Jag läste nyligen en intressant artikel hos Unilad, av alla ställen (den som hänger på FB har säkert stött på dem förr) där de tar upp lite resultat från en ny brittisk studie. Det handlar enkelt om att ”aggressiva veganer” gör att människor skräms från att faktiskt bli veganer – helt fel respons utifrån vad som är tänkt alltså.
Det här förvånar mig inte ett dugg, och det är givetvis inte bara ”extremveganer” som folk kan reagera på, utan extremer i alla dessa former. Studien visade att av de tillfrågade (2363 personer) som alla äter kött, hade två tredjedelar funderat på att bli veganer eller vegetarianer under det senaste året. De var inspirerade av både hälsofördelarna och av att de lärt sig mer om köttindustrin. Hurra! Det är ju exakt så det ska vara – man ska bli nyfiken på att testa något ”nytt” genom att man blir inspirerad och lär sig mer.
Studien listar sen de 5 vanligaste orsakerna till varför dessa människor inte tog klivet över till att bli vegetarianer och veganer, och jag tycker alla 5 orsakerna är intressanta att diskutera: 26% upplevde att attityden hos vissa vegetarianer och veganer gjorde att de inte vill byta kost själva. 81% tyckte för mycket om smaken av kött, och 58% tyckte att ”köttersättning” (typ quorn, soja, tzay och så vidare) var för dyra. 50% tyckte det var svårt att komma på bra maträtter att laga, och 41% tyckte det var svårt därför att familjen åt kött och inte ville byta kost tillsammans med den tillfrågade.
Som ni ser är ju inte attityden hos vissa vegetarianer/veganer den största orsaksfaktorn, långt därifrån, MEN den är jäkligt relevant att ta upp. Jag tycker att om man ser till de fem orsakerna listade ovan, ser man problematiken tydligt: de som inte är vana vid att äta mycket / allt vegetariskt eller veganskt har svårt att hitta schyssta maträtter som smakar gott, inte blir för dyra och som förhoppningsvis även kan inspirera andra i deras omgivning att också äta mer vego.
Och det är just det vi behöver göra, gemensamt: inspirera människor till att käka mer vego. De behöver inte äta allt vego, gillar man smaken av kött finns det exempelvis klimatsmarta alternativ (viltkött), och som med allt annat hänger det på att man inte överdriver och käkar kött till varje måltid utan endast vid enstaka tillfällen. Vill man inte äta kött på grund av djuretiska perspektiv så låter man bli kött. Så enkelt är det. Ingen behöver göra precis som DU gör, men vi behöver alla göra mycket mer hållbara val.
Att försöka pressa folk med sin egen kosthållning, världsbild, livsstil eller vad det nu må vara är-aldrig-en-bra-idé. Man kommer SÅ mycket längre på att INSPIRERA andra att göra andra (mer hållbara) val. Samma sak om du låt säga lever helt zero-waste: istället för att tjata på folk som slänger skräp, är det bättre att visa på fördelarna som du upplever av att leva skräpfritt. Det är så man inspireras. Jag vill personligen kunna känna att ”WOW, är det här veganskt?” snarare än att behöva sitta på restaurang med mina veganvänner och nån väljer att klaga på mig för jag äter ju bara vegetariskt och veganskt till 99,9%. I samband med att jag läste den här studien, sprang jag också på en tidningsartikel där tevekocken Jamie Oliver pratar om hur hans restauranger blir attackerade av veganaktivister. Med tanke på att Jamie Oliver bara för något år sedan uppmanade folk att tacka nej till kött och välja mer vegetariskt och veganskt, åtminstone några dagar i veckan, som han själv gör, så blir det väldigt fel, då jag personligen ser det som att Jamie Oliver har möjligheten att inspirera EXTREMT många människor till att välja mer vego. Många fler än vad de flesta av oss kommer kunna lyckas med.
Mårten Thorslund som driver Matsvinnet.se publicerade nyligen en debattartikel om just det här med kött: att minska på köttet är viktigt, liksom det är viktigt att minska på matsvinn och så vidare. Det finns också skillnad på kött och kött, och jag tycker Mårten formulerar sig bra när han säger att ”att byta ut köttet kan inte fixa ett trasigt matsystem”. För ja, vi har ett trasigt matsystem. Jag är inte kompetent nog att tala om hur vi ska lösa det, det enda jag vet är att vi behöver lösa det tillsammans, och hjälpa varandra nå en bättre medelväg. Med det sagt att vi inte ska sleva upp mer kött på tallriken.
____________________________________________________________________________
Det här är ju helt och hållet vad den här bloggen handlar om: att göra en massa mer hållbara val. Men jag är INTE någon miljöguru som gör alla rätt (och vad som är rätt är inte alltid helt givet) och jag strävar inte efter att alla som läser den här bloggen ska bli miljögurus. Jag vill bara att jag, och ni, ska bli pepp på att leva mer hållbart utifrån våra egna förutsättningar. Återigen, detta om pekpinnar som jag så ofta skriver om – man kommer inte så långt med dom. Men man kan komma vansinnigt långt genom att försöka inspirera.
Sen så finns det även tillfällen då man får sucka djupt och känna att nä, hur fan ska man egentligen göra då? Som nu med mitt lilla teveframträdande igen i början av augusti där jag säger att gemene man behöver äta mer vegetariskt och mindre kött. Ganska snabbt därpå blev jag givetvis kallad ”vegan-lobbyn” av några härliga internettroll, så för att vända på steken (ha ha, pun intended) undrar jag därför lite hur vi får med dessa människor på tåget mot en mer hållbar värld? De som inte kan acceptera att de behöver äta MINDRE kött och MER vego (notera att ingen sa att de behövde bli veganer), att de behöver flyga mer SÄLLAN men inte att de ALDRIG MER får flyga (notera, igen, sällan versus aldrig mer), och så vidare. Hur i hela fridens namn ska vi gemensamt kunna inspirera dessa människor till att välja en mer hållbar väg?* När jag pratar om klimatet och om hållbar livsstil och om hur vi kan välja annorlunda är det ju inte för att vara taskig mot folk, det är ju för att det är vår gemensamma framtid det handlar om. Något som rör oss alla. Tänk liksom om alla åt vego typ 90-95% av tiden, istället för att bara 5% äter vego alltid? Vilken grej!
För transparensens skull när vi just diskuterar framför allt kött/veganism vilket är ett evigt infekterat ämne, kan jag påpeka att jag äter till 99,9% vegetariskt. En stor del av den kakan är vegansk. Och ibland äter jag djur. Ibland flyger jag inte alls på flera år och ibland flyger jag flera gånger under ett och samma år. Ibland handlar jag ingenting på en smärre evighet och sen köper jag tio nya grejer på en vecka. Gör det mig till en dålig människa, eller gör det mig bara mänsklig? Det är inte en frågeställning som nödvändigtvis behöver besvaras, eller kanske ens ställas från första början. Däremot vet jag att jag själv inte dömer dig som väljer att göra på ett visst sätt, utan ibland vill jag bara veta hur du resonerar kring dina val. På så sätt lär man sig mer.
*om du har några bra förslag här så får du gärna dela med dig! Jag känner mig helt handfallen.
10 comments
Ja, detta tycker jag är så himla svårt! Jag tonar ofta ner min egen miljömedvetenhet, speciellt bland nya människor för att de inte ska ta avstånd eller tycka att jag är för extrem eller konstig. Pga att jag inte vill att miljömedvetenhet ska vara något extremt och skrämmande. Jag tänker att jag kan påverka dem mer om jag väl lär känna dem och låter dem komma och fråga mig varför jag har med mig en egen mugg på utbildningsdagarna där kaffet serveras i pappmuggar, eller vad jag har för (vego)mat i min lunchlåda i lunchrummet. Men jag känner ju att det inte räcker. Jag vill påverka fler och jag vill framför allt göra det utan att få dem att skämmas eftersom jag tycker det känns så taskigt.
Så himla svårt. Men så himla viktigt att förstå och finna en lösning på.
Visst är det svårt!
Att tvinga folk till handling, eller att missionera starkt för sin sak, är ju sällan rätt väg att gå. Jag tror vi alla inspirerar i både stort och smått dagligen – jag lovar att de flesta ser din medtagna mugg och hos vissa väcker det en (positiv) reaktion – och till slut finns det några fler som gör precis som du!
Sen ska man ju också ha i åtanke att många av problemen vi står inför kan vi inte lösa på individnivå: hur våra samhällen byggs, hur vår utbildning ser ut, hur vårt välfärdssystem funkar – vi kan påverka (både genom politik och genom plånbok) men som ensam flyttar man inga berg!
Väl skrivet! Jag märker också på olika forum att de som har en vilja att leva lite mer miljövänligt på olika sätt ofta blir helt tillplattade av andra som verkar tycka att det är meningslöst att ta ett litet steg i rätt riktning om man inte tänker gå all in. Det är en så trist attityd som skrämmer bort folk som nog tänker att då får det vara. Jag tänker att det faktiskt finns tillräckligt med människor som vill förbättring att vi kan nå förbättring genom att göra just som du säger, inspirera och hjälpa varandra i rätt riktning. Alla steg i rätt riktning måste ses som goda steg. För som det är nu får de som försöker mer skit än de som inte bryr sig ett dugg. Och så kan vi ju inte ha det!
Precis! Visst verkar det finnas en attityd att de som har ambitionen att leva mer hållbart ska ”avslöjas” och mästras, medan det är ok att inte ens försöka?! Tyvärr känner jag att jag ibland har den inställningen till mig själv också – det är så lätt att få dåligt samvete för det jag inte gör rätt, istället för att fokusera mer på det som faktiskt blir rätt eller är på god väg, särskilt när jag bloggar om att leva lite mer hållbart.
Jag hade en diskussion om ekologiskt kaffe för några år sedan och motparten köpte oekologiskt kaffe eftersom man inte kunde vara säker på att det ekologiska verkligen var bra för människor och miljö – tänk om det är bluff och någon stoppar pengarna i fickan?! Då sparade de tydligen hellre några ynka kronor på att köpa kaffe som de kunde vara säkra på att det INTE var bra för människor och miljö….! Fast efter några tankevarv till så köper de nu ekologiskt kaffe.
Jag tror att ett sätt att förändra är att inspirera de vi har närmast, de som är villiga till förändring, och sedan kan de i sin tur inspirera andra och så kommer det sakta men säkert ske en attitydförändring. Ett annat sätt är när de med stjärnstatus anammar något – när lyxrestaurangerna serverar vegetariskt tex. När motivet att äta vegetariskt inte är samma som vegetarianernas, när man äter det för att det är ”inne”, fint och faktiskt gott och spännande istället för att man ska göra en god gärning, eller riskera att sammankopplas med något man kanske inte vill stå för eller en grupp man inte känner samhörighet med. Som det där med att flyga – när något annat sätt att resa, eller inte resa, har mer ”stjärnglans” än att flyga på solsemester, då tror jag att det kan ske en förändring.
Helena – ”avslöjas” och ”mästras” är nog banne mig de mest passande orden jag hört i det här sammanhanget, för det känns exakt så! Och precis som du skriver så får man sakta men säkert inspirera andra, och hoppas att engagemanget sprider sig till fler ”grupper” så att alla hittar sin samhörighet! :)
Cecilia – EXAKT SÅ. Vi måste uppmuntra att folk försöker, att de vill mer än vad de gör idag, att de är intresserade av att lära sig mer! Tänk om man skulle agera likadant mot barn som vill lära sig läsa? Nä det får du inte eftersom du inte är publicerad författare? Ren galenskap alltså!
(Och det här med ”all in” är alltid intressant – vet vi ens vad som är rätt i alla lägen?)
Huvudet på spiken verkligen! Så himla bra inlägg om en svår fråga. Har märkt att många i min omgivning börjat äta mer vego sen jag själv gick över till det, vilket känns jättekul! Attityden är verkligen superviktig precis som du skriver, det avgör vilken respons man får. Jag försöker vara öppen med att jag respekterar andras val (alldeles oavsett om de äter kött eller inte) – generellt är de mer benägna att även respektera mitt val då (att utesluta kött helt, men vid enstaka tillfällen äta ägg och mejeriprodukter). De allra flesta av mina nära och kära blir positivt överraskade när de smakar vegetariska och veganska rätter, det finns ju verkligen otroligt mycket som är supergott. Att inspirera utan pekpinnar är nog rätt väg, precis som du skriver.
Tack <3
Attityd och respons, precis så! Det är på nått sätt karma, det man ger är det man får tillbaka. Respekterar man andra blir man respekterad själv, och då kan man ju ha en diskussion som faktiskt kan vara givande för båda parter!
sååå bra skrivet, ska dela detta!!!!!
<3 <3 <3