Jag testade – återigen – mitt ekologiska fotavtryck, men denna gång HÄR. Om jag har förstått det rätt så är detta ”originalversionen” som alla andra sajter sedan kopierat data från. Det som dock är riktigt bra med den variant jag nu testade, är att man kan besvara många frågor lite seriösare. Istället för generiska svarsalternativ på hur jag bor, kan jag till exempel välja exakta kvadratmetrar. Så på flera av frågorna kan man helt enkelt specificera sig tydligare – mycket bra!
Det är spännande det här med ekologiskt fotavtryck – eller omräknat som ”hur många planeter krävs det för att leva som jag gör”. Jag landar år 2017 på 1,2 planeter – vilket är jättelite för att vara svensk! Wow! Coolt! Hur hamnade jag där? Jo: i år flyger jag inte – hade jag lagt 30h på flygresor landar jag istället direkt på över 2 planeter. Jag bor litet, shoppar lite, har förnybar el, åker aldrig bil, äter mest vego, sopsorterar osv. För att nå lägre skulle jag behöva bo utan el och rinnande vatten, typ. Vilket ju visar att det finns strukturfel i samhället som gör att de flesta av oss aldrig kommer nå den där ”1 människa 1 planet”-nivån. Eller vänta, är det verkligen strukturfel? Är det fel med el – det var ju så vi utvecklades framåt något så enormt? Kanske är vi för många människor på planeten? Vore vi färre löser sig ju många problem fort, för då blir vi ju färre personer som släpper ut koldioxid och så vidare.
Att önska livet ur människor är ju dock en urdålig idé. Jag tror att konceptet med ekologiskt fotavtryck och hur många planeter vi förbrukar kanske inte är det bästa sättet för oss att se hur vi gör idag och därmed hur vi kan bättra oss. Att leva så att man bara förbrukar 1 planet är en nivå som jag tror de flesta av oss inte skulle vara helt bekväma med. Jag funderar på om vi kanske borde vända på vårt synsätt: hur kan man istället göra en positiv påverkan? Att bo i plushus, till exempel. Att jobba på att återställa skadade ekosystem. Och mycket mycket mer. Det här är ju absolut inte några lösningar, snarare en del av ett tankeexperiment: om vi bor på den här planeten och är så pass många som vi är, kanske är det faktiskt rimligt att vi i viss mån förbrukar lite mer än vad planeten fixar?
Det är ju givetvis fortfarande inte hållbart, men kanske rimligt under en period innan vi når en ny teknisk/social/samhällelig nivå där vi kan leva gott utan att leva på mer än vad som finns tillgängligt? Det jag vill komma till är helt enkelt att vi kanske ska börja inspirera med någon form av instegsnivå – att man sakta men säkert minskar sin påverkan, en kombination av förändrad livsstil och tekniska landvinningar. Den som idag lever upp 5 planeter om året kan få verktygen att minska till 4, och sen till 3, och så vidare. Och att vi samtidigt hittar nya verktyg och tillvägagångssätt som har en positiv inverkan – OCH att vi dessutom kan beräkna och se vår egen positiva påverkan. Det tror jag ger oss mer inspirerande incitament till att leva mer hållbart, när man både kan minska negativ påverkan och dessutom tydligt se hur man kan öka positiv sådan. Tänk bara på hur jag själv utformar många av mina blogginlägg: det handlar nästan alltid om att minska negativ påverkan, men oerhört sällan om hur vi istället kan göra ett positivt avtryck!
____________________________________________-
Som disclaimer vill jag bara tillägga att mina 1,2 planeter såklart är baserade på mig själv när jag är som bäst, och under förutsättningar som såklart alltid ändras. Och att uträkningen också missar en väldig massa grejer: alkohol, tobak, sjukvård och mediciner, hobbys med flera nämns till exempel inte, den fokuserar på återvinning av papper och plast men nämner inte metall, elbil finns inte som alternativ och så vidare. Inte för att jag åker elbil, men det är trevligt att ha som alternativ ändå.
