Internationella kvinnodagen till ära tänkte jag ta upp en grej som jag gått och tänkt på ett tag, nämligen en viss del av den problematik som finns för kvinnliga egenföretagare. Föga förvånande läser jag min beskärda del av nyheter kring handel/start ups/och liknande, och jag tycker mig mötas allt för ofta av samma typer av problematik – som jag dessutom själv är med och bidrar till, eller snarare kanske upprätthåller.
Först och främst den här skillnaden mellan att grabbar är kaxiga och direkt ser till att plocka ut en lön, för att sen sätta fart och jobba. Tjejer å andra sidan, plockar inte ut någon lön till en början (hej hej här är jag skyldig) utan är försiktigare, jobbar flera jobb samtidigt i uppstartsfasen, osv. Tar det långsamt och till viss del kanske inte tror på sig själva och sin idé lika mycket som grabbarna gör? Jag vet faktiskt inte anledningen och artiklarna jag läser som berör det här problemet har heller inga lösningar. Jag vet ju bara själv hur jag är (och då ska det väl kanske klargöras att jag ÄR en kaxig person snarare än något annat), jag vågar inte försöka plocka ut en lön för ”tänk om” (”pengarna kanske behövs till något annat” eller vad jag nu hittar på. Samma sak som att jag knappt vågar bära kläderna från butiken ”för tänk om någon vill köpa just den här tröjan i storlek medium, och så går jag runt i den”), varannan dag vet jag att jag har världens bästa affärsidé och varannan dag är jag övertygad om att jag kommer gå i konkurs. Det här kanske har mer och göra med vilka branscher man startar upp i, om man är pepp på att ta in riskkapital eller inte – jag har ärligt talat ingen aning. Nu generaliserar jag såklart en hel del också, men det fattar ni ju.
Men främst av allt – man vågar knappt yppa ett ord om att man drömmer stort. Jag menar, jag har ju redan fått skit för att jag jobbar med kläder (det FÅR MAN INTE om man vill rädda världen). Ska jag då våga sticka ut hakan och säga att jag har stora planer för Ecosphere? Fixar jag att riskera all skit man kan få för det? Nä, det gör jag ju inte. Så jag berättar bara för min familj och min bästa vän om vad jag drömmer om. Hur jag ser framför mig att Ecosphere inte bara kommer vara en tjugo kvadratmeter stor (liten) butik i Hornstull och en webbshop för resten av livet. Utan hur det kommer finnas några fler butiker på utvalda ställen, hur jag kan anställa en jäkla massa bra människor som också vill jobba med hållbart mode. Hur jag kan uppfylla min egna långvariga dröm om att flytta till andra sidan jordklotet, öppna en filial där, och veta att jag har världens bästa människor som jobbar i ”mina andra butiker”, samtidigt som jag kan jobba (och surfa!) på en plats jag alltid velat bo på och som jag längtar till så att det verkligen värker i hela kroppen. Det är så jag har tänkt vara med och förändra modebranschen till något som är hållbart och görs med omtanke om ens medmänniskor.
Nu vågade jag visst sticka ut hakan ändå. Och jag trodde väl aldrig att jag skulle bli en sådan person som inte skulle våga det – jag är ju närmast ökänd för att vara tuff, säga vad jag tycker och ta mycket plats, om man frågar min bekantskapskrets. Men det har blivit ett så jäkla kallt klimat, framför allt på nätet, att folk hellre trampar på andra än peppar dem, och helt ärligt så är det jäkligt trist att bli trampad på eller att ens veta att man riskerar att bli trampad på.
Så idag tänker jag luta mig tillbaka lite här på kontoret, äta min hemmagjorda vegolasagne där jag råkat bränna bechamelsåsen lite, samtidigt som jag lyssnar på MAGISKA Nikki Lane (som är en av mina nya favvomusiker) och titta på min 5-årsplan jag gjort. Den planen slutar med att jag nästan fyllt trettiofem och åstadkommit något som gör att en stor del av mina drömmar slagit in. Eller nä, just kidding: jag menar såklart inte slagit in, jag menar givetvis att jag kommer ha jobbat stenhårt för att nå dit. Jag vill också passa på att lyfta det faktum att av alla de fantastiska människor och varumärken som jag har glädjen att få jobba med varje dag, så är det en försvinnande liten del som är grabbar/företag ägda av män. Jag omger mig med 20+ fantastiska företag drivna av några av de mest ambitiösa och fantastiska kvinnor jag har haft äran att lära känna, och det känns så jävla bra! 
