Mina, vid det här laget, smått berömda IN:UT-listor som jag gjort på halvregelbunden basis i flera år, och i många fall fått cred för i bloggosfären, är ju faktiskt inte min idé från början. Jag lånade konceptet av en kille som bloggade om minimalism för många år sedan, som jag med glädje följde – ända tills den dagen han slutade blogga för att han hade nått målet. Sen blev jag kvar och fick agera upphovsmakare till listorna. En stor hjälp för många aspirerande minimalister för att ha koll på sina ägodelsflöden – men idag vill jag nästan sätta ner foten och be människor att sluta med listor varje vecka eller månad. Jag älskar fortfarande konceptet, men skulle önska att fler valde att redovisa en gång i halvåret eller kanske en gång om året – om det inte är så att man är i början av sin utrensningsprocess och har listorna till hjälp att hålla ångan uppe.
För problemet med listorna är att de gör att vi fortsätter fokusera alldeles för mycket på prylar och ägodelar. Jag vidhåller att vi ska minska vår konsumtion, äga mindre, verkligen älska det vi äger, och över lag ha en bättre relation till hur och varför vi köper saker. Men jag ser människor lista saker som åker in och ut för deras nyfödda barn – och utan blame för er – så känns inte det som om det hör till listornas grundläggande poäng. Små barn behöver saker på ett helt annat sätt för att de växer. De får gräsfläckar på knäna, de spiller varm choklad på tröjor och gud vet allt, jag har ju inga barn.
För ett personligt bruk, oavsett om man bloggar om det eller ej, tycker jag IN:UT-listorna kan vara till stor hjälp i en lång process av att göra sig av med överflödiga ägodelar och hålla ett öga på hur mycket nytt man köper. Precis som en våg eller ett måttband kan vara till hjälp och pepp för den som försöker gå ner i vikt – men det betyder inte att listorna, vågen eller måttbandet ska få diktera tillvaron. Man kan släppa dom när man känner sig nöjd med hur man har utvecklats. Jag tror ett av problemen med listorna är att man bygger upp mycket skamkänslor vid de tillfällen när man konsumerar mer än vad man normalt sett brukar, oavsett om det är pga behov eller ej. Jag vet att det var så för mig. Konsumtion IN och alldeles för lite UTrensat – hemska tanke!
Även om det var längesen jag redovisade IN:UT nu, så för jag fortfarande statistik, som jag kommer publicera framöver. Men jag har lagt ner att rättfärdiga varje slängd eller skänkt pryl, varje inköpt pryl. För mig som rehabiliterad men absolut inte botad shopaholic är listorna kontinuerlig terapi, de hjälper mig hålla kontrollen över min konsumtion, även om jag idag vet att mina konsumtionsmönster är mer eller mindre exemplariska på det stora hela.
Mitt råd till dig som vill börja använda listorna – eller som använder dem i dagsläget – är att köra på med dem om du håller på med en stor utrensning. Det ger en välbehövlig klapp på axeln att se vilket jobb man gör, och det ger en enormt bra bild över hur mycket man faktiskt äger, säljer, skänker, slänger och köper. Nästan som ett köpstopp: man får en överblicksbild över sin nuvarande konsumtion, helt enkelt en grymt bra start. Men om listorna för med sig ångest i det lite längre loppet (att du har lite ångest i början av en utrensning mest sett till hur MYCKET du har att rensa ut, är fullt rimligt) oavsett om det handlar om hur mycket/lite du rensar ut, eller hur mycket/lite du konsumerar, så är listorna helt enkelt inte en bra idé. De ska handla om att nå ett mål – inte om att stressa upp tillvaron än mer. Samtidigt som listorna för dem som liksom mig har haft shopaholictendenser tidigare, så är de en bra kontinuerlig terapi, lite i stil med hur en nykter alkoholist räknar sina nyktra dagar.
Som med allting som rör minimalism handlar det om att hitta balansen för sig själv. Att låta sig inspireras av andra är alltid en bra idé – men inte att anamma någon annas syn på livet och sätt att hantera saker och ting, för det blir oftast bara en stressfaktor istället för en hjälp. Gör listorna om du känner att de hjälper dig att nå dina egna mål – strunta i listorna om de stressar upp dig. Och tänk på Jonas som startade listorna en gång i tiden, och sen slutade blogga när han var klar med sin process. Det jag kanske framför allt vill komma fram till att minimalism, där utrensningarna tenderar till att höra till uppstartsfasen, är en livsstil som är anpassad till just dig. Att listorna har fått en sådan spridning förvånar mig inte alls, å ena sidan tycker jag att de är väldigt roliga och lärorika, och å andra sidan så gillar vi ju att lista saker, det ger en vill bekräftelse att se saker bokfört. Låt det bara inte ta över fullständigt!
