Ni vet hur det är – ibland, mitt i en konversation, så lyckas man slå huvudet på spiken på något man egentligen har tänkt på ett tag, men en tanke som man liksom inte riktigt lyckats få tag i tidigare. Exakt det hände mig relativt nyligen, när jag i en diskussion om att flyga (en ständig fråga jag får – flyger jag? Vad tänker jag om det? Ni kan ju läsa mina tankar om att resa HÄR) helt sonika svarade att:
Om man vill resa och uppleva nya kulturer, kontinenter, miljöer, människor – ja, då är man så illa tvungen att flyga ibland. Det är också så man växer som människa och får en mer öppen och sund inställning till andra kulturer. Men om man vill åka iväg i två veckor bara för att ligga i en solstol och koppla av, läsa en bra bok och äta något gott – då behöver man verkligen inte flyga till andra sidan jordklotet. Då går det alldeles utmärkt att hyra en stuga på den svenska landsbygden och ta tåget/bussen/bilen dit.
Det här grundar sig ju lite i min personliga avsky mot ”All Inclusive”. Att åka iväg och inte behöva lämna hotellkomplexet en enda sekund därför att allt ingår i priset och är serverat och klart – nä, alltså, sorry, men det är inte att resa för mig. Nu har ju inte jag barn, så jag kommer aldrig förstå hur skönt det kan vara att veta att Bamseklubben tar hand om barnen under dagen. Men jag har rest mycket som barn med mina föräldrar. Vi åkte aldrig på någon form av All Inclusive. Jag fick snällt välja något från alla de otaliga restaurangmenyerna oavsett var vi befann oss (en gång åt jag Spaghetti Bolognese till middag, varje dag. I två veckor. Mina föräldrar var mest bara glada över att jag åt något). Jag roade mig själv på stranden, eller hängde med mina föräldrar – eller med andra barn på plats. Jag fick själv handla i butikerna och försöka göra mig förstådd (spoiler alert: det funkade alltid utmärkt, trots bristande eller icke-existerande språkkunskaper). Och jäklar vad jag fick växa som person under den här typen av resor, plus att jag fick hänga massor med mina föräldrar = win-win för oss alla!
Det är inte så att jag inte förstår att man vill åka iväg och bara VILA och koppla av i en vecka eller två. Det vill jag också göra. Förr åkte jag på charterresor för att göra just det – idag åker jag lika gärna ner till ovan nämnda föräldrar och ligger och degar på deras soffa i några dagar. Mina resepengar lägger jag hellre på en surfresa till andra sidan jorden, eller ja, till vilken resa som helst som blir som ett äventyr, fullt med nya upplevelser.
Det jag egentligen vill landa i här, är att resor, precis som all annan konsumtion när det kommer till hållbarhetsfrågor, handlar om två saker: avvägningar och medvetenhet. Att medvetet välja att lägga sina pengar – och sina utsläpp – på en upplevelse man inte kan få på hemmaplan. Precis som när man avstår tre billiga icke-ekologiska t-shirts för att köpa en dyrare ekologisk t-shirt. Eller när man letar länge efter en möbel på second hand istället för att köpa en nyproducerad direkt.
Bilder: Tagna av mig för några år sedan under en resa till Costa Rica.
