I en ganska så slumpartad konversation jag hade på tåget här senast, så refererade en kille i typ femtonårsåldern till en tevereklam. Eftersom jag inte kunde hänga med i hans referensramar, så sa jag att jag inte hade någon teve.
Ridå.
Killen tappade hakan, hans mamma såg rätt snopen ut, och några andra passagerare såg delvis både glada och förvånade ut. För hur kan man vara tjugo-nånting och inte ha en teve liksom? Den här killen tyckte nog att jag var årets galning, för i hans värld så är det ju uppenbarligen otänkbart att inte ha en teve. Det intressanta är dock inte att just en tonåring blir så häpen, utan att folk i allmänhet tycks bli det. Jag jobbar ju som bekant i bokhandel och får ofta frågor i stil med ”har du nått från hon kvinnan som var med i Babel senast?” – och eftersom jag inte tittar på Babel, eller för den delen har en teve, så brukar jag just svara det: Sorry, jag har ingen teve. Allt som oftast får man då frågan: ”Men vad gör du istället då?” – och väl på plats i bokhandeln är det ju lätt att flina lite och veva med en hand ut i lokalen och svara ”läser böcker!”. Kunderna skrattar och tycker att det är ju såklart helt givet.
Innebär det här då att jag aldrig kollar på ”teve”? Såklart inte. Jag har ju en dator, och jag har några amerikanska teveserier jag mer än gärna följer slaviskt, och när det kommer till svensk teve tittar jag enbart på Lyxfällan. Tv3play (när det gäller lyxfällan), streaming och Netflix och gudarna vet allt som finns – jag kan se precis det jag vill. Utan teve. Utan någon annans tablå. Utan reklam i de allra flesta fallen. För det är ju inte så att jag helt har avsagt mig visuella medier – nä, anledningen till att jag gjorde mig av med teven var trefaldigt: 1) det är så fult som inredningspryl. Sabbar all möblering! 2) jag tittar bara på program/film när jag är själv, så datorn räcker fint, och jag vill inte bjuda in till en sittgrupp som är riktad mot en teve när tanken är att man ska umgås, 3) och sist men inte minst – det är så jädra lätt att bli sittandes framför teven även om det finns annat man vill/bör göra.
Inga konstigheter. Bara min åsikt om teveapparater. Men det fascinerar mig ständigt, efter lång tid utan teve, att det upplevs som så udda och ovanligt. Vilket det förvisso kanske är, vad vet jag. Men det här säger något om hur svårt det kan vara för många att anamma en annan typ av livsstil eller göra vissa val (jag tänker mig såklart främst hållbar livsstil / minimalism / downshifting osv) – går det emot ens egen norm så klassar man rätt fort folk som udda. Och vem är jag att snacka? Ni ska bara veta hur min ansiktsmin ser ut när folk berättar att dom inte läser böcker. Alla har vi våra egna normer och vad vi själv anser som udda eller standard, vilket är värt att ha i åtanke – för ack så lätt det är att glömma bort.
10 comments
TV-licensen icke att förglömma. Därför har jag ingen tv.
Sant! Jag var väldigt nöjd med mig själv senast när Radiotjänst knackade på dörren! :)
Jag blir lika förvånad varje gång någon blir förvånad över att jag inte har en tv. Jag har levt i tio år utan tv och det funkar finemang, precis som du använder jag datorn som tv (betalar dessutom tv-licens för att jag är för lat för att ringa upp Radiotjänst sedan de ändrade reglerna igen). Jag tycker att det blir allt vanligare att yngre personer inte har tv. Men samtidigt händer det relativt ofta att någon ska uppdatera till en ännu smalare tv eller till projektor och vill att jag ska ärva deras gamla apparat då de tycker synd om mig. Men här tycker jag också som dig – det är så himla skönt att inte behöva ha en stor dammsamlare. Laptopen går att fälla ihop och smidigt gömma undan.
Visst är det lustigt att folk aldrig upphör att förvånas? Jag har trott, precis som du, att det blivit vanligare bland yngre generationer, men ibland känns det som om motsatsen gäller.
Samtidigt är det ju så att teve eller icke-teve är ett aktivt val: älskar man film och har det som ett stort intresse så är det ju klart att man ska ha en schysst teve, fullt rimligt. Men jag förstår inte riktigt varför yngre människor, typ som mig själv och som bor i en liten studentlya, känner ett behov av en teve när datorn duger så bra? Teveapparater – speciellt i små lägenheter/hus – blir ju ett så oerhört osocialt inslag. Exempel är när mina föräldrar är här och hälsar på: hemma hos sig tittar de alltid på teve på kvällen, likaså morgonprogrammen när de äter frukost. När de är här så pratar vi, spelar spel, lyssnar på musik osv – ett mycket härligare umgänge! Och orsaken är att man inte kan dö framför teven som man alltid annars kan. Ah, vad fascinerande det är med teveapparater. Nu fick du en himla lång harang till svar, hehe! :)
Vi har inte heller någon TV :) Vi kör på Netflix, hyr film via iTunes eller SVT och TV4-play :D
Heja! Hyrfilm via itunes har jag faktiskt aldrig testat, det kanske vore något! Tänker mig att det finns lite hetare filmer där än på Netflix.. :)
Jag är helt med dig. Har inte sett tablå-TV eller en tevereklam på många, många år. Och blir lika häpen varje gång någon, (särskilt i min egen ålder eller yngre) refererar till något sånt. Liksom: vem fan pallar ”kolla på tv” längre? När man har denna enorma valfrihet och flexibilitet. Blir man inte väldigt selektiv då? Märkligt…
Nu råkar vi ha en stor tv i vardagsrummet, men det är bara för att kunna streama serier eller spela spel på. Håller helt med om hur fult det är med en gigantisk teveskärm i ett rum. Smällar man får ta I guess. =)
Eller hur! Att kunna vara selektiv och flexibel är ju hela poängen – det gör ju att man inte fastnar framför ett slötittande som inte ger en något alls.
Haha, ja, inredningsmässigt är det ju inte så mycket man kan göra om man har en stor skärm mitt i rummet. Hehe. Men man kan ju alltid möblera så att soffor/fåtöljer står mittemot varandra istället för riktade mot teven? :)
Vi ha en tv men har den inte ikopplad, den används för barnen att se på film och för tv-spel. Just tv-spelandet är främsta anledningen till att vi har den, skulle egentligen gärna slippa själva prylen men vi tycker alla att det är roligt att spela.
Tevespel är väl den bästa ursäkten som finns för att ha en teve? :) Önskar ibland att jag hade både teve och tevespel – men då skulle jag nog inte få något alls gjort på dagarna, hehe.