Det här med att jag inte längre tycker att shopping är ett nöje börjar gå till överdrift.
Igår efter jobbet smet jag in på Åhléns City, vilket förvisso aldrig är särskilt smart att göra på lördagar när man börjat lida av torgskräck, men jag är i stort behov av ett skohorn i och med att jag trampat sönder mitt (som givetvis var gjort i plast). Så jag behöver ett skohorn i metall som jag inte kan trampa sönder.
Jag hittade två stycken, båda i metall. Jag bestämde mig för det ena, och jag har dessutom ett presentkort att utnyttja. Kalas. Tittade mot kassan, där väldigt många personer stod i kö eftersom det var ”20% på all bäddtextil”. Hysteri, alltså.
Så jag åkte hem.
Vilket i sin tur innebär att jag måste gå och köpa mitt jäkla skohorn någon annan dag. Ett inte helt genomtänkt beslut, men jag börjar få panikkänslor av denna ständiga shoppinghysteri som råder på stan. Undra hur många som köade för att köpa bäddtextil som verkligen behövde nya påslakan? När man börjar reflektera över både sin egen och andras konsumtion, då är det inte konstigt att man blir lite rädd.
