Okej. Jag är en sorglig människa, ibland. Jag vill bara klargöra det.
När jag skrev det här inlägget och bestämde vad som saknades i min garderob så fick jag sedan lite panik, och gjorde en rejäl inventering av vad som fanns. Konstaterade att det saknades lite fler saker – faktiskt. Jag vet inte om det var någon form av undermedveten panik från mitt forna shopaholic-jag eller om det var bra gjort. Hur som helst, igår tog jag en shoppingrunda med en vän. Observera gärna att detta är första shoppingrundan på länge för min del – åtminstone om man räknar MEDVETEN shopping där jag visste vad jag ville ha och helt enkelt kollade efter det och faktiskt var ute på stan av den anledningen!
Jag köpte:
en rödsvartrutig skjorta (basplagg i min garderob)
en svart luvtröja (som jag behövt ha de senaste tre åren, ungefär)
ett par svarta jeans (hurra! äntligen jeans! och så satt dom perfekt!)
en svart t-shirt (det var inte det lättaste – bara för att jag ville ha shyssta enfärgade basplagg så fanns det liksom inget ute i butikerna..)
en gråsvart klänning som funkar utmärkt till fest och även till vardags om man vill (något som är sorgligt underrepresenterat i min garderob. Antalet klänningar som nu även funkar till fest i mitt hushåll: 1).
1 stickad tröja (Pippi-modellen. Dock ej köpt på stan utan nätbeställd).
Så. Då var det sagt. Shopping-spree. Dock var det genomtänkt och behövligt, men jag kan ändå inte låta bli att skämmas lite. Jag menar, jag utnämner ju mig själv mellan varven (i ren hybris, givetvis) till nån form av miljöguru. Det är jag ju uppenbarligen inte. Eller inte hela tiden, åtminstone.
Nu är det dock bestämt att jag under hela höstterminen (jo men visst, studenter räknar året i helt andra former än andra) enbart får köpa följande efter garderobsinventeringen:
1-6 bastoppar (linnen och t-shirts i BRA kvalité)
1 par jeans
1 par Minnetonkas (alltså mockasiner)
2 tröjor/koftor
(underkläder räknas inte in)
Så. That’s it. Allt jag får köpa i klädväg. Det här förutsätter ju även att min viktnedgång inte helt plötsligt blir kalasbra och börjar gå jättefort (jag känner att risken inte direkt är överhängande..). Men det känns bra det här. Jag måste följa det här. Och det kan ju inte vara så svårt. Jag tänker att det här är någon form av uppvärmning inför ett framtida köpstopp. PLUS att jag får pengar över till min kommande tatuering som kommer kosta en del. Win-win!
