Även fast jag hållit på att rensa systematiskt under en längre period så upptäcker jag ständigt nya fördelar, vilket också gör att rensningen fortfarande känns som ett sätt att nå ett mål som jag ännu har en bit kvar till.
Vi är ju sedan tidigare medvetna om det här med mindre prylar = lättare att städa. Jag har på senare tid utvecklat riktigt bra städvanor som jag inte haft tidigare, vilket jag helt och håller kan tacka rensningen för. Eftersom jag numera ”slipper” städa undan prylar innan jag kan börja dammsuga, torka av etc så blir hela processen smidigare – vilket också gör att städningen blir av, istället för att bli uppskjuten tills jag orkar röja undan.
Den allmänna ordningen är det jag gillar mest. Jag vet vad jag har, och vart jag har det. Det är inte alls lika mycket prylar utspridda där jag brukar vara mest (köksbordet har tidigare varit en riktig härva i mitt hushåll). Den eviga ”att göra”- listan blir lite kortare för varje vecka som går eftersom jag hela tiden har mindre prylar att engagera mig i, vilket i sin tur gör att jag har mindre åtaganden och mindre saker som behöver flyttas på/städas/lagas etc.
Däremot upplever jag fortfarande en viss ”röra”. Det kanske har med mina städvanor att göra, eller med antalet prylar att göra. Oavsett så tänker jag rensa vidare i sån hög takt jag förmår, för att se om problemet avhjälps.
Ni minns kanske att böcker har varit mitt stora rensningsproblem, och att jag hade lite ångest när jag väl började? Well well, det problemet är borta nu. Jag har inte saknat en endaste bok som jag gjort mig av med, och numera ger jag bort böcker på löpande band så fort de är utlästa. Riktigt riktigt skönt, lite ”det bästa av två världar” = få läsa bra böcker, och sen slippa förvara precis varenda en. Det trodde jag faktiskt aldrig jag skulle tycka!
Förövrigt lär jag mig leva med mindre grejer rent generellt, även sånt som jag är van vid att ha och som faktiskt haft en funktion. Tillexempel har jag ingen mus till min nya dator. Jag trodde jag skulle dö vid första anblick – men det har gått riktigt bra. Just för stunden överväger jag inte ens att skaffa mig en ny (den gamla hade gett upp hoppet om livet), det skulle bara skapa mer röra (sladdar på bordet etc). Fascinerande hur mycket man ser sig utvecklas kring sina ägodelar, fortfarande, efter så här lång tid! Otroligt skönt!
Hur går det för er andra, och har några nya tankar väckts hos er?
19 comments
Hej
Önskar bara att resten av min familj kunde tänka o känna så. 6 personer i ett stort hus, och jag rensar o rensar men det märks knappt. Tyvärr är det främst jag som trivs med mindre saker och röra. Men jag ger inte upp : ) Fortsätter att rensa ( det jag kan o får ) och tillslut kanske dom också tycker det är skönt med färre grejer. Tack för en toppenblogg förresten, ger mig så mycket inspiration.
Förstår att det känns tungt när man är själv om att vilja förändra, men som du säger så kanske din familj upplever förbättringen och själva hakar på förr eller senare! =)
Jag har upptäckt hur pass osentimental jag är. Så att slänga till exempel gamla dagböcker, teckningsprov från gymnasiet eller notböcker till fiollektionerna som man hade i fyran är inga problem.
En annan sak är att även om jag alltid haft lite kläder (ca 35 plagg) eller lite köksprylar så märker jag att man måste träna sin fantasi för att göra det bästa med det man har. Jag läste om en ”topchef” i USA som skapade fantastiska maträtter i sitt hemmakök med hjälp av ytterst få redskap. Han föredrog visserligen sitt restaurangkök men han menade på att det finns inga ursäkter för att inte göra god mat hemma bara för att man inte har den ena eller den andra. Det tror jag går att applicera på det mesta!
Helt sant, den livsfilosofin ska jag nog anamma! Avsaknad av prylar är inte en ursäkt för att låta bli något! Briljant!
Å, jag längtar så efter att det lugnar ner sig på jobbet (skriver på min licentiatavhandling) så att jag kan ta tag i rensningen igen. Just nu är mitt hem en enda röra; rena kläder utspridda i hela vardagsrummet, odiskade matlådor på hög i köket, halvlästa böcker, plastpåskar, hudkrämer, vissna blommor, resväskor huller om buller. Fyfan! I sovrummet står dessutom ca 8 papperskassar med kläder och skor som ska skänkas bort. Det känns skönt, men samtidigt blir jag ledsen att se vad mycket skit jag lagt pengar på. Men gjort är gjort, jag hoppas bara att jag kommer ihåg det när jag står där med nästa ”fynd” på second hand!
Been there, done that! När du väl sätter igång kommer det gå som en dans, jag lovar! Och visst blir man ledsen över att se hur ens tidigare beteende påverkat ekonomin, men som du säger så blir det förhoppningsvis en bra påminnelse till framtiden!
Jag kan inte annat än att hålla med. Jag har fått mycket mer tid och ork och det är förvånande vad lite man saknar eller känner ett verkligt behov av. Ofta när jag tänker att jag ska köpa något nu, så tänker jag att jag väntar lite, och vips märker jag att jag klarar mig lika bra utan det där som jag behövde så.
Verkligen, hela ”vill ha” är ersatt av ett väldigt skeptiskt ”behöver jag verkligen?”. Tiden och energin kommer som en härlig belöning! Det är kul att vi är så många som upplevt samma positivt effekter, det visar ju på att det verkligen är något för ALLA, tämligen oavsett vem man är/vad man gör.
Jag håller verkligen med dig, det är så mycket lättare att städa nu. Innan jag började röja var det minst en timmes ”plocka undan” INNAN jag kunde börja med själva städningen. Nu är det oftast bara att plocka fram dammsugaren och sätta igång. Mycket enklare och skönare! Jag har några ställen kvar att rensa ur på, eller egentligen borde jag gå igenom allt en gång till, men framför allt mina barn har en miljard grejer. En del borde kunna åka till loppis tycker jag… Dom säger själva att det är jobbigt för dom inte kan hitta det dom vill ha.
Ja, visst är det lättare! Men som du säger, finns alltid några fler ställen att gå igenom, och att gå igenom allt en gång till är en bra idé!
Låter som om dina barn är på rätt väg, du kanske borde låta dem rensa själva och se hur de gör?
Rensa är jag inte så bra på (det går sakta..), har en hel del skelett i garderobe(rna) så att säga. Däremot har jag rätt så bra ordning = var sak har sin plats, så att dra fram dammsugaren och sätta igång är inte så svårt (förutom att jag HATAR att dammsuga, men det är ju en annan femma), jag behöver i alla fall inte ”plocka undan” innan städningen så att säga.
Den oordning jag har, har jag isåfall innanför skåp och lådor. Har bl a några lådor i sideboardet som skulle behöva gås igenom + att jag inte har full koll på mina ”viktiga papper-pärmar”… Semestertråkvädergöromål, yes.
Men åh, vilken härlig känsla du verkar ha fått och har, genom ditt rensa-tänk! Some day I will to :)
heja heja, you can do it! Du har inte nån kompis som gillar att rensa då? För det brukar kunna vara en bra kickstart att få lite hjälp. Jag har hjälp flera vänner att komma igång, och sen har dom kunnat fortsätta själva i en rasande fart! :) Som sagt, annars är det bara att vänta på en tillräckligt tråkig dag med tillräckligt tråkigt väder! ;)
Efter att ha bott på liten yta i två år med endast en liten bråkdel av alla mina ägodelar har jag insett att jag klarar mig bra utan det mesta. Å andra sidan har det varit andra personers möbler och köksutrustning vilket har haft sina begränsningar. Hade jag bara velat hade jag säkert kunna flytta in i en liten etta med kokvrå nu. Men, jag vill ha lite större yta och min stora soffa. Jag känner mig lite som en bortskämd i-landsunge. Dock hoppas jag att alla de där småsakerna jag inte använt på två år och glömt bort jag hade nu kan få nytt hem utan sentimentalt ”dravel” från min sida.
Städning har faktiskt aldrig varit stort problem för mig, alla lägenheter jag bott i har haft (för) många förvaringsutrymmen där allt kunnat gömmas.
Haha, bara för att man vill ha lite större yta än en minimal etta så behöver det ju inte betyda att man är bortskämd! ;) Jag skulle gärna skaffa en lägenhet med ett separat sovrum, som det är nu kan jag inte ha något litet bord bredvid sängen vilket jag verkligen saknar! Så länge vi inte gå till överdrift och kräver vindsvåningar på 200kvm är det nog lugnt! ;)
Jag tycker rent generellt att ju färre prylar, och ju mer jag rensar undan, desto mer glad bli jag åt de saker jag faktiskt väljer att spara. Dels så sparar man ju bara det bästa av det bästa och dels så uppskattar jag det jag har mer. Känns som att uppskattningen av något nu kan koncetreras på de saker jag har och att jag märker av dem mer, de försvinner inte bland alla andra grejer.
En jättebra insikt som det känns som om jag helt glömt bort att skriva om! Men du har alldeles rätt – man har kvar det bästa och har dessutom tid/lust/möjligheten att använda dessa prylar!
Jag har massor med intressen som genererar prylar, utrustning etc…Jag har aktivt valt att t ex lägga av ett med ett och annat intresse. Det var väldigt jobbigt att ta beslutet att jag skulle sluta med vindsurfing t ex. Ett intresse som jag en gång i tiden tyckte var superkul (när man hade en bra dag)! Jag har lovat mig själv att aldrig börja igen. Skrivit ner det i mina planer för framtiden etc.. För det vore verkligen synd att få för mig att börja igen. Dels tog det mig en massa år att samla ihop utrustning för alla sorters ”seglingsväder” och att sen sälja prylarna i sig gjorde att jag förlorade en massa pengar givetvis (plus att det tog tid, fota, lägga ut annonser etc).
Har du avvecklat något intresse/hobby som tog mycket prylar i anspråk?
Jag har egentligen aldrig haft något specifik hobby som varit just ”pryl-tung”, men sysslat med många olika idrotter liksom att mitt stora bokintresse tog upp väldigt mycket plats innan jag började göra mig av med dem. Men många olika intressen kan man ju faktiskt fortfarande roa sig med när andan faller på utan att behöva äga prylarna – vindsurfingutrusting borde ju kunna gå att hyra om man vill ut en dag? Sen jag började rensa har jag upplevt att det faktiskt är många i ens bekantskapskrets som alltid sitter på just den där specifika utrustningen man kan tänkas behövas för en kort stund, och med det i åtanke (liksom att tänka på kostnaden för att äga – och det oundvikliga i att sakerna inte behåller sitt värde) känns det som en bra idé att försöka låna eller hyra eventuell utrustning när andan faller på. Gott om plats hemma – och man kan ändå göra saker man gillar! (plus att man slipper ”trycket” från prylarna, det där ångestframkallande i att de inte används så ofta som de borde!)
Jag tycker tipset att hyra är bra. Det är så man får göra. Men mja, om jag svara på vindsurfingutrustning, så visst finns det att hyra. Om man aktivt åker till ett ställe där man vet att det finns prylar att hyra. Annars är det sällan det finns utrustning på stränderna faktiskt. Och det brukar inte direkt vara billigt att hyra heller, så man känner nästan att man är tvungen att utnyttja tiden etc, kanske inte kan vara så social etc, (men det är väl snålheten som slår in så det kan jag egentligen inte skylla på, hahah). Knappast optimalt, men jag förstår vad du vill säga. Det går inte att bli fri utan att det finns vissa nackdelar.
Idag var tog jag tex en promenad och ville då vara i solen. Givetvis var det bästa underlaget isen, men jag hade glömt isdubbarna (såklart). Men chansade ändå och gick ut på isen. I alla fall, min vanliga prylhysteri kom krypandes när jag såg folk klänga på sig långfärdsskridskor. Det såg härligt ut etc.. ”Kanske man skulle skaffa sig” tankarna kom (som vanligt). Men sen kom jag att tänka på att jag mådde lika bra av att gå på isen. Det är bara när jag umgås med folk som typ ”kräver” att man har prylar som man känner sig utanför egentligen. Jaa tycker den tanken var fin iaf och är stolt över mig själv. :)
Jag väljer enkelhet och skippar skridskorna helt enkelt! Promenera duger gott de också.
Och hyra av vänner/andra är ett bra alternativ! Jag vill dock inte utnyttja folk för min egen vinning. Jag har känt tillräckligt med folk som vill åka s.k ”friskjuts” (låna, slita och knappt tacka för det, och är trött på det. (alltså folk som bara utnyttjar en, monolog. Folk som inte ger något tillbaka etc.. ).