Nu har jag druckit kaffe i sängen och läst ut Marie Kondos omtalade bok ’Konsten att städa’ (eller som den mer träffande heter på engelska: ’The Art of Tidying Up’). Och OJ vad jag avskyr den här boken – samtidigt som jag älskar den. För den som inte redan tidigare har koll på den här boken så är det i korta drag såhär: Marie Kondo anser sig ha uppfunnit en metod för att ”hålla ordning” hemma, som funkar, och gör att man inte riskerar återfall till att bli stökig igen. Metoden går ut på att 1) först och främst RENSA UT saker, massor med saker. Man ska ta upp allt och hålla i det, och avgöra huruvida det ”bereder en glädje” eller ej. Sen behåller man bara sånt man verkligen gillar, och 2) när man rensat ut så hittar man en specifik plats till allt.
Tada – klart!
Grejen med mina väldigt tudelade känslor för den här boken är att grundprincipen i sig är det inget fel på. Jag har skrivit om utrensning i många många år – och Kondo kommer med några nya insikter som jag med glädje tar till mig. Att bara behålla det som man verkligen gillar? Kalasbra! Att hitta en specifik plats för allt? Absolut! Sen tycker Kondo att ALLT ska ha en specifik plats (t.ex att man ska tömma ut innehållet ur handväskan på kvällen och lägga allt på rätt plats – för att sen packa tillbaka allt morgonen därpå), och jag är nog av åsikten att vissa saker kan få vara lite svävande. Jag gillar även hennes idé om att man ska rensa ut en enda gång, men då göra det rejält. Inte gå och smådutta (vilket ju jag själv är proffs på), och jag tilltalas verkligen av tanken att ägna en dag åt att gå igenom ALLT jag äger och bara behålla det jag verkligen älskar.
Kondo och jag är helt överens om att förvaring inte är the way to go – bättre att göra sig av med saker man inte använder än att förvara dem. Men i vissa partier i den här boken har jag (helt ärligt) kommit på mig själv med att himla med ögonen – för oj vad överdriven, pretentiös och flummig den är alltså. Den som hört talas om boken innan har säkert hört en del skräckexempel. Enligt Kondo så får hennes kunder plattare mage efter en utrensning, eftersom ett utrensat hem även detoxar kroppen. Och Kondo säger ”tack för allt du gjort för mig” och liknande till sina prylar. Och alla hennes kunder hittar meningen med livet när de använt hennes metod. Ja, ni hör ju – en hel del flum som i min värld är rent skitsnack. Men det beror nog till mångt och mycket på hur hon paketerar konceptet – det är ju egentligen som när vi pratar om minimalism och att man, när man rensat ut allt onödigt, får tid och energi över till det som är viktigt. Det tror jag helt och fullt på, men att det även skulle detoxa min kropp per automatik, nja.
Men jag kan som sagt inte låta bli att både älska och avsky den här boken på en och samma gång. Jag suckar högt åt den – samtidigt som jag faktiskt får ny lust att verkligen RENSA UT massvis med grejer. Börja på ny kula liksom. Så för den som liksom jag är hooked på det här med utrensning: läs. Och ta det med en nypa salt.
Boken hittar du exempelvis HÄR (adlink).
För den som är superpetig med språk/ordval så ska den engelska utgåvan vara bättre – ”tidying up” är svåröversatt till svenska och det är lite störigt att det står ”städa” när man egentligen menar typ ”decluttering”. Ja ni hör ju, svårt som attan med att förklara smidigt på svenska.
3 comments
Har läst den och själv älskar jag den. Började rensa ut enligt hennes metod och har fått ett mycket bra perspektiv på vad jag gillar och fått lite av en fingertoppskänsla efter att ha tänkt i dom banorna i ett par månader nu.
Har läst hela boken och röjt, tyckte den var super! Håller med om att den ska tas med en nypa salt men själva filosofin och principen var bra. Fick mig en rejäl tankeställare själv om vad som egentligen är slit och släng-mentalitet..
Ja en nypa salt är nyttigt vid läsningen, men vad kul att du fick så mycket inspiration från den! Det fick även jag, och det är nog en såndär boken som man mer än gärna kan bläddra i med jämna mellanrum för att hålla igång sitt tänk och agerande kring vad man äger!