(bild stulen från SvD)
Idag publicerade SvD en artikel om varför DU (eller kanske jag) blundar för klimathotet, denna gång är det psykologer som talar om varför människan är inkapabel till att förstå vidden av de problem vi har idag och som kommer att eskalera.
De 5 ”undanflykter” (eller vad man nu ska kalla det) som de listar är:
1. ”Det händer inte här”
2. ”Långsamma förändringar svåra att se”
3. ”Allmänningens Tragedi”
4. ”Begränsad mängd oro”
5. ”Framtida hot förminskas”
Principen (som de själva även kommer fram till) är att de flesta av oss inte vill ändra vår livsstil, men att vi kommer bli tvugna att göra det när det redan är för sent. Så det ser ut som om en stor katastof måste ske som påverkar oss alla, i alla delar av världen, för att folk ska få arslet ur vagnen.
Jag har många gånger velat fram och tillbaka om vad, inom miljö & natur, som jag vill jobba med när jag är färdigutbildad. Ibland vill jag bara jobba med djur, ibland med skog och mark, aldrig med vatten, sällan med politik. På senare tid har jag nog insett vad det är jag (och många många fler) behöver jobba med. Jag behöver jobba med människor, och med livsstilsfrågor och konsumtionsfrågor. Hur jag har tänkt få ihop detta har jag absolut ingen aning om, men det känns allt mer aktuellt för var dag som går. Att förändra politiken är givetvis jätteviktigt, men om problemen inte går att lösa uppifrån, då måste man lösa dem på gräsrotsnivå, man måste få ett helt folk att säga Nej Tack, ett helt folk måste sätta press på både politiker och företag.
Och ifall det skulle skita sig för mina stora planer så kan jag ju alltid återgå till den gamla drömmen; att rädda utrotningshotade arter.
Nu blev det ett lite rörigt inlägg såhär på en tisdagsmorgon (är det fortfarande morgon när klockan är elva?). Dagen skall ägnas åt plugg innan det är dags att jobba stängningspass.
