Några av er kanske har sett det cirkuleras i media om att Lidl nu i Storbritannien säljer jeans för 5,99 pund. HÄR finns en artikel hos The Guardian om hela grejen, som är väldigt läsvärd. Grejen med den här prissättningen är att jeansen faktiskt är billigare än några jeans man har kunnat köpa hos ökända billighetskedjan Primark (som jag kan säga av egen erfarenhet har den sämsta kvalitet jag någonsin varit med om. Inkluderat grejer jag sytt själv), och givetvis så frågar man sig: hur kan de vara så här billiga?
Och svaret är såklart att de inte KAN det. Det betyder ju att någon inte fått betalt som de borde. Och att det slarvats med kvalité. Lidl-jeansen är ju dessutom inte ens riktiga jeans, utan mer ”jeggings” utan några som helst detaljer, för – just det! – detaljer som knappar, sömmar av olika slag etc kostar pengar. Det finns ju egentligen (såklart en snäv sammanställning) bara tre sätt att sälja något sjukt billigt på:
- Betala inte ordentligt för det arbete som utförts. Mer vinst till tillverkaren, svältlön till arbetarna.
- Köp in EXTREMA mängder, sälj billigt och räkna hem en liten liten vinst per såld produkt, och gör de stora pengarna på att sälja så jäkla mycket istället.
- Sälj med förlust (vilket man kan tvingas göra med restlager, eller så gör man det som en ”lockvara” så att du ska handla mer grejer också som man har bättre vinst på).
Så varenda gång du frågar dig själv, eller hör någon annan kommentera: ”Hur kan det vara så billigt?” så är svaret oftast rätt enkelt. Någon har inte fått betalt. Eller som i citatet ovan: It’s not magic. It’s just exploitation.
