Minimalism och frivillig enkelhet börjar verkligen bli trendigt nu! Det är verkligen hur kul som helst, då det i grund och botten innebär en rätt hållbar livsstil oavsett hur man vänder och vrider på det. Men när allt fler börjar få upp intresset för minimalism, händer också det som händer varenda gång något nytt blir eftertraktat: man ser bara de olika extremerna.
Den som googlar minimalism hamnar ofta på bloggar och hemsidor som visar några riktiga ”urtyper” av minimalism – och med urtyper menar jag nog egentligen bara de som skriker högst/har fått mest uppmärksamhet. Det är oftast män. Dom brukar inte ha familj (även om flera av de riktigt stora amerikanska bloggarna har det). Dom är ofta välutbildade och/eller driver egna företag. Dom äger bara 100 saker eller färre. Dom reser jorden runt hela tiden.
Och det här är ju – givetvis – en väldigt snedvriden bild av den stora massan av minimalister. Ska man gå tillbaka till början handlar minimalism om att sluta värdera ägodelar högre än andra immateriella värden. Familj, vänner och ett i övrigt rikt liv är mer värt än prylar. Men prylar har också ett högt värde, men på ett helt annat sätt. Det man äger är sådant man verkligen gillar, som man trivs med, och som håller bra kvalitet. Helt enkelt så förenklar man livet för att verkligen kunna leva. Lite klyschigt – men sant.
Och därefter kommer alla möjliga olika varianter på hur man når dit. Kanske är du redan där, även om du inte visste att det var just vad andra människor kallade för minimalism? Kul, i så fall! Kanske rensar du ut alla överflödiga ägodelar i ditt liv, ger dig själv ett årslångt köpstopp eller säger upp dig från ett jobb du vantrivs på. Kanske äger du bara 100 saker. Kanske äger du 1000 saker, men är ändå i sinnet minimalist? Kanske är varenda vägg i ditt hem vitmålad, och du har strömlinjeformat din inredning och gjort dig av med alla små onödiga inredningsdetaljer? Eller så kanske du har ett färgglatt bohemisk hem pyntat med saker som gör dig glad?
Oavsett vad som passar in på dig, så kan du ju såklart fortfarande vara minimalist. Alla behöver inte tillhöra extremen. Själv är jag ju inte man, jag reser (tyvärr, får jag lov att säga) inte jorden runt hela tiden, och jag äger bra mycket mer än 100 saker. Sen är jag förvisso utan familj, rätt välutbildad och egenföretagare. Men det här är ju inte saker som varken definierar eller förtar min rätt att få kalla mig minimalist. Och här vill jag påstå att resan verkligen är en del av målet: jag har fortfarande inte nått ändå fram till dit jag vill nå. Men därför utvecklas jag fortfarande ständigt, inspireras och motiveras till att leva mitt liv än mer minimalistiskt – men utan att ta ner de där tavlorna jag gillar, eller ge bort precis alla mina böcker. För min definition av minimalism är ju min egen, och även om jag verkligen inspireras av den som bara har hundra ägodelar, eller avundas den som kan jobba på resande fot från en sandstrand någonstans i världen, så kommer jag ju bli tvungen att landa i en minimalism som passar just mig och mitt liv. Och både jag och mitt liv är i ständig förändring, så min definition och mina mål kommer antagligen att ändras i takt med att allt annat gör det. Och det är helt okej. Det är ju inte någon annans minimalistiska liv jag vill ha – det är ju mitt eget!
Så rensa inte ut saker bara för att alla andra gör det. Säg inte upp dig och försök bli entreprenör bara för att det är någon annans version av drömlivet. Gör helt enkelt inte något alls på din resa mot minimalism bara för att någon annan gör det – gör det till den egen grej, helt och hållet. Man kan låta sig inspireras, avundas eller ifrågasätta ändå.
5 comments
Bravo! Så klokt skrivet så det blir svårt att slå. Äntligen någon som beskriver det jag har funderat på en längre tid… Minimalistiskt liv kan te sig på olika sätt och eftersom vi är så olika är det härligt att kunna känna sig som en minimalist (eller iaf på väg åt det hålet) utan att behöva omkullkasta hela sitt liv. Det är som med allt annat, bara för att någon gör på ett sätt betyder det inte att just det sättet är det enda rätta :) Att hitta sin väg och sitt sätt är nog det som är det viktigaste. Inspiration kan man hämta från flera, både de extrema och de mer ”normala” eller hur man nu ska uttrycka det.
Ha en fin eftermiddag!
Precis! Det känns så fel ifall ”nybörjare” tror att man måste följa ett inslaget spår när det ju egentligen finns så många olika sätt att vara minimalist på + att det är en resa, inte ett specifikt mål att uppnå imorrn! Vad härligt att du kände igen dig i beskrivningen – förhoppningsvis hakar många fler på minimalismen bara vi kan få det att inte låta så himla ödesdigert… :)
Jag har inget annat att säga än… Otroligt bra skrivet! Vad fint det vore om alla kunde tänka på detta sättet istället för att komma med pekpinnar hit och dit om hur man ska göra och hur man ska vara för att få kalla sig minimalist. Jag delade inlägget på min fbsida, hoppas det var ok :)
Haha, gillade din beskrivning av den urtypiska minimalisten och är glad att vi inte passade in där:
Vi är både en man och en kvinna. Har familj. Är hyfsat välutbildade men driver inte egna företag. Äger mer än 100 saker (herregud bara vår dotter på 7 månader har väl snart 100 egna saker även om vi tycker vi varit restriktiva med inflödet ;) ). Inte heller reser vi jorden runt hela tiden, inte ens en klassisk föräldraledighetsresa till Thailand gör vi trots påtryckningar från vänner i samma sits. ;)
Tror urtypen för minimalism är på väg att luckras upp i takt med att allt fler hamnar på ”rätt” sida om konsumtionshetsen etc.
Härligt att höra att ni inte passar in där! ;)
Det är ju synd att det överhuvudtaget finns en urtypsbild, för det gör ju att så många inte vågar ta steget för att de inte kommer ”passa in” eller tror att det inte kommer funka för dem. Så härligt att många fler, inklusive ni, hakat på att blogga om minimalism, det öppnar ju upp för att fler ska våga dissa prylarna och börja leva istället! :)