Här kommer del två av redogörelsen för Naturskyddsföreningens konferens ”Hur gör vi då?”. Del ett hittar man HÄR.
_____________
Det fanns fem olika mindre sessioner att bevista under eftermiddagen, där givetvis alla lät oerhört tilltalande. Själv gick jag på ”Hur har vi hanterat kriser historiskt?” där Arne Kaijser och Staffan Laestadius pratade. Tyckte personligen att det var lite tråkigt att sessionen inte gick längre tillbaka i tiden än till början av industrialiseringen och då svenska förhållanden främst, hade gärna sett både positiva och negativa exempel från historien (t.ex. så är ju Påskön ett fantastiskt exempel på hur man INTE ska göra). För den som är sugen på att läsa mer sådant rekommenderar jag Diamonds bok ”Collapse” (ska finnas på svenska också).
Hur som helst, session var riktigt intressant (3 sidor datoranteckningar får tala för sig!). Kaijser talade om energiomställningar, och myntade begreppen ”medvindsförändringar” (ex. vinstmöjligheter) och ”motvindsförändringar” (ex. omvärldskriser). Under ’förindustriell’ tid var vår energiförsörjning väldigt arbetskrävande, och främst kan sägas användes ved och muskelkraft. Därefter tog ’första industrialisering’ fart, starkt knuten till kol, järn och ångmaskiner, vilket i längden ledde till en urbanisering då städerna blev privilegierade platser där det fanns billig energi, telegrafstationer och järnvägar. Under den ’andra industrialiseringen’ blev oljan en allt viktigare energiråvara, och därvid följde bensinmotorer och bilar. Här sker en underlättning av det vardagliga livet – Sverige blir till exempel det första landet i världen som skapar ett statligt kraftbolag (idag mer känt som Vattenfall), och i och med att elnätet byggs ut når elen ut till alla, även de bosatta på landet. Efter mellankrigstiden byggs kollektivtrafiken ut, människor har råd att skaffa egen bil, man bosätter sig utanför stadskärnan och förorterna dyker upp. Här sker en kopiös ökning av el- och oljeanvändningen. Därpå tar den ’tredje industrialiseringen’ vid, med datorer, internet, mobiltelefoner etc. Hela denna tredje industrialisering bygger på tekniker som uppfanns under 1940 och 1950- talen, och vilket Kaijser nämnde så kommer det hela tiden kompletterande innovationer som ’hjälper’ den första innovationen – den blir helt enkelt en liten förskjutning i uppfinning till användande.
Några riktigt intressanta punkter:
- De senaste 100 åren har Sverige importerat 50-80% av sin energi, och häri ligger en etisk dimension att ta hänsyn till. Energi = miljöeffekter, och vi glömmer ofta bort vad en kolgruva eller urangruva åstadkommer men är desto mer pålästa när det gäller exempelvis kärnkraft.
- Ytterligare en dimension i att importera sin energi är sårbarheten. Under andra världskriget var Sverige avskuret, och handlade med nazityskland (vi bytte järnmalm mot kol). Efter detta ställdes frågan hur vi som land skulle kunna minska denna sårbarhet.
Kaijser använde det helt briljanta uttrycket ”Karbonister”. Det vill säga: vi är hooked på fossila bränslen, som om det vore knark. Därmed kommer avvänjningen bli tuff – vi står inför en enorm omställning.
Kaijser föreslår att ”medvindsförändringar” och ”motvindsförändringar” ska kombineras, och det finns stor potential för vår omställning hos informations och kommunikationsteknologier, och MYCKET behöver energieffektiviseras, och Kaijser efterfrågade även överenskommelser på internationell nivå.
_____________
Laestadius tog sedan vid och pratade om historiska aspekter på den strukturomvandling som väntar, sett till sammanhanget att det är nödvändigt att arbeta mot klimatförändringarna.
Laestadius talade om fyra stora omvandlingar:
Först, tre inlåsningar:
- Kolberoendet (läs här kol som fossila bränslen): subventioner för fossila bränslen ökar, förra året med 30% och uppsteg då till 523 mdr USD. Det här är ett globalt och gränsöverskridande problem, och ända sedan 1800-talet har tillväxt förknippats med ökad användning av fossila bränslen.
- Övervikten: Världsekonomin har aldrig varit ’tyngre’, vi är långt ifrån så ’postindustriella’ som vi tror. Häri ligger mekanismer som globaliseringen, infrastrukturbygget och matomvandlingen. Produktionen av cement och stål är några av våra smutsigaste industriella aktiviteter, men också de mest snabbväxande. I Sverige har detta stannat upp (vår infrastruktur är ju väl utbyggd) men ökar på andra ställen. Exempelvis har produktionen av cement fördubblats de senaste tio åren – vår materialintensitet ökar.
- Moderniteten: Laestadius uttryckte det finurligt – ”freedom’s just another word for all the energy we use”, och detta är en försummad aspekt av moderniteten – den individuella friheten och den moderna livsstilen är extremt beroende av fossila bränslen (för att återkomma till Kaijser: vi är alla karbonister). Friheten att röra sig är starkt förknippad med moderniteten, och vi svenskar ökar t.ex. våra utlandsflygningar med 4% per år. Under 2000-talet har vi ökat vår klädkonsumtion med 50% (!!).
Den fjärde omvandlingen är en så kallad ’utbrytning’:
- ”Den svenska modellen”: under efterkrigstiden skedde stora strukturomvandlingar i Sverige: avsedda för att öka produktivitet och därmed också lönerna/välståndet. Detta slog dock ut många mindre lågproduktiva företag. Arbetskraften mötte markadens krav på rörlighet, och bytte yrke/företag/bostadsort för jobbens skull. Här fanns en stark tilltro till teknisk utveckling, men omvandlingen skapade problem, men trots detta fanns det en stark legitimitet då den trots allt var så starkt knuten till en allmän och total ökning av välfärden. Den svenska modellen har beröringspunkter med den omvandling vi nu står inför: tekniken kommer själv inte lösa alla problem – och det krävs omfattande politiska åtaganden för att ”leda återtåget ut ur modernitetens inlåsning”.
Laestaduis höll sig positiv och menar att givetvis kan vi genomföra en omfattande strukturomvandling, även om den svenska regeringens nuvarande åtaganden enbart bidrar till den globala katastrofen (liksom de flesta andra länder gör). Det må vara en kraftig uppförsbacke – kan Sverige gå före?
Laestadius kom med, det välbekanta, förslaget att halvera-halvera-halvera (märk att det är jag som parafriserar Thoreau här, ni vet – simplify-simplify-simplify):
- reduce systems activity with 50 percent
- reduce energy need in systems with 50 (increase efficiency)
- reduce fossil fuels in systems with 50
- compensate for systems spillover.
Resultatet blir då 0.5*0.5*0.5 = 0,125 (halvera halvera halvera). Väl värt att observera är ordningen: först fokusera på systemen, sedan behovet/effektiviteten, och slutligen energikällan. Det här är ett riktigt smart sätt att ställa om vår energianvändning i och med den väntande strukturomvandlingen!
_____________
I sluten på sessionen förde vi en allmän diskussion, här kommer några korthuggna godbitar:
- Är den politiska retoriken det viktiga? Eller många aktörer på många olika ställen – som genom detta väcker intresse och engagemang.
- Vi måste ta itu med myten om Sverige som ”bäst”. Självinsikten är det viktigaste för uppvaknandet!
- Vi ser exempel på hur rörelsen, såsom fackrörelsen, har varit viktiga genom historien. Dags för en ny massrörelse?
- Prata med varandra och SKAPA en massrörelse.
- Förbifart Stockholm -> en investering i en framtid som skapar mer ”låsning”. Tecken på teknikpessimism? Exempelvis har varje bil i rusningstrafik i stort sett fyra lediga platser – varför bygga en ny väg? Det enda som behövs är nya tankesätt (exempelvis använda smartphones för att hitta någon som ska åt samma håll).
- Som missbrukare av fossila bränslen behöver vi även genomföra förändringar på det psykologiska planet. Umberto Eco sa att det bara finns tre tillfällen i livet då vi kan ändra oss på flera plan: när vi är hotade till livet, när vi blir frälsta eller när vi blir förälskade. Vi behöver skapa så lustfyllda visioner som möjligt, visioner som vi blir förälskade i -på så sätt kan vi ta oss dit.
- Efter att ha genomför 50/50/50 (halvera-halvera-halvera) behöver vi exportera elkraft så att andra länder, exempelvis Polen, kan stänga ner kolkraftverk. Problemet är ju faktiskt globalt!
- Någon menade på att det här med att sitta själv i sin bil i rusningstrafik kan vara värdefull egentid – men problemet ligger ju inte i transporten – utan i livsstil!
____________
Den allra sista delen av dagen var en väldigt intressant politikerdebatt. Det blir givetvis svårt att återge själva debatten, som var mellan Jonas Sjöstedt (v), Veronica Palm (s), Gustav Andersson (c) samt Martin Ådahl (VD på gröna liberala tankesmedjan FORES). Jag bjuder på några ihopplockade godbitar istället:
- Ådahl bekräftade att företag överlag inte flyttar på grund av skarpare miljöpolitik. Vi behöver därför inte vara rädda för att införa hårdare lagstiftning!
- Ådahl var en generell favorit under debatten: han kunde konsten att säga som det är. Tillexempel hur befängt det är att man i Sverige får göra avdrag för att installera en jacuzzi men inte för att extraisolera sitt hus (!).
- 98% av världens pengar investeras utan hänsyn till klimat och miljö. Här finns en enorm potential! Vart placeras dina fondpengar (eller aktier eller pensionspengar)?
- Sjöstedt föreslog avgifter på inrikesflyget och billigare tågbiljetter.
Politikerdebatter bör man ju tyvärr alltid ta med en nypa salt, det brukar ofta lovas guld och gröna skogar (det senare hade ju varit en klart favorit) men det är sällan det händer något. Dock verkade det som om större delen av oss på plats höll med Sjöstedt om att det först och främst behövs en ny regering.
_____________
Konferensens självklara stjärna var Svante Axelsson. Med frågor och kommentarer som: ”men hur dubblar man bensinpriset och ändå gör det mysigt?” samt ”matchen har knappt börjat, så vi behöver inte lägga oss ner och dö nu!” är det inte så konstigt att Svante plockade hem guldmedaljen i min bok. Svante sa även att i och med att vi har en allmän oro hos folket, men också individer som förändrar, och företag som går i bräschen och försöker – vad tusan gör politikerna? Det känns uppenbart att strukturella förändringar vore möjliga!
Eller för att citera Anna Wolf på twitter: ”först kom visionärerna och man tänkte: varför händer inget!? Sen kom ”makten” och man tänkte: jaha. Därför…”
_____________
Konferensen har varit otroligt givande, och jag är väldigt glad som fick vara på plats. För er som twittrar föreslår jag att ni håller hashtaggen #hurda vid liv. Men vi alla kan hjälpas åt med att pressa politikerna, rösta med våra plånböcker, engagera oss i stort och smått – för som Svante sa: vi behöver inte lägga oss ner och dö nu. Matchen har bara börjat!
Sen vill jag lägga till att de gånger jag varit på tillställningar ordnade av Naturskyddsföreningen så slås jag alltid av den enorma blandning av människor som är på plats. Unga, medelålders och gamla – utbildade och outbildade (men aldrig obildade) – alla är på plats, och alla kämpar för samma sak, och ingen verkar ens ha tänkt tanken på att ge upp, eller ser ens uppförsbacken som ett hinder. Det är enormt peppande, och jag känner mig mer optimistisk än på länge!
Normal
0
21
false
false
false
SV
JA
X-NONE
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
