Även fast jag hållit på att rensa systematiskt under en längre period så upptäcker jag ständigt nya fördelar, vilket också gör att rensningen fortfarande känns som ett sätt att nå ett mål som jag ännu har en bit kvar till.
Vi är ju sedan tidigare medvetna om det här med mindre prylar = lättare att städa. Jag har på senare tid utvecklat riktigt bra städvanor som jag inte haft tidigare, vilket jag helt och håller kan tacka rensningen för. Eftersom jag numera ”slipper” städa undan prylar innan jag kan börja dammsuga, torka av etc så blir hela processen smidigare – vilket också gör att städningen blir av, istället för att bli uppskjuten tills jag orkar röja undan.
Den allmänna ordningen är det jag gillar mest. Jag vet vad jag har, och vart jag har det. Det är inte alls lika mycket prylar utspridda där jag brukar vara mest (köksbordet har tidigare varit en riktig härva i mitt hushåll). Den eviga ”att göra”- listan blir lite kortare för varje vecka som går eftersom jag hela tiden har mindre prylar att engagera mig i, vilket i sin tur gör att jag har mindre åtaganden och mindre saker som behöver flyttas på/städas/lagas etc.
Däremot upplever jag fortfarande en viss ”röra”. Det kanske har med mina städvanor att göra, eller med antalet prylar att göra. Oavsett så tänker jag rensa vidare i sån hög takt jag förmår, för att se om problemet avhjälps.
Ni minns kanske att böcker har varit mitt stora rensningsproblem, och att jag hade lite ångest när jag väl började? Well well, det problemet är borta nu. Jag har inte saknat en endaste bok som jag gjort mig av med, och numera ger jag bort böcker på löpande band så fort de är utlästa. Riktigt riktigt skönt, lite ”det bästa av två världar” = få läsa bra böcker, och sen slippa förvara precis varenda en. Det trodde jag faktiskt aldrig jag skulle tycka!
Förövrigt lär jag mig leva med mindre grejer rent generellt, även sånt som jag är van vid att ha och som faktiskt haft en funktion. Tillexempel har jag ingen mus till min nya dator. Jag trodde jag skulle dö vid första anblick – men det har gått riktigt bra. Just för stunden överväger jag inte ens att skaffa mig en ny (den gamla hade gett upp hoppet om livet), det skulle bara skapa mer röra (sladdar på bordet etc). Fascinerande hur mycket man ser sig utvecklas kring sina ägodelar, fortfarande, efter så här lång tid! Otroligt skönt!
Hur går det för er andra, och har några nya tankar väckts hos er?
