För många år sen när jag varje jul och födelsedag fick så kallade ”flytta-hemifrån-grejer” så önskade jag mig bland annat bestick. Finbestick från Hardanger skulle jag ha, modellen Renessanse. Sagt och gjort, jag fick besticken, ett 24-delars set kostar idag 1100kr. Gissa vart dom här bestick har hållt hus sen jag flyttade hemifrån?
Mycket riktigt – dom har stått längst in i ett av köksskåpen. I sin låda. Helt oanvända. För det här är ju finbestick. Så när jag väl flyttade köpte jag en packe bestick från IKEA för 79 kronor istället, att ha till vardags.
Det intressanta är ju hur ofta jag har användning för så kallade finbestick. När jag bjuder på nyårssupé, kanske? Just ja, det händer ju aldrig. Och det känns väldigt onödigt att ha fina kvalitetsbestick (mina bestick beskrivs som: ”inspirerat av renässansens klassiska och eleganta stil”) i ett skåp. Så nu blir det ändring: budgetbesticken får hamna hos Stadsmissionen och finbesticken får användas till vardags.
Att ha ägodelar som är för fina för att användas är ett enormt resursslöseri och dessutom utrymmeskrävande. Till exempel har jag ett gäng kristallglas som jag rädde från ett av min pappas rensningstillfällen då han skulle kasta dom. Dom glasen får man dricka i när man vill så att de kommer till användning, istället för att göra som mina föräldrar som hade de stående i ett skåp (jag kan inte minnas att jag någonsin sett någon dricka ur dem). Finbesticken har dessutom 10 års garanti. Och i och med utbytet så blev jag av med den stora besticklådan samt att jag fick extra utrymme i köksskåpen, riktigt värdefullt i mitt lilla hem.
Man undrar hur mycket mer man har hemma som aldrig får se dagens ljus eftersom saken i fråga är fin/dyr/ömtålig? Det är ju en helt annan dimension av medveten konsumtion av högkvalitativa produkter som bara blir skräpkonsumtion om man inte använder sakerna.
(en annan aspekt är ju också varför jag har haft 48 stycken bestick. Det är sällan 12 personer äter middag i min lägenhet..)
29 comments
Jag har något liknande… Min mamma köpte en hel finservis till mig för många år sen. Tallrikar, assietter, serveringskärl, en hel jeflans kaffeservis med kaffekanna och allt. Och hur ofta använder jag en finservis? Tror inte någon i vår generation gör det faktiskt…
Så jag skänkte mina gamla IKEA tallrikar till Emmaus och började använda finservisen till vardags varpå min mamma utbrister: ”Den fina!? Till vardags!?”
Jamen när ska jag annars använda den?
Och finbesticken som jag fick varje jul av min bror… ja de blandas så fint med IKEA besticken i lådan :-)
Haha, jag skulle just skriva att jag har en väninna som…. ja, hon har ju själv skrivit här ovanför. Och jag håller me! Varför ska vi ha våra fina saker på speciella tillfällen för? Varför inte njuta av dem varje dag. Det är ju totalt meningslöst annars! De bara står där och samlar damm liksom (som förövrigt har en hel servis stående och väntar hos min mormor). Den lär nog inte bli använd tyvärr. Men min mormor är stolt för hon samlat den åt mig, och den har definitivt kostat flera tusentals kronor…
Det där är ju faktiskt ett problem, när någon annan samlar till en. En vän till mig har en mormor som samlat en enorm kaffeservis med blommiga små koppar till henne – och min vän är så långt ifrån blommiga små kaffekoppar man kan komma.. Tråkigt när det blir så, men jag kan nog tycka att det är okej att sälja något sådant och istället köpa något man har användning för / vill använda. Kanske inte så länge som mormor kommer hem till en och fikar dock…
Ler när jag läser detta. Jag håller med er fullständigt. Efter att jag gjorde en stor utrensning av mitt hem för ett par år sedan använder mina kristallglas till vardags och funderar på att även plocka fram mina fintallrikar. Jag har också funderat på hur det kommer sig att det ska vara 12st av allt….kommer troligen inte bli använt vid samma tillfälle. Fram med Era fina saker och använd! :)
12 av allt är ju en lustig uppsättning faktiskt! Får man plats sex personer runt matbordet räcker det ju med sex av allt! Skulle det krisa vid ett födelsedagskalas kan man ju alltid låna av någon för just den dagen!
I vårt hem använder vi en kristallskål från Orrefors som godisskål och som vardagsporslin har vi fått ärva mina svärföräldrars finporslin. Det är en sjuttiotalsservis som är i nyskick, eftersom den aldrig är använd! :-) Vi har en finservis också, men den använder vi varje vecka när vi har gäster på middag. Vi har ett stort vitrinskåp med glas som inte används så ofta, men det beror snarare på att vi inte dricker vin och sprit så ofta…
Att glasen inte används så ofta får man ju snarare se som positivt må jag säga! Men helt rätt att köra på med finporslinet! Det ger ju en klart lyxigare känsla plus att man slipper oroa sig för att något ska gå sönder, vilket jag själv åtminstone bara gör ifall man enstaka gånger använder något riktigt fint – används det hela tiden till vardags blir man inte lika fumlig med kristallskålen osv!
Helt rätt!
Jag är uppvuxet i ett hem där det inte fanns finbestick och finporslin (mina föräldrar hade samma inställning som du och jag), och jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på det. Första gången jag besökte makens lantställe sa svärmor ”nej nej nej” när jag plockade fram glas ur skåpet – för det var ju finglas. Nu snart sex år senare har jag aldrig sett dem användas. Sånt slöseri! Både med prylar och med plats. Dels är det ju onödigt för de fina sakernas skull, dels används ofta något ”slit och slängigt” som kanske måste bytas ut flera gånger, istället för saker med kvalitet.
Sen ska jag väl inte kasta sten i glashus, för just nu har vi faktiskt finbestick och finporslin här hemma. Men det beror helt enkelt på att vi inte samlat tillräckligt för att kunna ersätta det ”vanliga” vi har. Maken har rätt stor familj, så vi behöver 12 av allt om vi ska kunna bjuda på middag. Vi har samlat sen vi gifte oss och får ofta ett par tallrikar i present vid jul och födelsedagar. Som visserigen används, men vi har det andra också.
Jag tycker det är helt okej att ha ”fin”saker bara de används ofta, för problemet är ju snarare att de alltid blir stående (som för din svärmor)! Mina föräldrar har också ”finporslin”, men det används alltid på helger, när dom har besök osv, så det blir aldrig bara ståendes. Lite fascinerande är det förövrigt att ha finglas ute på lantstället! =)
Jag tänker att det även kan vara bra att ha vardagsporslinet kvar när lilla E börjar äta själv? Då är det ju inte hela världen heller ifall en tallrik råkar åka i golvet eller så!
Sant! Vad är vitsen med att äga fina saker som aldrig används? Likaså kläder?
Jag använder utan att tveka ärvda, dyra tekoppar som jag dessutom diskar i maskin (till ett par släktingars fasa)…
Helt rätt! Kläder är ju också en bra infallsvinkel, jag är själv bra på att använda det mesta men kan nog bli bättre, speciellt när det gäller plagg man kanske tycker är ”lite för snygga” för att ha till jobbet. Vem säger att man inte får vara skitsnygg även på jobbet? :)
Och förresten – vad är vitsen med diskmaskin ifall man inte diskar i stort sett allt i den? Kör på med tékopparna! =)
Håller fullständigt med, hos oss används finporslinet till vardags sen länge. Fast jag tycker det är bra att ha 12 av allt, faktum är att vi nog har ännu fler efter att vi köpt några ”fyndlådor” på Blocket.
Jag kan tänka mig att ha tolv av allt ifall jag faktiskt skulle få plats med 12 personer på middag här hemma, så tills dess håller jag mig enbart med fler skedar (man får ju plats med mer besökare ifall alla bara fikar!)! :)
[…] hittar vi mest en massa skräp som dök upp i köksskåpen när jag väl letade fram besticken. På tal om besticken så hamnar dom på nästa veckas lista, jag har inte hunnit diska allt ännu.. (jag skyller på […]
Jag kom på en annan sak som jag tycker är lite rolig som jag måste dela med mig av. Min farmor (vila i frid) var en kvinna med stor humor. Som den generationen höll hon hårt på formen och hade bland annat ett ”finrum” i sitt hus där man inte var, typ någonsin. I vilket fall som helst. Historien är denna. När min mamma var hemma hos dem för första gången bad min farmor henne att gå till vitrinen och hämta ”bättre helgdagsporslinet”. Mamma drabbades av småpanik, i hennes hem fanns det förvisso finporslin, men att även finporslinet var uppdelat i olika klasser hade hon aldrig stött på tidigare. Hon chansade och hämtade porslin hon tyckte var fint från vitrinen och farmor tackade henne så mycket. I efterhand förstod mamma att det hela bara varit ett spratt från farmors sida, det fanns inget ”bättre helgdagsporslin”…
Haha, jag ska börja införa samma skämt här hemma för att se vad gästerna plockar fram för porslin! =) Härlig farmor!
Hej!
Vilken härlig blogg du har, full med inspiration! In/Ut-listor är något jag också borde göra för att få kontroll över mina ägodelar.
Angående samlarserviser och bestikserier, det känns som att de här samlargåvorna var en bra idé si så där 20-30 år sedan. Men idag, när de flesta i min generation (dock inte jag, mina föräldrar ansåg inte det vara någon bra present till en 5-åring) står där med 12 personers servisen så ser den sociala situationen helt annorlunda ut. Hur många av oss bor i hus med ett stort matsalsbord? Hur många av oss har stora middagsbjudningar eller anordnar släktens julkalas? Inte en enda…
Tack! Ja, satsa på IN:UT-listor, kalasbra redskap för att hålla koll på sig själv! Om man dessutom bloggar om dom har man inga ursäkter! ;)
Exakt, förändrade levnadsvanor har nog påverkat väldigt mycket. Och även om vi skulle bjuda hem tolv personer skulle vi sannolikt satsa på någon form av plockmat ändå för att slippa disken eller liknande!
Gillar det där tänket att man ska använda det finaste man har. Så att man får njuta ordentligt av det!
Verkligen! Guldkant på vardagen – varje dag!
Fick också finservis när jag flyttade hemifrån för (oj, vad länge sen…)! Men den använder vi till vardags. Tycker det är roligt att kunna njuta av det fina till vardags, som bl.a. Lisa H sa! :-) Men jag har nog en prisgräns där… Är det för dyrt så vet jag inte om jag skulle kunna det. Då skulle jag nog försöka sälja av det istället.
@ Malin: Precis, känner att jag också har en sådan viss gräns någonstans. Till exempel så har jag en jättefin (och dyr..) kaffeservis som jag började samla på när jag konfirerades för hundra år sedan, men kopparna är så små och pluttiga så det är ingen som vill dricka kaffe ur dem :P så den står ganska oanvänd i skåpet tyvärr.
Leksaksservis för framtida barn kanske? ;)
Haha, ja något sånt kanske!
Det är också en bra tanke, att sälja det ifall det är för fint och dyrt, för det är ju inte heller särskilt kul att slå sönder sånt porslin och sen komplettera upp det.
Apropå porslin… Jag har ingen aning om priset, men jag har en kaffekopp med fat som är lite finare men som jag använder flera gånger i veckan även fast den är handmålad och inte kan diskas i maskin. Den har sentimentalt värde för det var min farmors favoritkopp som jag har ärvt. Den stog också oanvänd länge i skåpet för rädslan att den skulle gå sönder, men nu använder jag även den. Det är mysigt att minnas min farmor på detta vis och även om jag minns även om den står oanvänd i skåpet så känns det roligare att använda den.
Klart den ska användas! Perfekt att få minnas farmor ständigt, och nog tror jag att hon skulle ha velat att du använde den! Även om saker har sentimentala värden så tycker jag att de ska användas, annars kan de ju snarare bli en plåga än det fina minne som det var tänkt från början!
Självklart ska man använda sina ”fin” grejjor ofta. Guldkant på vardagen behövs alltid och varför då inte njuta av ett glas vinbärssaft i de ärvda kristallglasen. Det blir lixom lite roligare så!
[…] andra och har “finporslin”, “finbestick” och så vidare? Jag skrev om mina finbestick här, i och med att jag gav bort mina vardagsbestick och började använda finbesticken. Att saker bara […]