Men hej bloggen – jag som kom hem från semestern i London för en vecka sedan, och som inte hunnit skriva ett ord även om planen såklart var massvis med inlägg om allt mellan himmel och jord. Men återigen lärde jag mig den hårda vägen varför man så ofta läser om alla dessa egenföretagare som aldrig tar semester: o my the workload när man väl kommer hem igen! Lägg därtill på heltidsstudier och typ heltidsjobb som anställd, så hajar ni varför jag påstår för mig själv att jag ”ligger tre veckor efter”.
Som tur är, så är jag fenomenal på att vara ledig när jag väl lämnar mitt eget hem. Förutom några instagrambilder för företagets räkning under semesterns gång, så öppnade jag inte ens mailen eftersom det är svårt att vara proffsig och bra när man är på semester. Närmare 300 olästa mail kom jag hem till, och så kan det ju bli i dessa lägen. Jag har en stor del kvar av dom även nu en vecka senare – vilket ju kanske mest beror på att nya inkommande mail är en påfyllningsbar grej. Men åter till semestern: tack för fina tips! Jag har givetvis inte hunnit med något av tipsen (!). Men jag har hängt med min härliga familj, gått på museum, ätit grymt god vegomat på restauranger som banne mig helt slumpartat verkat älskat närproducerat, ekologiskt och säsongsbetonat, köpt Carsons gamla bokklassiker ”Silent Spring” som givetvis kommer recenseras här framöver, sovit som en jetlaggad tonåring på nätterna och ja, verkligen varit ledig liksom.
Sen kom jag hem och förutom arbetsbördan av att ha varit borta en vecka, så var det grejer som dök upp både innan jag åkte och nu när jag kom hem igen, som liksom ”stör” i mitt ordinarie fullsmockade schema. En hel del roliga grejer förvisso, men tajt schema gör att roliga grejer tar upp tid som hade kunnat lagts på nödvändiga grejer. Men faktum är att jag för första gången under detta oerhört jäktiga egenföretagarliv kände mig stressad. Jag trodde nästan att jag var immun! Stressen kom från några grejer (jädrar vad vag jag låter, men framöver får ni förhoppningsvis veta allt annat som varit med och kokat i denna gryta) där det inte var jag som kunde styra. Som att vänta på ett ja eller nej- svar från någon annan: det jagar upp mig. Att ha mycket att göra är min grej, för det tycker jag är kul. Ligger jag lite efter så jobbar jag lite hårdare och tar lite färre Netflix-pauser. Men att behöva avvakta och rodda med saker där man själv inte fattar besluten kan ta kål på även den bäste, vilket gjorde att den här semestern dök upp i rättan tid.
Och för att på något sätt kontrastera typiskt stressade arbetsnarkomaner (vilket jag vanligtvis är) så valde jag att börja läsa en massa igen – så istället för att sitta uppe och jobba sent på kvällarna (vilket jag tycker är rätt trevligt) så stängde jag av allt och la mig och läste istället, varvade ner och stressade mindre. Så det här är absolut inte något inlägg om att det är synd om mig som jagade igång mig själv lite för mycket – utan det fick mig faktiskt att tänka på alla asgrymma ekobloggar som kommit och gått under årens lopp. Jag läste alla under en period för några år sedan. Och de allra flesta la ner efter några månader eller ett år. Ibland tror jag att det var för att man som bloggare ville för mycket – man ville skriva om sin resa mot en hållbar livsstil och valde att göra ALLT på en gång. Det kan ta kål på den bäste. Slow but steady wins the race, och så fort jag känner att det är lite för mycket som pågår i min tillvaro så är det alltid bloggen som får ta första smällen: ergo – inga inlägg. Bloggen är en del av mitt jobb, men inte den primära delen. Bloggen är mer min ventil, vilket såklart gör att det är lite dumt ibland att välja bort bloggandet då det för mig är lite av en paus från allt annat, men det fina med att faktiskt kunna ta en bloggpaus på en vecka eller två är att jag har noll prestationsångest gällande bloggen. Jag vet att ni tittar in här ändå när inläggen kommer tillbaka, så även om jag känner mig lite taskig när jag försvinner så är jag alltid asglad när jag väl kommer tillbaka igen. Jag stirrar mig sällan blind på besöksstatistik, och jag hittar sällan på grejer att göra enbart för att de är schyssta att blogga om. Värdet med bloggen är så mycket större än så – så jag tänkte mest bara säga TACK för att ni alltid väntar in mig när jag lite diffust försvinner mellan varven! Lovar att ni ska få tillbaka med en massa kalasbra inlägg som jag inte kan låta bli att planera även om jag har för mycket i skallen just nu! :)
