Trött på prylar #23: Barndomsprylar
Den här veckan är vi trötta på saker från barndomen. Av någon anledning sparas det alltid på väldigt mycket saker från när barnen vad små/man själv var liten. För föräldrarna tror jag det finns väldigt mycket minnen i dessa saker, men för barnet i fråga är det inte alltid så. Jag kan bara ta mig själv som exempel, men jag är inte alls lika exalterad över mina första skor som min mamma är. Jag undrar fortfarande bara varför det står ett par gamla skor i en hylla som ingen har nytta av.
- Regel nummer ett: Du måste inte spara på saker du fått som hör till din barndom. Inte av någon anledning alls, faktiskt. Tycker dina föräldrar att dom här grejerna är helt fantastiska – ja, då får dina föräldrar ha dom hemma hos sig.
- Regel nummer två: Du måste inte spara på saker som du sen tänker ge till dina barn. Med det inte sagt att man gör sig av med precis allt.
- Jag menar inte heller att man helt plötsligt ska stå utan minnen från barndomen, men för min egen del anser jag inte att dom sitter i ägodelar. Däremot är fotografier alltid värdefullt och värt att spara på.
- Jag tror vårt problem med just sparandet av minnessaker från barndomen är vår rädsla för att glömma. Vi vill minnas allt som var bra och tror därmed att vi behöver ägodelarna som är kopplade till bra minnen (första cykeln, kanske, även fast det vi minns är dagen då vi lärde oss cykla och känslan som det gav vilket inte direkt är kopplat till cykeln rent fysiskt).
- Men – det här med att göras sig av med barndomssaker är svårt. Jag fick precis ett kuvert med alla mina papper och grejer från BB, som mamma har sparat i alla år och som hon nu uppenbarligen tyckte att jag skulle ha. Vad gör man med sånt? Det känns ju fult att kasta det, men jag har verkligen inget behov av det och har klarat mig fint i 24 år utan att veta om dess existens. Så man kan iskallt räkna med att barndomsprylar blir ett dilemma.
- Många amerikanska minimalister pratar ofta om att fotografera saker innan man gör sig av med dem, ifall man är rädd att glömma hur de såg ut. Att då titta på fotografierna ska alltså ”bring back memories” utan att man behöver förvara sakerna. En smart idé om man har svårt att skilja sig från vissa saker även om man trots allt vill bli av med dem.
13 comments
Gillar sista punkten om att fota prylarna. Det ska jag nog göra! :)
Det är riktigt smart faktiskt! Ofta är man nog bara rädd att man ska glömma bort hur saken såg ut etc, men associationerna kommer ju även med foton!
Jo, mycket nostalgi som spelar in kring dessa saker, helt klart. När du nämner BB-pappren, de kan vara kul att ha om du får barn i framtiden, för att jämföra vikt och längd, förlossningsfakta etc, man kan bli väldigt intresserad av sådant som mamma =) så ur den aspekten!
Jag förstår att ni mammor har en helt annan syn på saken, så det är bra att ni delar med er av era tankar! :) För mig som inte vill skaffa barn så har man ju aldrig slagits av tanken!
Tänker samma som Anne. Jag fick en pärm med en massa viktsiffror av min mamma. Herregud, vad ska jag med det här till tänkte jag i 15 år tills jag fick barn själv. Nu sitter jag och jämför hur mina barn växer med hur jag växte och tycker att det är väldigt intressant.
Något annat som var kul när jag fick barn var att svärmor kom med ett set kläder som maken haft som bebis. Det uppskattade jag jättemycket och därför tänker jag spara ett set till mina barn. Men bara ett.
Men visst sparar man lätt för mycket. Sonen kommer hem med minst 3 teckningar från dagis i månaden. Bara röd krita runt runt runt och ändå det känns jättesvårt att kasta hans ansträngningar. Mamma sparade mina i en pärm och det tyckte jag inte var särskilt kul som vuxen. Ska försöka tänka på det och rensa i rejält bland sonens teckningar och roliga dagisminnen.
Att spara just ett set kläder är ju smart! Minnen från förr utan att det överbelamrar hela förrådet! Håller helt med om det där med teckningar, jag tror mina föräldrar fortfarande har flera pärmar kvar med mina teckningar, och bortsett från den första ”riktiga” teckningen jag gjorde så tycker jag själv de är rätt meningslösa. Precis som med allt annat man släpar hem från skola och dagis – toalettrullspyssel och annat som var kul för stunden men som ingen vill ha sen.. :)
En detalj som är svår att bortse ifrån för mig är det taktila. Att faktiskt känna någonting fysiskt ger en helt annan känsla, inlevelse, än att bara se ett kort, som dessutom är rätt platt och kanske dåligt fotograferat. Det är som att försöka spela piano inlevelsefullt och skönt på en iPad jämfört med ett piano/en keyboard med fysiska tangenter…
Visst kan det vara så. Men det är nog väldigt få saker vi sparar på som vi egentligen anser vara viktiga, det mesta blir nog bara sparat ”därför att”. Sen är det nog olika hur man är som person, om man tex är väldigt visuell eller ej.
Ja, visst är det svårt. Jag har gjort mig av med mycket minnessaker från min egen barndom, men nu när jag ska spara saker till mitt eget barn kommer frågan upp igen. Jag har tänkt så att varje barn får EN låda (inte en flyttlåda utan en mycket mindre) med minnesprylar och där får det sållas hårt vad som ska in. Hittills är det inte så mycket, men första kläderna, några saker jag sytt och första teckningen ligger bland annat där. Och jag tänker mig att spara EN pärm med teckningar i lådan och inte mer. Får se hur det går men jag tror att jag kommer att kunna hålla det nere.
Själv hade mina föräldrar sparat gamla skolböcker och jag vet inte vad, och med undantag för lite gamla serier jag ritat, mina första kläder och favoritbarnböckerna så har jag nog gjort mig av med det mesta. Sedan fick dock en hel del mer ”funktionssaker” sparade, som min gamla dockvagn, dockskåp och barnmöbler – gedigna saker som kommer att funka superbra för den generation som kommer nu, så dessa saker är jag bara tacksam över. Men även där är det ju en gränsdragning hur mycket som ska sparas.
Funktionssaker finns det ju trots allt ett bra syfte med att spara! Några av sakerna som min äldsta bror hade är vi nu tre syskon + min brorsdotter som använt genom åren, och det är ju riktigt kul! Minnessakerna däremot kan ju lätt gå till överdrift, men jag tycker din idé låter riktigt sund och bra. När vi ändå är inne på det – är du sugen på att skriva ett gästinlägg på ”Trött på prylar” på barnsaker (leksaker etc)? Jag har ju inte så mycket erfarenhet av området, men har fått förfrågningar på just den kategorin!
Min mamma lämnade till mig över teckningar jag gjort, sagor jag skrivit osv. Jag sparade dem i några år och tänkte sedan ”äsch, ut med det”. Nu, sedan jag själv har barn, ångrar jag mig. Speciellt när mina barn frågar om jag aldrig ritade, vad jag brukade skriva för sagor som barn, ritade jag serier osv…? Det hade varit roligt att kunna visa dem hur jag tänkte, drömde och fantiserade som barn. Men skolböcker och fylla-i-övningar har jag ingen längtan efter…
hej! nyss hittat din blogg och den är bland det mest inspirerande jag läst på länge – just nu bockar jag av dina ¨trött på saker¨inlägg – även om jag är mitt uppe i en rensning så känns det som att ha en inköpslista när man går på affären – det ger koll på det hela! 1000 tack för att du delar med dig :)
haha, vilket härligt sätt att se på saken! Tvärtom-inköpslistan! Lycka till med all rensning och dela gärna med dig här på bloggen om hur det går!