Igår var det Black Friday i USA, mer känt som amerikanernas motsvarighet till helvetet på jorden: eller så som man tydligen också kan se det – årets stora anledning till att köpa skit man inte behöver för pengar som man skulle kunna göra något lämpligare för. Inte helt förvånande kallas Black Friday också för ‘overconsumption day’. (Varför svart fredag? Jo, dagen då bokföringen för många butiker går från rött (förlust) till svart (vinst)).
Idag är det istället Buy Nothing Day. Man måste uppskatta den vågade placeringen av firandet av att inte konsumera, mitt i helgen som inleds av Black Friday och som också är starten för julklappsshoppingen. I egenskap av att ha varit på jobbet idag kan jag meddela att folk som knallade omkring i gallerian där jag jobbade inte verkar ha några större tankar om Buy Nothing Day. Å ena sidan gick jag själv till mataffären och köpte en del ätbart, så jag var ju långt ifrån helt shoppingfri själv.
Hashtaggen #konsumtionssamhället dök nyss upp i mitt twitterflöde med intressanta inlägg, och själv kan jag inte låta bli att, liksom varje år vid den här tidpunkten, fascineras över vuxna människor som hetsar upp sig över julklappar. Dom vill ha det ena och det andra, och ska köpa allt och lite till för att ge bort. Och jag blir mer och mer nöjd över hur jag lyckats styra upp mitt eget (och familjens) julfirande:
- köper en julklapp till bestämd person för rimlig summa (runt 500-lappen).
- får en julklapp av bestämd person för samma rimliga summa.
- den enda personen i släkten som är yngre än mig, brorsdottern på 4, räknas inte in utan får julklappar så som vi andra fick som barn. Vilket alltså resulterar i hysteri. Jag försöker hålla rimlig nivå och köper ungefär två klappar (eller – två böcker, kan vi ju lika gärna säga. det blir ju alltid så ändå).
Problemet är bara att jag inte vet vad jag själv ska önska mig. Så – som tjugofyraåring med CSN-bidrag och liten studentlägenhet – så har jag uppenbarligen det mesta jag behöver. Vadan hysterin hos alla andra? Önskar sig folk saker på ren principsak? Det känns lite som när man står på jobbet och kunden prompt ska ha en påse, för den lilla boken kan omöjligt få plats i någon av de andra fyrahundra överdimensionerade påsarna. Huga!
9 comments
Jag känner ingen hysteri alls vad gäller julklappar. Mina äldre barn får var sitt paket och mina yngre högst två. Mannen får inget. Det enda jag önskar mig själv är gemensakap och att vi är/gör något tillsammans. Om man absolut ska ge bort något tycker jag upplevelsepaket är det bästa. Tar ingen plats alls.
Hej! vi har ordnat med julklapparna precis som ni och det är så lugnt och skönt. Ska bara köpa till min ena dotter och det känns mycket bra. Så ingen julklappshets här heller. Vi satsar på lugn, gemenskap och att det kommer dagar efter julafton också.
Kanske dags att testa det Birger Schlaug argumenterar för? http://schlaug.blogspot.se/2012/11/kopfridag-sondagsstangt-och-reklamfria.html
Jag har sagt ifrån att i år köper jag inga klappar alls. Tänker ge de pengarna till välgörenhet istället. :)
Helt galet. Jag har stora problem att komma på vad jag ska köpa till mitt gudbarn, dvs EN present och den ENDA presenten jag kommer att köpa som julklapp. Hur i hundan orkar man köpa FLERA paket till FLERA personer? Det är så tröttsamt att trängas med andra personer i affärerna dessutom. Det ska ju vara roligt att fira jul, inte jobbigt!
Jag tror det går på rutin. Det hör liksom till. Det är lika naturligt som att borsta tänderna för många. Jag tackar nej till julklappar i år igen, njuter av all tid det frigör och ger släktens enda barn (brorsdottern som kommer att vara 6 veckor gammal på julafton) en slant insatt på sparkontot.
Vi har i flera år köpt en gemensam julklapp för 150 kr som lottas ut. Fr.o.m i år är det förbrukningsvaror som gäller. Sedan spelar vi tärning om klapparna och den som får en 6:a måste byta med någon annan. Kontentan av det hela är att vi har riktigt kul en stund och alla går hem med varsin julklapp, ex lyxigt vin, gott te o kaffe, god choklad etc. Ni fattar :) Det är så grymt skönt att slippa julklappshetsen.
Jag förstår er tanke med att begränsa julklappsinköp till EN person, men varför ge julklappar till vuxna människor överhuvudtaget??? 500 kr är dessutom ganska mycket pengar tycker jag. I min familj slutade vi ge vuxna julklappar när jag fyllde 20. Alla har det de behöver och är det något de behöver utöver det har de råd att köpa det själva. Nej, julklappar för vuxna känns överspelat, om det inte är en symbolisk sak som är en förbrukningssak eller en upplevelse! Till min dotter köper jag ett par julklappar och det får räcka. Julen för mig är mer en tid av att koppla av, vara ledig och umgås.
Jag frågade min 13-årige son vad han önskade sig i julklapp och om det var någonting han behövde. Det enda han kunde komma på var ”kakor”. De kan vi dessutom baka tillsammans. Gissa om jag kände mig nöjd?!