Under en längre tid har jag gått och blivit allt mer upprörd över alla dessa pekpinnar som så tydligt figurerar i miljö- och hållbarhetssammanhang. För en tid sedan gick jag med i en hel del olika Facebookgrupper som handlar om hur man kan leva mer hållbart – ett superfint initiativ ju! Tips och råd är ju alltid bra, och jag tänkte att jag säkert kunde slänga in lite bra kommentarer där, med all erfarenhet både från bloggande och från miljövetenskapsutbildningen.
Men tji fick jag – att kommentera i en sådan grupp är för det mesta att kasta sig rakt ner i en brinnande inferno. Många människor har bildat sig väldigt snäva åsikter/synvinklar på det mesta inom den enormt breda kategorin miljö/hållbarhet, och varken fakta eller påvisande att det kan finnas flera saker som är bra beroende på vilken utgångspunkt man har, går inte alls hem. Det som jag upplever som allra sorgligast är inte alls alla de personer som konstant argumenterar för sina egna bestämda åsikter – sådana människor finns överallt. Nej, det sorgligaste är att det i dessa grupper tillkommer en massa människor hela hela tiden, som är intresserade av att ta första steget till ett mer hållbart och miljövänligt liv. De frågar om några tips, och vips så får de höra att de måste börja tillverka all hudvård själv för att allt som säljs är fullt med kemikalier även om förpackningarna påstår annorlunda, och de måste kasta ut all plast de har hemma omedelbart och köpa precis allt i andra bättre material istället, och om de vill ha tips på var de kan köpa ett par ekologiska jeans så får de höra att de antingen måste sy om saker de har hemma eller köpa precis alla klädesplagg på secondhand i resten av sitt liv.
Om jag hade mötts av de tipsen den där dagen för många år sedan då jag började ta mina egna trevande steg mot ett mer hållbart liv så hade jag ryggat tillbaka direkt och lagt både miljön och hållbarheten på hyllan och fortsatt med livet som vanligt. När jag började skriva den här bloggen så var hela ’ekobloggosfären’ positiv och hjälpsam, det kastades runt goda råd och tips, men det klagades aldrig på någon annans beslut. Det som har hänt i bland annat de här Facebookgrupperna skrämmer mig lite – för vi kommer förlora alla dom som vill börja leva mer hållbart om vi ska börja med att tala om för dem att allt de gör är helt värdelöst och otillräckligt. Och faktum kvarstår att vi måste få med oss den stora massan på hållbarhetståget om vi ska komma nån vart!
Det är lätt att snöa in och tro att alla sitter på precis samma kunskap och insikter som en själv. Kemikaliedebatten är den som intresserar mig mest i de här sammanhangen: när debatten började tas på allvar såg man en klar ökning i människors intresse för miljö och hållbarhet, för många blev oroliga över den kemikaliecocktail vi lever i. Många började fatta bättre beslut – men några snöade in lite väl mycket och började skrämma upp andra istället , och tillslut hade hela miljö- och hållbarhetsdebatten blivit en enda lång diskussion om kemikalier. Många glömde bort att det finns en hel drös med kemikalier som inte är skadliga för oss, och att allt inte är gjort i laboratorier av ondsinta män i vita rockar. Det som fascinerar mig är hur många av de som aggressivt debatterar kemikalier i dessa Facebookgrupper säkerligen ändå har bilen kvar – hälso- och miljöpåverkan från ex. avgaser verkar inte ha nått deras medvetande ännu.
Skämt åsido – ingen av oss som lever miljövänligt eller hållbart gör alla rätt. Det är skitsvårt att göra allt rätt, och hur man lever går dessutom i vågor. Jag försöker köpa så bra hudvårdsprodukter som möjligt, men ibland kommer jag hem med ett schampo från mataffären som inte är något att hänga i julgranen direkt. Jag är inte särskilt orolig över hur innehållet i schampot kommer påverka mig, jag är mer besviken på mig själv att jag inte la mina pengar hos ett förtag som försöker förbättra och förändra istället, så som de allra flesta ekoföretagen faktiskt gör. Jag köper nästan aldrig kläder på second hand, för jag hittar aldrig något som passar de krav jag har på passform/stil/etc. Däremot försöker jag köpa så bra kläder som möjligt fast nyproducerat, och satsar på ekologiska material och bra kvalitet. Jag har fortfarande saker av plast. Jag jobbar på att byta ut när möjligheten infinner sig – inte så mycket för att kemikalierna oroar mig personligen (däremot oroas jag av kemikaliers påverkan på miljön, såklart), utan mer för att metall/glas/whatever tenderar till att hålla mycket längre, vilket är en stor miljövinst även det, men jag tänker inte kasta ut något fullt fungerande bara för att. Jag gör inte alla rätt, men jag försöker ständigt bli bättre, både i hur jag själv fattar beslut/spenderar mina pengar/spenderar min tid, men också varteftersom jag lär mig nya saker från forskning etc.
Och något vi alla måste bli bättre på, är att hjälpa folk på traven som vill börja leva mer hållbart. Man måste sluta anta att alla redan är på ens egen nivå – vissa har inte börjat sopsortera ännu och behöver tips och hjälp med det, andra förstår fortfarande inte varför det är bra att byta till ren el, och vissa andra vill börja äta lite mer vegetariskt utan att någon ska försöka konvertera dem till veganer på momangen. En lite trevligare attityd, och lite mer förståelse för att det faktiskt kan finnas mer än ett bra alternativ (tänk, det kan ju faktiskt finnas hur många bra alternativ som helst jämfört med det konventionella valet! Vilken galen tanke!), och insikt i att vissa faktiskt bara är precis i startfasen till att leva mer hållbart, tror jag kommer göra oändligt mycket mer nytta. Den miljörörelse som jag kastade mig in i för flera år sen var helt underbar, full med tips och råd och gemenskap, där man kunde lära av varandra och låta sig inspireras av andra. Det är läge att vi tar oss tillbaka dit, alla på sina egna villkor. Sakta men säkert så kommer allt fler leva allt mer hållbart, så länge vi visar att det faktiskt är så schysst och bra som vi vet att det är. Vi måste bara låta människor få ta sin egen tid när de väl har börjat.
(politikerna däremot, dom behöver jobba på bra mycket hårdare. Man kan ju inte ligga i startfasen i all evighet, trots allt).
