vän av ordning minns nu att The Sustainable Society publicerar sina inlägg runt den 30e i varje månad, men jag skyller på att jag är dagvill och helt enkelt fortfarande tror att det är den 30e november.
För vi ska gå lite mer basic än så: det spelar ingen roll att du gör ALLA rätt när det kommer till maten du äter, så länge du fortsätter kasta ätbar mat i papperskorgen.
Ni vet ju redan att vi är urdåliga på att ta tillvara på maten. Vi kastar enorma mängder, både som privatpersoner men också i större sammanhang (skolor, sjukhus, arbetsplatser osv). Vad är det ekologiska fotavtrycket på all den mat som inte ens fick bli mat? Slutar man kasta kan man garanterat sänka sin påverkan på klimatet en hel del, av den enkla anledning att man inte behöver köpa nytt för att ersätta det som kastades.
Ofta när vi pratar om matsvinn så pratar vi så mycket om finurliga maträtter som du kan göra av resterna, hur du kan ta tillvara på en halv rotselleri eller vad tusan det må vara. Så jag tänker komma här med en tråkig, torr vardagsbetraktelse: jag tycker det är ganska tråkigt att laga mat. Jag kommer aldrig göra en gryta på det som är över i kylskåpet, eller slänga gårdagens middag som fyllning i en paj. Jag är helt enkelt inte så kreativ med min matlagning, eller har intresset.
Men ÄNDÅ så kastar jag i stort sett ingen mat alls. Inget alls. Noll. Nada. Nu förstår jag ju att ni är nyfikna på hur man kan uppnå denna magiska nivå av matsvinn, och svaret är jättetråkigt: jag planerar alla mina matinköp så att allt ska gå åt.
- Gör en lista inför storhandlingen. Men nu snackar jag inte att bara lasta upp matvaror på rad på en papperslapp. Nej nej. Då hamnar du ju i samma situation igen? Trehundra paprikor i kylskåpet som ruttnar. Nä, vi börjar med att bestämma VAD vi ska äta. Jag skriver upp mina maträtter, och beräknar antalet portioner de innehåller. Då ser jag att jag fixar alla matlådor som behövs hela månaden, skriver upp nån maträtt till helgen som får vara lite ”roligare”, och lämnar utrymme för att någon enstaka dag att spontanköpa det jag vill äta.
- Genom att skriva min inköpslista utifrån vad jag faktiskt ska äta, så kan jag beräkna mängden rätt maniskt. FYRA gula lökar. TRE havregrädde. SJU krossade tomater. Ja, ni hajar. Jag köper den e-x-a-k-t-a mängden utifrån de recept jag vet att jag ska tillaga.
- (ja det är rätt tråkigt beteende. Men det funkar. Och jag gillar listor. )
- Sen lagar jag mina planerade maträtter. Jag käkar ju matlåda dagligen, och slänger ihop så mycket jag bara kan på en kväll så att jag slipper sen. In i frysen med bra mat bara, enkelt.
- Middagar kör jag enklare: tomatsoppa, omeletter, osv. Enkla lättlagade grejer för någon som kommer hem sent på dagarna, och där man heller inte kastar saker. Det är ju inte så att jag använder 2,5 ägg i en omelett liksom.
- Resultatet? Jag behöver komplettera min månadsinhandling väldigt lite: några färskvaror bara som man inte kan bunkra med, typ frukt & grönt eller mejerier. Det blir ganska billigt när man inte går och småhandlar. Jag lagar bra mat. Och jag kastar ingenting för det blir ingenting över.
Innan någon hinner säga STOPP och förklara att det inte funkar för deras familj: TESTA! Man kan skruva på alla recept så att det blir rätt antal portioner tämligen oavsett. Jag som är själv lagar alltid minst fyra portioner: perfekt för matlådor, alternativt en middag och resten matlådor eller liknande upplägg. De saker man behöver köpa som räcker längre – låt säga en dressing – räcker ju för likadana eller snarlika måltider nästa månad. Eller månaden efter det. Det krävs helt enkelt lite dedikation, en vilja att käka matlådor, att kunna tänka sig att äta samma mat flera dagar i rad (knepet här är att laga RIKTIGT god mat så att man nästan längtar efter att få äta det igen) och att orka släpa hem ett storköp* – men sen är matfrågan löst för den kommande månaden, med bästa möjliga käk till ett bra pris! Och som sagt: noll matsvinn.
*för att storhandla på en rimlig butik gör jag följande: jag åker tunnelbana från jobbet efter stängning. In i mataffären. Kånkar runt på en korg med alldeles för mycket grejer så jag har hälften av sakerna i famnen. Betalar. Packar i medhavda stora påsar från Clas Olson (en sån där IKEA-påse-variant). Går till tvärbanan. Åker tvärbanan och byter sedan till tunnelbana igen. Går sedan hem med påsarna. Så det går finfint att storhandla rejält även om man saknar bil och närhet till stormarknad (reds.anm. att jag bor granne med en av stans dyraste lokalbutiker, jag skulle behöva dubbla min matbudget om jag skulle handla där), och träningsvärken i axlarna dagen efter slår vilket gympass som helst! Tid totalt med kollektivtrafik och matinköp cirka 1,5-2 timmar beroende på hur organiserad jag är väl i mataffären och huruvida jag tajmar kollektivtrafiken.
__________________________________________________________
Missa inte att läsa resten av gängets inlägg! Maria skriver om matåret 2019 och lite om julbord, Liselott om vego för nybörjare, Think Organic delar lite tankar om mat, och Emma skriver om 17 steg till klimatsmart mat!
