Under en längre tid har jag gått och blivit allt mer upprörd över alla dessa pekpinnar som så tydligt figurerar i miljö- och hållbarhetssammanhang. För en tid sedan gick jag med i en hel del olika Facebookgrupper som handlar om hur man kan leva mer hållbart – ett superfint initiativ ju! Tips och råd är ju alltid bra, och jag tänkte att jag säkert kunde slänga in lite bra kommentarer där, med all erfarenhet både från bloggande och från miljövetenskapsutbildningen.
Men tji fick jag – att kommentera i en sådan grupp är för det mesta att kasta sig rakt ner i en brinnande inferno. Många människor har bildat sig väldigt snäva åsikter/synvinklar på det mesta inom den enormt breda kategorin miljö/hållbarhet, och varken fakta eller påvisande att det kan finnas flera saker som är bra beroende på vilken utgångspunkt man har, går inte alls hem. Det som jag upplever som allra sorgligast är inte alls alla de personer som konstant argumenterar för sina egna bestämda åsikter – sådana människor finns överallt. Nej, det sorgligaste är att det i dessa grupper tillkommer en massa människor hela hela tiden, som är intresserade av att ta första steget till ett mer hållbart och miljövänligt liv. De frågar om några tips, och vips så får de höra att de måste börja tillverka all hudvård själv för att allt som säljs är fullt med kemikalier även om förpackningarna påstår annorlunda, och de måste kasta ut all plast de har hemma omedelbart och köpa precis allt i andra bättre material istället, och om de vill ha tips på var de kan köpa ett par ekologiska jeans så får de höra att de antingen måste sy om saker de har hemma eller köpa precis alla klädesplagg på secondhand i resten av sitt liv.
Om jag hade mötts av de tipsen den där dagen för många år sedan då jag började ta mina egna trevande steg mot ett mer hållbart liv så hade jag ryggat tillbaka direkt och lagt både miljön och hållbarheten på hyllan och fortsatt med livet som vanligt. När jag började skriva den här bloggen så var hela ’ekobloggosfären’ positiv och hjälpsam, det kastades runt goda råd och tips, men det klagades aldrig på någon annans beslut. Det som har hänt i bland annat de här Facebookgrupperna skrämmer mig lite – för vi kommer förlora alla dom som vill börja leva mer hållbart om vi ska börja med att tala om för dem att allt de gör är helt värdelöst och otillräckligt. Och faktum kvarstår att vi måste få med oss den stora massan på hållbarhetståget om vi ska komma nån vart!
Det är lätt att snöa in och tro att alla sitter på precis samma kunskap och insikter som en själv. Kemikaliedebatten är den som intresserar mig mest i de här sammanhangen: när debatten började tas på allvar såg man en klar ökning i människors intresse för miljö och hållbarhet, för många blev oroliga över den kemikaliecocktail vi lever i. Många började fatta bättre beslut – men några snöade in lite väl mycket och började skrämma upp andra istället , och tillslut hade hela miljö- och hållbarhetsdebatten blivit en enda lång diskussion om kemikalier. Många glömde bort att det finns en hel drös med kemikalier som inte är skadliga för oss, och att allt inte är gjort i laboratorier av ondsinta män i vita rockar. Det som fascinerar mig är hur många av de som aggressivt debatterar kemikalier i dessa Facebookgrupper säkerligen ändå har bilen kvar – hälso- och miljöpåverkan från ex. avgaser verkar inte ha nått deras medvetande ännu.
Skämt åsido – ingen av oss som lever miljövänligt eller hållbart gör alla rätt. Det är skitsvårt att göra allt rätt, och hur man lever går dessutom i vågor. Jag försöker köpa så bra hudvårdsprodukter som möjligt, men ibland kommer jag hem med ett schampo från mataffären som inte är något att hänga i julgranen direkt. Jag är inte särskilt orolig över hur innehållet i schampot kommer påverka mig, jag är mer besviken på mig själv att jag inte la mina pengar hos ett förtag som försöker förbättra och förändra istället, så som de allra flesta ekoföretagen faktiskt gör. Jag köper nästan aldrig kläder på second hand, för jag hittar aldrig något som passar de krav jag har på passform/stil/etc. Däremot försöker jag köpa så bra kläder som möjligt fast nyproducerat, och satsar på ekologiska material och bra kvalitet. Jag har fortfarande saker av plast. Jag jobbar på att byta ut när möjligheten infinner sig – inte så mycket för att kemikalierna oroar mig personligen (däremot oroas jag av kemikaliers påverkan på miljön, såklart), utan mer för att metall/glas/whatever tenderar till att hålla mycket längre, vilket är en stor miljövinst även det, men jag tänker inte kasta ut något fullt fungerande bara för att. Jag gör inte alla rätt, men jag försöker ständigt bli bättre, både i hur jag själv fattar beslut/spenderar mina pengar/spenderar min tid, men också varteftersom jag lär mig nya saker från forskning etc.
Och något vi alla måste bli bättre på, är att hjälpa folk på traven som vill börja leva mer hållbart. Man måste sluta anta att alla redan är på ens egen nivå – vissa har inte börjat sopsortera ännu och behöver tips och hjälp med det, andra förstår fortfarande inte varför det är bra att byta till ren el, och vissa andra vill börja äta lite mer vegetariskt utan att någon ska försöka konvertera dem till veganer på momangen. En lite trevligare attityd, och lite mer förståelse för att det faktiskt kan finnas mer än ett bra alternativ (tänk, det kan ju faktiskt finnas hur många bra alternativ som helst jämfört med det konventionella valet! Vilken galen tanke!), och insikt i att vissa faktiskt bara är precis i startfasen till att leva mer hållbart, tror jag kommer göra oändligt mycket mer nytta. Den miljörörelse som jag kastade mig in i för flera år sen var helt underbar, full med tips och råd och gemenskap, där man kunde lära av varandra och låta sig inspireras av andra. Det är läge att vi tar oss tillbaka dit, alla på sina egna villkor. Sakta men säkert så kommer allt fler leva allt mer hållbart, så länge vi visar att det faktiskt är så schysst och bra som vi vet att det är. Vi måste bara låta människor få ta sin egen tid när de väl har börjat.
(politikerna däremot, dom behöver jobba på bra mycket hårdare. Man kan ju inte ligga i startfasen i all evighet, trots allt).
20 comments
Håller helt med dig.
Vi måste börja berömma varandra för det goda vi gör och inse att alla positiva saker är bra och ska uppmuntras.
Jag håller också med dig. Tyvärr har tonen på nätet blivit väldigt aggressiv och hård de senaste åren. Det är många bestämda åsikter och aldrig att någon skulle backa och erkänna ett fel. Bra att du tar upp frågan och säger ifrån, det behövs!
Så bra skrivet. Jag tror att man får göra så gott man kan. Själv rensar jag så sakteliga ut min plast, köper ekologiska och ”rena” hudvårdsprodukter så ofta som möjligt och även maten är ekologisk och närodlad när jag kan. Vissa saker är det svårt att helt göra sig fri ifrån i det samhälle vi lever i. Bilen är jag tvungen att ha men även andra saker man kommer i kontakt med dagligen. Jag tror att det är bra att tänka tanken och göra ett så bra val man kan under sina egna förutsättningar. Att man dessutom hjälper varandra och ger tips och råd – det tar jag för givet.
Bra inlägg! Och varje resa börjar ju någonstans. Med ett litet steg. Men så synd om man blir avskräckt och skrämd när man ska ta de där första stegen… Lite ”nudging”-tänk skulle vara bra på många fronter. Att ”putta åt rätt håll”… Och på en skala mellan 1 och 100 är det ju bättre att göra 10% bra val än 0. Och bättre göra 20% än 10%. Och bättre göra 90% än 70%. O.s.v. Varje steg åt rätt håll är ju bra. Och finns det ens någon som klarar 100%? Men tänk om jättemånga skulle öka på sina % med bra val… Några %-andelar per år i t.ex. 10 år…
Så bra att du skriver detta. Jag kan ibland känna att jag är för extrem för svensson, men för lite för miljövänner. Det gör att ens miljöintresse befinner sig i ingenmansland och man får liksom kämpa på ensam och då kan man ibland tappa lusten. Du satte precis fingret på en känsla jag ibland har. Bra skrivet!!!
Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg, det är motiverande och inspirerande!
För 4 år sedan drabbades jag själv av kemikalieskräck och innan jag hittat ett rimligt sätt att förhålla sig till alla kemikalier så var det oerhört jobbigt och jag mådde inte alls bra. Nu har jag lagt mig på en mellan nivå och mår bra, har kraft och energi kvar att inspirera andra utan pekpinnar! Jag upplever att det ger bättre resultat och dessutom mår jag bättre av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva må så dåligt som jag gjorde i början av min kemikalieresa, det blir förlamande och tar över glädjen i livet.
Så jag håller verkligen med dig, vad man behöver är inspiration, stöd och en acceptans så att det kan få ta sin tid. Att se kraften i det lilla!
Jag håller helt med dig -det är skrämmande hur speciellt facebookgrupper går till överdrift. När en person frågar efter ett enkelt råd får han/hon svar på något helt annat ofta på ett nedlåtande sätt (ex en person frågar efter hur man får tag i ekologisk julskinka och får svarat att han/hon bör bli vegetarian då det är förkastligt att äta djur!). Jag tror också stenhårt på uppmuntran och puffar i rätt riktning samt att ta det långsamt så att det inte blir för överväldigande. Jag har på känn att den del av de personer som går till överdrift själva är ganska ”nyfrälsta” och i sin iver efter att frälsa andra anfaller i stället för att vägleda.
Precis så tror jag också att det är, att många har fått nys om att miljömedvetenhet är det nya heta och vad som trendar just då är vad de går in stenhårt för. Just nu är det väldigt mycket om plast- och kemikaliebantning och inställningen är väl ungefär att om man har inte fattat att det självklart är det viktigaste så är det ingen mening med att man ens bryr sig.
Personligen ser jag mig själv som en allroundmänniska som fördelar mitt krut på allt från att minska mina sopor och välja buss framför bil till hemmagjorda skönhetsprodukter och egenodlat, utan att på något sätt tro att jag är perfekt på något av det. Eftersom jag själv har upplevt den kontraproduktiva självgoda attityden i alla dessa Facebookgrupper känns det skönt att veta att fler tänker som jag och hellre söker sig till mindre dömande inspirationskällor, exempelvis den här bloggen :)
Samtidigt försöker jag själv bidra till att göra miljö- och hållbarhetsrörelsen till en öppen och tillåtande gemenskap där alla, oavsett grad av engagemang, kan känna sig välkomna. Hoppas att jag lyckas med att vara lika upplyftande som dig Pernilla!
Tack, håller helt med dig! Blir lite knäckt ibland av all greenshaming man möts av så fort jag ens nämner ordet hållbarhet. Men jag tänker att jag gör så gott jag kan och att hållbarhet är en resa, inte en bestämd slutdestination, som bara kan bli bättre om vi alla hjälps åt.
Bra skrivet. Har också reagerat på samma sätt och ett flertal gånger funderat på att gå ur miljögrupperna jag är med i på Facebook.
Visst är det galet att det faktiskt är så att det i många fall är så att en måste göra saker själv för att få det ”helt rent/eko” men man måste ju också sätta sina gränser för att orka med. Som arbetande småbarnsmamma orkar jag t ex just nu inte ställa mig och göra egen deo/hudkräm eller sy alla barnens kläder. Jag tycker att devisen ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” är himla bra.
[…] […]
Så sant! Jag har gått ur flertalet FB-grupper av denna anledning. Inget är good enough enligt somliga och det blir nåt jäkla blame game om vem som är mest miljövänlig. Eko-snobbism och green shaming i sin fulaste och mest exkluderande skepnad! Ett steg i taget och var och en i sin takt funkar bäst tror jag. Det tjänar ingenting till att ge sig själv och andra klimatångest eller kemikalienojja.
Håller med! Jag har de senaste åren tagit små steg mot ett enklare liv men kände också att jag aldrig skulle bli tillräckligt grön, eko eller hur man nu ska beskriva det och skippade att skriva om det/ prata om det…
Men sen hittade jag några minimalismbloggar (om att rensa i livet) och kände mig mycket mer klar med vad jag ville skriva… även om man även då finner/får några väldigt fundamentalistiska åsikter om att man måste gå hela vägen…
Bra inlägg!
Jättebra inlägg! Jag ska erkänna att jag själv kan bli lite trött på jobbet att mina kollegor ofta har ”noll koll” då det gäller miljö och hållbarhet, men jag försöker att inte kritisera. Försöker ibland ge lite tips eller uppmärksamma att det kanske finns bättre alternativ..
Men ni som är med i miljögrupper på fb har inga tips på någon bra grupp? Eller kanske kan man skapa en ny där syftet är att peppa varandra? För det är ju lätt att känna sig lite ledsen ibland när man hör hur dåligt vi tar hand om vår planet!
Jag håller med, vissa är ju helt galna i det där grupperna. Kanske så andra icke eko-människor tycker om mig haha?! Oavsett så är nog en mjuk framtoning och pepp istället för pikar nog det bästa för att förändra och motivera.
[…] vad mycket fina, bra, kloka och inspirerande kommentarer som dök upp på mitt inlägg om att pekpinnar inte hjälper någon av oss när det gäller att leva mer miljövänligt. Som respons på alla de extremt höga krav […]
[…] lite på det här som vi har pratat om så många gånger, dvs att man inte ska ha så mycket pekpinnar och inte kasta så mycket skit på folk som enligt en själv inte gör just ”alla […]
[…] till oss själva först och dessutom orka ta in andras situationer. Jag har skrivit om det här med pekpinnar förr, och även om negativiteten på nätet. Och tyvärr tror jag inte att det här var sista […]
Kärlek på dig för detta inlägg! Jag håller med precis, det är så sorgligt att någons bästa inte är gott nog, eller att det inte räcker att försöka – att det hela tiden måste vara perfekt (frågan är bara vad som är perfekt när alla drar åt olika håll och ligger i krig med varandra om vilken perfektionism som är den BÄSTA och mest perfekta utopin…!).
Mer medmänsklighet åt folket. Mer hejarop och stöttepelare! Mer ryggdunkar, tis, råd och glada tillrop.
Det kommer vi längst med, tror jag. :)
[…] ska bli pepp på att leva mer hållbart utifrån våra egna förutsättningar. Återigen, detta om pekpinnar som jag så ofta skriver om – man kommer inte så långt med dom. Men man kan komma […]