Idag har jag mest hängt på sjukhuset hela dagen, för att kolla det där otäcka såret som vi hittade förra gången. Vad som hände idag? Jo, dom skruvade ut en av skruvarna i benet (den som man såg genom såret). När jag var vaken. Jag hade lokalbedövning i själva såret, men man kan ju inte bedöva skelettet. Trots det gjorde det inte ont – men varje gång skruven hade gått ”ett varv” inne i skelettet så knäppte det till i benet och jag kände hela tiden skruven. Något utav det obehagligaste jag någonsin varit med om vill jag lova.
Nu är gipset av, men såret är omplåstrat, jag måste dyka upp på sjukhuset var och varannan dag framöver för att få det omlagt och jag har bandage och givetvis fortfarande kryckorna, men jag får börja röra lite på foten. En till monsterkur med antibiotika står för dörren och dom räknar med att det tar uppemot 2-3 veckor för såret att läka om allt går bra.
Jag mår dock så risigt i både kropp och huvud att jag känner att jag inte kan skriva salstentan jag har imorgon (terminens sista) då jag inte hunnit plugga då jag mått så fruktansvärt dåligt av allt som hänt. Det kändes inte värt att gå dit och sen bara göra dåligt ifrån sig, så jag hoppas att jag istället har möjlighet att gå nästa omtentatillfälle.
Jag tänker trösta mig själv med att nog köpa en ny köksstol då den jag har gått sönder. Jag ska slå på stort och köpa en stol som är tidlös och håller i all evighet, nämligen en Tolix. Återkommer om det. Min mamma föreslog att jag skulle tatuera mig igen eftersom min planerade Greklandresa med avresa på tisdag nu blev inställd, och det är ingen dum idé. Bara att börja skissa, för jag ska bygga på en redan nuvarande historia.
