Det finns många aspekter av delningsekonomier som jag verkligen gillar. Eller – jag vill gå tillbaka till den tiden då vi inte ens pratade om delningsekonomier utan bara pratade om att ”dela på saker”. Jag skrev nyligen ett inlägg på Continuation Magazine om att just dela på (sommar)prylar. HUR bra som helst. För grejen med att dela på saker handlar ju i grund och botten om att vi inte behöver äga precis allt själva. Genom historien har vi ju varit rätt bra på att dela på saker, sånt som vi inte kanske alltid har i åtanke. Jag brukar exemplifiera med tvättstugor, vilket brukar få folk att höja på ögonbrynen. Tvättstugor? Just ja – de är ju också en form av delningsekonomi. 50 personer i ett hyreshus delar på två tvättmaskiner, alla slipper äga en egen, och även om vi alla har haft våra duster i tvättstugan med grannarna så är det ju ett väldigt fint och välfungerande system.
Jag är uppväxt i en HSB- förening med en massa radhus, och där delade vi (nä, jag lyfte inte ett finger: men mina föräldrar och våra grannar delade på) allt från lokaler till gräsklippare och stegar. Funkade utmärkt, och funkar fint än idag. Jag tror att vi är väldigt bra på att dela på saker så länge det handlar om ‘att äga själv’ vs ‘att dela en sak med andra’. Det är den här biten som har fått mig att vara lite ambivalent inställd till delningsekonomier i stort, som när folk pratar om AirBNB och Uber. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad som gnager i mig kring dessa typer av ”delningsekonomier” – och från ingenstans dök en för mig rätt otippad röst upp i debatten. Peter Sunde, som är grundaren av bland annat The Pirate Bay (fildelningssajt, för er som inte har koll) skrev nyligen ett debattinlägg om delningsekonomier som jag tyckte var oerhört bra. Det blir på sätt och vis än mer relevant när det kommer från någon vars sysselsättning de senaste åren varit att dela en produkt gratis (utan upprätthovsmakarens tillstånd), även om jag långt ifrån håller med Sunde i allt han gör. HÄR kan ni läsa Sundes inlägg (vilket kan vara bra att göra om man vill hänga med i tankegången).
Sunde skriver att den typen av start-upbolag som vi gillar – Spotify, Airbnb, Uber osv. – sällan problematiserad. Enligt Sunde är det vi pratar om som delningsekonomier inte alls delningsekonomier (så som vi skulle vilja se dem) utan det handlar bara om att en ny mellanhand har uppstått. Den här mellanhanden tillhandahåller inte några produkter, utan låter privatpersoner göra det – men mellanhanden tar 20% av inkomsten. Internationellt har man börjar ifrågasätta delningsekonomi, både de som är kunder och de som tillhandahåller produkten.
För det är här skon klämmer som mest: i den nya delningsekonomin finns inte längre begrepp som arbetsgivare och arbetstagare. Istället finns uppdragsgivare och entreprenörer. Du som arbetare ska nu fakturera din uppdragsgivare. Du kan inte bli arbetslös, bara bli av med uppdrag. Du kan inte strejka (du är ju “din egen chef” med den “frihet” det innebär) och du har svårt att få a-kassa i dåliga tider.
– Peter Sunde
Sunde kallar delningsekonomin för extremkapitalism i fårakläder – för de bara förmedlar och tar betalt, men utan att ta något socialt ansvar. Och det är ju HÄR skon verkligen klämmer, enligt mig. Den brist på socialt ansvar som uppstår när delningsekonomi blir girigt. Det sociala ansvaret går ju dessutom åt två håll: å ena sidan de som arbetar/hyr ut/tillhandahåller produkten, som inte har någon trygghet för när det börjar gå dåligt. Och å andra sidan för mig som kund. Som exempel: när jag sätter mig i en vanlig taxibil tillsammans med en för mig vilt främmande människa som chaufför, så vet jag att den här personens brottsregister är kontrollerat innan licensen till att göra taxi gavs ut. Det vet jag inte när jag sätter mig i en Uber – och visst, det handlar ju ändå bara om individer, men jag gillar den trygghet som finns i det som är kontrollerat i både en och två instanser. Det får gärna kosta några kronor extra.
Hur känner ni själva inför delningsekonomier? Jag tycker det i dagsläget funkar fint när man delar på gräsklippare, tvättstugor och bilpooler, men blir lite väl svårt och utsatt för vissa när det handlar om avgörande inkomst. Oavsett, så är Sundes inlägg i debatten väldigt läsvärt.
8 comments
Så bra skrivet av både dig och Sundh! Detta sätter fingret på exakt det jag själv upplevt som problematiskt men inte kunnat formulera i ord. Särskilt detta med att man inte ska kunna tjäna pengar på att ha en bostad man inte bor i när det samtidigt råder bostadsbrist.
En annan sak som ger mig vatten på min kvarn är detta med att alla tvingas bli sin egen och entreprenör. Som att enbart detta kan frälsa världen och rädda ekonomin. Visst är det säkert bra för några men om alla ska driva eget missar vi många fördelar med att ens ha ett samhälle: att är man fler behöver inte alla kunna allt, veta allt, äga allt, klara allt själva. Då är man ju fler som kan samarbeta och därmed ha tid att specialisera sig och tillsammans driva utvecklingen framåt.
Exakt! Ensam ÄR INTE stark i exakt alla lägen! Det känns som om delningsekonomin har blivit någon uppskruvad variant av den amerikanska drömmen, men precis som du säger så har ju samhället sina fördelar, och de kommer vi tappa om precis varenda människa ska behöva bli entreprenörer!
Jag blev så glad när jag sprang på Sundhs artikel – jag lyckades inte formulera mina egna farhågor gällande delningsekonomi alls, men han satte verkligen huvudet på spiken!
Ja, det är lurigt det här. Bra om man kan dela på prylar, men dåligt när folk måste bli entreprenörer mot sin vilja i en del fall. Friheten är ju bedräglig för en del som är lika beroende av sin uppdragsgivare som de skulle vara av sin arbetsgivare. Dessutom har de sämre trygghet och förmåner. Tjänstepension, röda dagar, semester, friskvårdsersättning, m.m… Det ät ju annorlunda för de som själva valt bort anställning för att starta ett eget företag och trivs med det.
Precis! Entreprenörskap eller egenföretagande av egen fri vilja – och med stenkoll på att man frånsäger sig förmåner och ett visst mått av trygghet är en grej, men att bli mer eller mindre tvingad in i ett sånt sammanhang är verkligen en helt annat grej. Även om det såklart stämmer bra det du säger att man är precis lika beroende av sin arbetsgivare i ett vanligt yrkessammanhang. Jäkligt lurigt! Förhoppningsvis så landar vi i en sund approach till delningsekonomi framöver!
Bra skrivet! Tycker också att det här med delningsekonomi är lite klurigt med vad som innefattas. En tvättstuga eller en brf-förening som har verktyg tillsammans är ju ett bra exempel på där man verkligen delar på sakerna. Men tycker att det känns lite mer vagt med airbnb och uber. För mig är det mer en variant av hotell eller taxi, där visserligen saker nyttjas av andra som annars bara hade använts av en person, det är ju en hyra där det precis som ovan beskrives finns en person som är ”entreprenör/ägare” och en person som hyr – inte två personer som delar på något. Eller är jag ute och cyklar i detta tänk?
Jag tycker inte alls du är ute och cyklar! Delningsekonomi för mig har ju alltid varit tanken på att vi delar på något – no money needed, liksom. Så det är delningsekonomi i sitt ”rätta” jag om du och jag byter bostad under semestern – men det är affärsverksamhet ifall jag hyr ut min bostad till dig!
Hej!
Jag jobbar själv inom Delningsekonomi och tycker det alltid finns två sidor av myntet!
Jag har gjort flest uppdrag på TaskRunner.se och tycker det funkat bra och är faktiskt enkelt och kul. Sedan har jag gjort en del frilansjobb via Fiverr.com och har såklart hyrt ut via Airbnb också…
Jag gör inte detta på heltid…mycket eftersom det är svårt att täcka hela sina 40 timmar med den här typen av job, men för mig funkar det perfekt som ett komplement och för att få in ganska bra med pengar vid sidan om jobbet.
Klart det alltid finns två sidor av myntet! Men jag vetesjutton om jag skulle placera fiverr och liknande som en del av delningsekonomin? Det känns ju mer som klassisk renodlad konsultverksamhet på uppdragsbasis, vilket de flesta yrkesgrupper som finns representerade på fiverr i stort sett alltid har jobbat inom? Rätta mig gärna om jag har fel! Däremot är väl en ”brist” hos fiverr och liknande att det är väldigt billigt – jag har använt fiverr en gång och det kändes nästan som att utnyttja arbetskraft pga det låga priset…