Det är påsk nu. Översatt till svenska betyder det långhelg med lite chans till vårsol, om vi har turen på vår sida. Och det är ju himla härligt – för alla som är lediga förstås. Skänk en tanke till mig och alla andra som jobbar på som vanligt i helgen när ni ligger där och degar på sofflocket! Men vad man gör på sin lediga – eller icke-lediga – långhelg är inte vad jag vill komma fram till.
Vi måste prata om pynt, alltså. Framför allt om påskpynt.
Nu är ju jag partisk här, som ökänd pynthatare sen barnsben. Jag kan gå med på att man har julgran, midsommarstång och kanske nån extra ljuslykta under julhelgen; kanske (kanske!) att jag till och med tycker det är okej med en julduk, men i övrigt så får jag rysningar i kroppen av pynt. Det är sen gammalt. Men oavsett hur jag känner för pynt, så kvarstår pyntens inneboende problem hur vi än vänder och vrider på frågan: är det hållbart att äga inredning som man använder under en enda långhelg om året – OCH som inte fyller någon funktion?
Rimligtvis är svaret nej. Att ödsla resurser på att tillverka äggkoppar som ser ut som höns, när man inte tänker använda sagda äggkoppar resterande frukosttid under året, känns verkligen bara som en himla dålig idé. Och det här gäller ju i stort sett allt pynt, oavsett bordsdukar, äggkoppar, tomteprydnader eller vad det nu må vara. Om man nu ändå ska slösa på resurser, kan jag tycka att det är vettigare att satsa på en dåligt producerad tröja som du trots allt kommer använda tills den går sönder, eller ja, i stort sett vad som helst som faktiskt kommer till användning.
Men nu är det ju så att det redan finns en väldigt massa pynt i omlopp redan: använd det, om du gillar pyntet! Secondhandbutikerna tycks varje gång jag är där svämma över av pynt, varför inte köpa billigt från välgörenhetsbutikerna och sen lämna tillbaka så att pyntet får en ny chans hos nån annan nästa år? Låt påskägg gå i arv (dyra att köpa och håller ju ärligt talat i generationer). Använd det du redan har hemma eller be snällt om att få stjäla lite från mor- och farföräldrar. Det enda pyntet som alltid är okej som ”nyproducerat” är barns egenfixade pynt från skolan och liknande: inte för att jag gillar det här pyntet heller, men det finns åtminstone ett värde i att barn å ena sidan får lära sig konsten att pyssla och dessutom lite sentimental glädje i dåligt limmade toarullskycklingar. Plus att vi alla minns hur mallig man kändes sig när man kom hem från förskolan med pynt som fick äran att stå på matbordet – vilken känsla!
Men vi kan väl gemensamt bestämma att nyproducerat ones-every-year pynt är historia? Det finns ju trots allt andra sätt att få till helgstämningen oavsett om det är påsk, jul, eller midsommar: stearinljus i högtidens färger, passande mat – och viktigast av allt: tid för en själv, eller tid ihop med folk man gillar.
Två viktiga saker:
- Skippa att köpa fjädrar. De är enligt undersökning nästan aldrig syntetiska utan kommer från fåglar, och jag tror vi kan sätta en slant på att det inte direkt är fjädrar som fåglarna tappat i skogen. Syntetiska fjädrar är dessutom nästan alltid plast. Testa att klippa fjädrar från överblivet pappet istället: vuxenpyssel är ju trendigt och meditativt!
- Och lite snabb info om varför du såklart alltid ska äta eko-ägg hittar du HÄR.
Ha en riktigt härlig långhelg, oavsett vad du planerar att göra! Och om du sitter inne på något smart och kul påskpynt som är baserat på återbruk och inte kräver nya resurser: släng in en länk bland kommentarerna här nedan. Alltid finns det någon som blir inspirerad och kan få lite mer överseende med mitt pynthat. :)
Den magiska bilden visar tyvärr inte upp mina egna alster, även om jag ligger bakom ett gäng liknande pynt från barndomen. Är det bara jag som minns att kvalitén på de där pyntgrejerna var helt enastående bra, vilket gjorde att man till och med fick skämmas över dem i tonåren så fort det blev påsk och gammalt dagispynt åkte fram?
