Nu har jag hunnit smälta en del av intrycken från gårdagens konferens på Folkets Hus i Stockholm, anordnad av Naturskyddsföreningen med närmare 600 gäster och många intressanta talare.
Först och främst vill jag bara säga ett jättetack till Naturskyddsföreningen för konferensen. Strålande anordnat – allt flöt på perfekt! Bra balans mellan olika typer av talare/debatter. Jag hade en suverän dag!
Men för att återgå till själva konferensen. Poängen var alltså att söka svaret på frågan ”ja, men hur tusan ska vi göra då?”. Att det finns stora problem är vi medvetna om, och det var uppfriskande med ett tema som valde att inte älta allt som gått fel – utan istället söka förändringar, lösningar etc. Jag kommer tyvärr inte kunna återge de stora dragen från alla föreläsningar/debatter/seminarier jag befann mig på – av den simpla anledningen att jag mellan varven totalt glömde bort att anteckna och istället lyssnade och engagerade mig i twitterkonversationen om konferensen. För den som är intresserad av mer direkta kommentarer så rekommenderar jag verkligen att söka på hashtaggen #hurda på Twitter och ta del av alla de tankar och kommentarer som dök upp under realtid.
Förmiddagen inleddes med fyra olika korta föreläsningar från Mikael Karlsson, Chee Yoke Ling, Björn Sandén och Lena Ek.
Sandén var en fantastisk människa att lyssna på då han diskuterade att vi är på tröskeln till en ny industriell revolution. Han ingav hopp om att det finns fantastiska möjligheter, och att vi måste satsa mer på solenergi etc. Många gånger har vi ju svårt att föreställa oss en förändring eller en innovation. Till exempel bad Sandén oss att tänka oss en typisk cykel, vilket vi gjorde. Varpå han visar en bild på en typisk artonhundratalscykel, den med enormt framhjul. Vem kunde ana på 1800-talet att cykeln en dag skulle se ut så som den faktiskt gör idag? Att vi har bromsar, växlar, hjälmar etc? Ett ypperligt exempel i all sin enkelhet om hur svårt det är att se förändringen innan den är på plats. Sandén undrade om vi egentligen är smartare än jäst? Jäst, som bekant, tillväxer ju rejält och fort och sen dör ut. Frågan är, med all sin humor i allvaret, extremt viktig. Är vi egentligen smartare än jäst? Kommer vi köra på rätt in i kaklet eller kan vi förändra oss?
- Sverige satsar mer på att subventionera godis än att satsa på ny miljöteknik.
Sandén fick sen frågan huruvida han var optimistisk eller pessimistisk, varpå han replikerar:
- ”Jag är väldigt optimistisk, med det är kanske mer min natur än att jag har goda skäl att vara det.” (Björn Sandén)
_________________
Lena Ek (c), mer känd som vår miljöminister, ställer sig sen på scenen. Som bekant är jag verkligen inte förtjust i högerblockets politik över huvud taget, och inget Ek sa under sin session fick mig att känna någon större tilltro till henne. Det man kan sammanfatta hennes tal med var att hon mer eller mindre bad oss (eller kanske främst Naturskyddsföreningen) om hjälp för att göra sitt jobb. Det här rimmar illa med hur hon har skött sitt jobb hittills – vill man ha hjälp av engagerade och kompetenta personer/miljöorganisationer så är det bara att se vad de arbetar för – och då inte ständigt göra tvärtom. Ek blev sedan rejält grillad med frågor från Carolina Klüft (moderator under dagen – helt fantastisk och engagerad människa!) och Svante Axelsson (SNF’s generalsekreterare). Ek svarar – vilket nog ingen här på bloggen lär gilla – på frågan angående vad unga människor kan göra: ”ta till sig den nya tekniken”. Menar hon att unga människor ska konsumera ännu mer? Löjligt, tyckte jag och hela Twitter-skaran. Ek tjatade på, på typiskt politikermaner, att Sverige ska vara ”Klimatneutrala år 2050”. Och det är sannerligen skrämmande med en miljöminister som inte verkar fatta att det absolut inte räcker med att vara klimatneutrala om närmare fyrtio år.
Klüft pressade Ek om det faktum att Sverige hela tiden påstår sig vara så världsledande inom miljö, vilket är en lögn – vi är inte där på långa vägar. Borde vi inte vara bäst? frågar Klüft varpå Ek replikerar att hon inte gillar det här med att försöka vara bäst, utan är hellre en lagspelare. Men precis som Klüft sa: man kan fortfarande vara bäst, även om man är en lagspelare, och kan alltid inspirera andra!
_________________
Senare klev Mattias Klum (fotografen, som ni med all säkerhet känner till) och Johan Rockström (alla miljöengagerades gud. Man blir alltid lite starstruck när man ser honom) upp på scenen, där de diskuterade skönheten på jorden och vikten av att skydda den. Det viktigaste att ta med sig från den föreläsningen är följande:
- Rockström fick frågan vad det viktigaste för individen är, varpå han svarade ’suga åt sig kunskap’.Ta till sig så mycket man bara kan, och sen dela denna kunskap med vänner, att skapa nätverk och därmed kunna öka trycket på politikerna/företagen och därmed skapa den stora förändringen.
____________
Naturskyddsföreningens generalsekreterare rundade sedan av förmiddagsessionen med att diskutera lite kring hur svårt det egentligen kan vara att skapa förändring. Flera positiva aspekter nämndes, så som att om man ser till hela världen är sol- och vindkraft nu större än kärnkraft, men däremot finns det fortfarande mycket negativt, så som att:
- Det finns större anslag i stadsbudgeten till att förstöra (pengar/subventioner till fossila bränslen) än till att förbättra (pengar/subventioner till förnybart). (Svante Axelsson)
__________
Missa inte Emil Jensen och hans sju minuter långa dikt som är helt fantastisk, som vi fick ta del av under gårdagen:
_________________
HÄR hittar ni alla länkar till inspelningarna från konferensen. Jag återkommer med mer reflektioner om dagen snarast möjligt!
3 comments
Ja, helt fantastisk är den. :D
[…] Här kommer del två av redogörelsen för Naturskyddsföreningens konferens ”Hur gör vi då?”. Del ett hittar man HÄR. […]
[…] bloggen Ekoenkelt har gjort ett enormt jobb med att sammanfatta hela konferensen. Här hittar du del 1 – allt från förmiddagen. Hennes andra inlägg – Del 2 -går noggrant igenom vad som sas på sessionen som handlade om […]