Det är intressant det här med ekologiska jordbruk. Om vi snackar jordbruk generellt i Sverige så är 8% av vår yta täckt av jordbruk, uppdelat på 2,7 milj ha åker och 0,5 milj ha betesmark. Om man fortfarande ser till den allmänna bilden så är 2% av befolkningen sysselsatt med jordbruk (jämfört med 1800talet då över 75% jobbade inom jordbruket), och 11% av jordbruksarealen ligger i träda varje år. För er som inte känner till begreppet träda så innebär det att man låter marken vara ifred under en period, helst några år, så att den får återhämta sig och återfå näringsämnen och liknande som urlakas när man odlar och skördar hela tiden.
Bilden ovan visar hur det ser ut idag med svenskt ekologiskt jordbruk. Regeringen har haft som mål att vi ska öka andelen ekologiskt jordbruk (till 20%, idag ligger vi på cirka 12%, omställningsmark inräknad), därför ser man en del mark som ligger under omställning (det tar några år att gå från konventionellt jordbruk till att bli certifierat ekologisk). 1993 hade vi 40 000 ha ekojordbruk, år 20000 hade vi 350 000 ha, och idag ligger vi tyvärr inte så långt över år 2000s resultat.
Den här bilden visar vad som odlas i ekojordbruken. Mycket mark går till slåtter och betesvall, vilket är att föredra jämfört med att man skulle odla mat till djuren.
Först och främst har jag glömt vart jag hittade de här bilderna. Någon statlig rapport har jag för mig att det var, så bildcred till staten helt enkelt.
Hur som helst, det jag vill komma fram till är: hur ser man till att ekojordbruket ökar i Sverige? Regeringens vilja slog ju inte riktigt igenom. Själv tror jag svaret är rätt enkelt, ett typexempel på att rösta med plånboken: varje gång man går och handlar så köper man svenskodlade ekologiska matvaror. De kanske inte finns på varje hylla i mataffären, men man får passa på där man hittar dem: mejeriprodukter, vetemjöl och andra baktillbehör, morötter, potatis, animalier med mera. Det finns ju en hel del ekologiskt som är sverigeproducerat just när det kommer till basvaror. Jag vet att Saltå Kvarn, som alltid är eko, köper in råvaror från svenska ekojordbruk, bland annat ett litet jordbruk från trakten där jag kommer ifrån.
Så varför bråka om att det ska finnas fler ekojordbruk i Sverige? Jag kan ju lika gärna köpa ekologiska produkter som är odlade utomlands? Jovisst, det kan jag. Och det gör jag. Men helst väljer jag svenska alternativ, för ju fler ekojordbruk vi har och ju färre konventionella jordbruk, desto mer biologisk mångfald, desto renare sjöar och vattendrag, desto mindre kemikalier och bekämpningsmedel huserar i Svenska marker. Jag handlar eko för magen först och främst, för Svensk natur i andra hand, och för världsmiljön i tredje hand.
Vill man veta mer kan man kika in hos Ekologiska Lantbrukarna, och hos Ekogårdar kan man leta reda på sin närmsta ekogård!
3 comments
Intressant läsning.
Förövrigt har det ganska bra med närproducerat och ekologiskt här där vi bor! :-)
Jag fattar inte: ”Den här bilden visar vad som odlas i ekojordbruken. Mycket mark går till slåtter och betesvall, vilket är att föredra jämfört med att man skulle odla mat till djuren.”
Vad är slåtter och betesvall annat än mat till djuren?
Slåtter och betesvall är givetvis djurmat, men jag ställer det i jämförelse med att t.ex. odla sojabönor att ge till djuren. En slåtteräng är ju inte ett högintensivt jordbruk såsom en odling är, vilket är bättre för den biologiska mångfalden i området. En slåtteräng är ju inte en odling i någon bemärkelse mer än att man använder det som växer av sig självt.