Jippie, tänker man när man åker till sjukhuset för att lämna in kryckorna och plocka bort gipset.
Man är mindre glad, rent ut sagt skitförbannad och ledsen och arg och besviken och alla andra jobbiga känslor man kan ha, när det visar sig att det finns ett infekterat sår på benet, som inte alls ser bra ut. Seriöst (det här kanske är lite magstarkt, men ändå) så SÅG jag metallplattan som sitter fastskruvad i benet, eftersom såret var så pass brett och djupt.
Och vips så har läkaren smällt dit gipset igen och man får med sig kryckorna hem tillsammans med den största monsterkuren antibiotika jag någonsin sett, samt en kallelse till återbesök om 1½ vecka för mera röntgen och pillande i såren och fortfarande ännu ingen rehabilitering. Så nu sitter jag här hemma och är trött, arg, ledsen och helt uppgiven. Full med antibiotika som jag inte mår bra av, med kombinationen smärtstillande som gör mig illamående och trött. Och jag vet att jag behöver göra klart alla rapporter till min distanskurs. Och plugga till tentan i tillämpad ekologi. Och hjälpa min grupp med vårt fältuppgiftsarbete. Och jag behöver städa. Och min tvättid jag bokat till idag – finally skulle jag få tvätta! – gick ju givetvis upp i rök så nu får jag gå omkring i gamla trasor igen (det är väl nu jag ska se fördelen med att ha extrema mängder trosor och strumpor?).
Tack universum för denna exeptionellt dåliga tisdag. Detta kan nog vara det mest deprimerande blogginlägg jag någonsin kommer skriva, men så är det. Det här benet har sabbat tillräckligt för mig nu. Jag får kompensera med att skriva några glada inlägg kanske? Om inte annat vore jag tacksam för glada nyheter av något slag. Lite i stil med ”Västvärlden slutar överkonsumera”, ”Världen byter till förnybar energi”, ”Folk har äntligen insett – cykeln är mycket coolare än bilen”.. Ah, jag vet inte. Små glada nyheter går väl också bra. Jag publicerar helt enkelt några glada inlägg, och sen återgår jag till sysselsättningen dra-täcket-över-huvudet-och-tycka-extremt-extremt-synd-om-mig-själv.
16 comments
Åh! Inte roligt alls. Hoppas att monsterkuren hjälper så att du äntligen blir frisk snart!
Vi håller tummarna för monsterkuren! Det i kombination med att jag bara tänker ligga i sängen och sura i en vecka måste ju vara win-win.. ? =)
Men…har du inte känt av såret? Har det inte gjort ONT?
Bra(?) nyheter:
1. Tyskland ska lägga ner kärnkraften. Förhoppningsvis betyder det inte ökad användning av fossila bränslen utan en storsatsning på förnyelsebara. Se möjligheterna! :D
2. Du får ordentlig träning i tålamod!
3. Du kan dra ihop en ta-hand-om-sjukling-fest för dina vänner som kommer och städar och gullar lite med dej. Belöningen är att dom får skriva saker på gipset. :P
4. Å du…om det här är det mest deprimerande dunånsin kommer ha orsak att skriva så är det väl ganska bra? ;)
Kramar och krya på dej
Såret HAR gjort ont, vilket jag gnällt om hela tiden. Men sjukhusfolket har avfärdat mitt gnäll som ”inbillning” bara för att jag vet att ett av operationssåren sitter på just det stället. Skrattar bäst som skrattar sist, ungefär, även om jag inte är särskilt nöjd med att vara den som hade rätt!
Haha, tack för glada nyheter, dom värmde! Och du har alldeles rätt, om jag inte kan komma på något värre att gnälla om så är jag nog rätt lyckligt lottad ändå! :)
Usch vad tråkigt, hoppas verkligen att såret läker fort, krya på dig!
Tack för omtanken!
Å fy så tråkigt! Krya på dig och slå ett slag för Östersjön – köp kopiösa mängder Ben & Jerrys att trösta dig med. Kram
åh – det alternativet till självömkan hade jag inte ens tänkt på.. Mmm.
Skickar all kärlek och omtanke till dig!
kram
Tack!
Försöker nå dig via mailen…. men jag får inte till det?
Kan du maila mig?
johnna.gilljam@gmail.com
Mailat!
Fy vad trist. Hoppas att såret läker riktigt bra så att du får vara frisk sen!
ja, nu får det banne mig vara nog med elände för benet! (tills dom ska operera ut metallen..), men vi håller tummarna för såret!
Åh. Jag beklagar verkligen. Önskar dig ett snabbt tillfrisknande.
[…] har jag mest hängt på sjukhuset hela dagen, för att kolla det där otäcka såret som vi hittade förra gången. Vad som hände idag? Jo, dom skruvade ut en av skruvarna i benet (den som man såg genom såret). […]