Jag hoppas nu att jag är åter med i matchen när det gäller bloggen, även om jag inte riktigt är på fötterna ännu. Jag opererades alltså i lördags för brutet skenben och brutet vadben i vänster fotled efter att i onsdags ha ramlat i skogen. Sex dagar på sjukhus tog kål på mitt humör, men nu ligger jag hemma hos mina föräldrar och försöker pussla ihop tillvaron igen, vilket inte verkar vara så enkelt när man är gipsad och går på kryckor (eller: försöker ta sig fram på kryckor), något jag aldrig varit med om förut.
Eventuella konstigheter som skrivs här på bloggen i några dagar framöver skylls på mina smärtstillande. :) Plus att jag ska försöka fixa ut röntgenbild(erna) här på bloggen, då jag är rätt fascinerad över hur mitt ben verkligen har gått av, och att det faktiskt inte gjorde så ont som man tror att bryta två ben.
Förövrigt har jag hört och sett en massa vidriga slit-och-släng beteenden på sjukhuset. Visste ni till exempel att kuddarna på ortopedavdelningen är ENGÅNGSKUDDAR. Hur är det ens möjligt? Det är ju fortfarande örngott på dem! Jag tog hem mina två jag haft till benet i ren panik, nån borde ju kunna använda dom igen liksom. Sen ska vi nog inte ens börja tala om alla mediciner jag är full med just nu, jag får lite smått panik när jag tänker på allt som man stoppas full med på sjukhusen och som sen hamnar ute i våra vattendrag.
Hur som helst, som det är för stunden så blir jag väldigt trött hela tiden, jag har ganska ont och jag är rätt nedstämd av alltihop som hänt (alltså på ren svenska = jag tycker extremt synd om mig själv). Men jag ska försöka vara lite produktiv här på bloggen nu, jag har ju saknat er! Och tack för all medömkan jag fått under tiden jag legat på sjukhus! Imorgon ska jag försöka släpa mig ut på altanen för att sitta i solen en stund – jag räknar med att allt blir mycket bättre så fort jag får lite sol i ansiktet! (och så kan vi ju njuta lite extra av att jag fick full pott på Miljökemi och miljötoxikologi– kursen.. ;))
10 comments
Välkommen tillbaka! Har saknat dina inlägg faktiskt. =)
Det är tillåtet att tycka synd om sej när man har brutit två ben, ja även om det bara hade varit ett som gått av. ;)
Vet inte riktigt om jag ska trycka tummen upp eller ner på de här sista inläggen, gillar ju lixom inte att du har ont men gillar ju att du skriver igen.
Kram och krya på benet.
Tack!
Smärtan är rätt överkomlig så ”gilla” på du! :) Det värsta är ju egentligen att man behöver be om hjälp med ALLT. Och jag gillar inte att be om hjälp, så jag har det lite körigt. Så det är skönt att kunna pyssla lite med bloggen igen så att man känner sig som vanligt! :)
Härligt att du är tillbaka! Tycker att du har full rätt att tycka synd om dig själv just nu, skönt att du har en altan och lite sol i alla fall. Stor kram!
mm, lite solbränna har jag till och med lyckats få! Så det känns lite lättare, så det är skönt att vara tillbaka här igen – speciellt när ni alla skriver sådana himla peppande kommentarer! :D
Ta väl hand om dig! Massor av kramar och omtanke <3
tack! :)
Ta hand om dig och hoppas du får mycket sol att njuta av i helgen! Det tar ett tag innan man vänjer sig med att inte kunna gå dit man vill, men det är bra för att öva upp sitt tålamod om inte annat… ;) Ha en så fin helg det bara går!
Haha, ja, tålamodsträning kan man lungt säga att det är – och det går inte så bra för mig! Tur att det för stunden bara är mina föräldrar som behöver stå ut med mig… :) Men lite solbränna lyckades jag skaffa, så livet känns åtminstone lite lättare!
Hade just hittat din blogg, och är glad att du är tillbaka :-) Krya på dig!
Tack! Förhoppningsvis får du lite nytt att läsa snarast! :) Kul att du hittat hit!