I Business Insider kunde man nyligen läsa om ’Micro Apartments’. I artikeln står det bland annat om att om man vill bo i storstäder måste man också möta verkligheten – städerna håller på att bli rejält överbefolkade, vilket helt enkelt betyder att det är svårt att hitta boende.
New York, som exempel, har 1,8 miljoner en- och tvåpersonhushåll, men bara 1 miljon ettor och en-sovrumslägenheter. Det är bara ett exempel, och jag kan tänka mig att Stockholm har en jämförbar situation.
Intressant läsning är att:
New York City’s housing shortage prompted Mayor Michael Bloomberg’s administration to commission 80 300-square-foot apartments in Manhattan this past summer. These prospective apartments, which are expected to rent for $2,000 a month, are so small that Bloomberg will have to amend zoning laws, which currently states that all apartments must be at least 400 square feet. The apartments in New York City will be just four times the size of a standard prison cell.
”People from all over the world want to live in New York City, and we must develop a new, scalable housing model that is safe, affordable and innovative to meet their needs,” Bloomberg said in a statement announcing the apartments. ”
Givetvis är det några som sätter sig på tvären och anser att minilägenheter (även trots att de nya som byggs runt om i världen är supersmarta och enkla att förändra beroende på aktivitet) är att ’stänga in folk i små lådor’.
Min åsikt har länge varit att: mindre yta att bo på = mindre månadskostnad = mindre kostnader för möbler/underhåll etc. = mer pengar över till att faktiskt leva i den staden man bor i, och att ha enklare att resa iväg. För jag undrar verkligen hur många personer som bor ensamma i en tvåa eller trea har vänner hembjudna mest hela tiden, i jämförelse med att man ses på krogen/restauranger/ute. Om hemmet mest är ens egen fristad, eller en fristad tillsammans med en partner, är det ju inte ytan som är det relevanta. Förvisso helt olika situationer om man bor i en liten stad eller i en storstad, eftersom det i alla fall ur politisk/ekonomisk synvinkel en platsfråga, men ur ett Stockholmsperspektiv är jag av åsikten att fler borde börja älska små lägenheter.
Det minskade miljöavtrycket och det minskade behovet av ägodelar får man på köpet..
