Den här lilla pärlan fyller ETT idag!
Det känns helt galet att det nu har gått ett år sedan jag tjuvöppnade Ecospheres butik, för å ena sidan känns det som om jag öppnade igår, och å andra sidan känns det som om butiken alltid har funnits. Ibland undrar jag hur jag egentligen ens tänkte: vem tusan går och öppnar en fysisk butik idag liksom? Kommer det ens funka? Varför håller jag mig inte bara till webshopen? Vem mer än jag älskar hållbart mode?
Ett år senare kan jag säga såhär: butiken är nog det bästa beslut jag fattat. Och jag hoppas jag kommer få ha kvar den länge länge till, men det är fortfarande för tidigt att säga om det kommer funka långsiktigt. Det är så mycket som spelar in i en butik och möjligheten att ens kunna ha en, att det är svårt, slitigt, ibland omöjligt. Jag älskar det jag gör, utan tvekan, och vill fortsätta göra detta i all evighet. Jag har fått ta en hel del skit för att jag driver Ecosphere (man får ju inte sälja saker om man sysslar med hållbarhet). Men som tur är så vägs negativa människor upp av alla fantastiska kunder! Det är så fantastiskt att se att så många fler än bara jag älskar det här med hållbart mode, och vill kunna konsumera medvetet och hållbart utan att kompromissa med modekänslan. Det är ju faktiskt ni bloggläsare som gjorde att jag startade Ecosphere från första början: jag fick så många mail med frågor om vart man kunde köpa hållbart mode, att jag bestämde mig för att satsa på att kunna hjälpa till med det.
Att faktiskt få ta PLATS, att vara en liten nagel i ögat på stora butiker och kedjor, det är magiskt. Att faktiskt kunna visa att det finns bättre grejer, det finns alternativ, man kan konsumera på ett annat sätt utan att kompromissa med miljö och människors liv. Jag älskar det.
Jag har över 40 märken i butiken som vill göra skillnad. Det är rätt coolt. När jag öppnade webshopen för 3 år sedan hade jag kanske fem stycken? Skaplig skillnad! Fler människor hittar till butiken, både i Stockholm och på nätet. Jag har sedan några månader tillbaka kunnat plocka ut en lön som motsvarar ett medelmåttigt studentliv (vilket jag är van vid) och det är fantastiskt (jag har räknat ut att jag tjänar ungefär 35 kronor i timmen. Tur att vi inte har någon lagstadgad minimilön i Sverige!). Jag har hittat Cecilia som kommer hjälpa mig i butiken litegrann framöver, så att jag förhoppningsvis slipper köra rätt in i kaklet.
Hur magiskt allt än är med att driva butik, så finns det också så mycket som skaver. De flesta av oss som driver små butiker är också sjukt dåliga på att prata om det, för man vill ju inte riktigt blotta sig själv och det man gör. Man vill ju kunna säga att allt går bra, allt livet är magiskt och att man absolut kommer kunna öppna en till butik någon annan stans i framtiden så att fler får möjligheten att konsumera hållbart mode. Men det är ju en dröm, och alldeles för ofta så långt från verkligheten.
Johanna har nyligen skrivit ett väldigt bra inlägg om det här med att driva butik, som i och med att hon tyvärr la ner den fysiska butiken, kanske också blir mer ärligt: eller ja, man vågar säga hur det är. Jag kommer citera några saker från inlägget, men hoppas ni läser hela inlägget HÄR. För det är ganska exakt så det är:
För att driva eget handlar om att ta risk. Alla som driver mindre butiker, restauranger och andra småföretag har valt att ta en enorm risk. Och då måste vi andra på alla möjliga sätt stötta detta. Om det nu är så att vi uppskattar deras initiativ och affärsidéer. Det räcker inte med att gilla idén och stötta genom att ge komplimanger (även om det såklart också är superviktigt). Utan i slutändan, än hur trist det låter, handlar det om pengar.
Och nu när jag inte har en butik är det också så mycket lättare att säga: Lägg alltid dina pengar hos de företag du vill ska vara kvar. Jag kände aldrig att jag riktigt vågade basunera ut det när jag själv hade butik. För att det kändes som att tigga och i värsta fall ge dig som läser dåligt samvete. Min butik skulle ju vara en inspirerande och härlig plats, och då är det så svårt att också ge plats för det jobbiga. Hur en kämpar och hur intensivt en behöver få in pengar.
Men nu kan jag säga det jag alltid tänkt: Betala gärna de som vågar och tar risker, och handla gärna lite extra som tack för att du slipper vara den som ligger sömnlös över själva risktagandet.
Det där är liksom verkligheten. Det är superkrasst. Det handlar om pengar. Handlar ingen hos mig kan jag inte betala mina fakturor, min hyra, larmet, elräkningen. Jag kan inte plocka in nya märken. Jag kan inte utöka med storlekar så att fler kan shoppa hållbart. Jag kan inte fylla på med varor som egentligen alltid ska finnas inne i butiken. Ni som kunder har ingen aning om hur viktiga ni är, och det handlar inte om att varje enskild kund ska shoppa dyra kläder varje månad. Men det handlar om att välja småbutikerna som ni gillar i första hand, även om ett av mina märken kanske finns på nån enorm e-handel till nån hundralapp billigare. Det handlar om att gå förbi butiken och köpa sin deo och sitt nagellack lite halvdant regelbundet. Att handla strumpbyxorna hos mig istället för hos nån stor kedja som också råkar ha samma märke. Att köpa presenter och julklappar (eller önska sig!) från butiken. Då kan jag överleva, och bli bättre, och kunna göra fler grejer som bidrar till en bättre värld, bättre arbetsförhållanden i en av världens smutsigaste industrier, ja – listan kan göras lång. Får jag möjligheten tänker jag göra det bästa jag kan av mitt företag, men utan kunder som supportar en, så finns det ingen företag. Det är en krass verklighet, men det är också under de förutsättningarna man får jobba.
Till exempel det här med att nå ut till nya människor. Det är så svårt. Jag kan banne mig inte ett dugg om marknadsföring, men jag testar mig fram. För att synas på Facebook och Instagram måste jag som företag betala för det, för annars når mina inlägg inte ut till er som faktiskt VILL se inläggen. För att synas på Google måste jag betala för det, för de stora kedjorna betalar stora pengar för att synas högst upp när någon söker på ”ekologiska kläder”. Men det mest spännande är att se vilken marknadsföring som funkar allra bäst: och det är när människor pratar med varandra. Vi litar på vårt umgänge, och ni anar inte vilken genomslagskraft ni har när ni tipsar vänner om butiken. När ni bloggar, gillar bilder på sociala medier, delar inlägg på sociala medier, taggar Ecosphere i en Instagrampost, lämnar en positiv recension på Facebook och så vidare. Utan er så varken finns jag, eller syns. Ni är den viktigaste kuggen i det jag jobbar med!
Vi håller liksom gemensamt på med en klädrevolution. Jag, som har samlat en jäkla massa bra varumärken. Alla mina varumärken som väljer att satsa på hållbar produktion. Ni, som konsumerar det som faktiskt är schysst gjort.
Jag tror jag kommer överleva, och bli större och bättre. Jag ger fanimej inte upp i första taget. Men än så länge kan jag inte tänka mer än månad för månad: handlar ingen julklappar hos mig i december så går jag i konkurs innan året är slut. Handlar ingen på mellandagsrean i januari så överlever jag inte årets första månad. Om ingen handlar vårnyheterna i februari så .. ja, ni hajar. Jag sitter på ett lager och en butik som båda är en enorm risk, och ibland känns det som om all ekonomisk stress har åldrat mig i förtid (sen får jag visa legitimation på bolaget och känner mig genast bättre).
Och sen kliver en kund in i butiken och säger att de älskar det jag gör. Eller så får jag ett mail från en kund som är SÅ nöjd med sitt inköp. Och så vidare. Då känns det så himla värt, och jag glömmer all skit jag får för att jag jobbar med konsumtionsvaror, jag glömmer att jag inte har pengar på kontot som täcker alla utgifter jag vet är på väg. Så idag tänker jag fira att den fysiska butiken har överlevt ett helt år, trots att det har stormat jävligt mycket bakom kulisserna. Ska jag vara helt ärlig trodde jag nog aldrig jag skulle fixa det. Men nu sitter jag här på en ledig söndag, evigt nervöst tittande på webshopens besöksstatistik för att se om någon tänker handla, och tänker klappa mig själv på axeln för att jag i alla fall har kommit så här långt. Jag kanske inte kommer hela vägen, men helvete att jag i alla fall har försökt.
TACK alla ni som handlar, som supportar, som sprider ordet. WEAR THE REVOLUTION, och fortsätt visa andra att det alltid finns alternativ till överkonsumtion, dåliga arbetsförhållanden och dåliga material.
Vill man supporta genom att handla, så gör man det på www.ecosphere.se eller i den lilla flaggskeppsbutiken på Bergsunds Strand 32 i Stockholm, precis runt hörnet från tunnelbanan i Hornstull (jag kommer jobba varje dag 1-23 december, innan jag tar en välbehövlig paus under julhelgen). Vill man följa på sociala medier så hittar man Ecosphere på Facebook och Instagram. Vill man guerillamarknadsföra Ecosphere flörtar man med mig så kan man få visitkort och klistermärken.
15 comments
Wear the revolution! Exakt! Dessutom, Johanna och du har precis ringat in vad det handlar om. Att det spelar roll var vi sätter våra pengar. Det funkar inte att vi påstår att vi stöder närproducerat, ekologiskt om vi sedan på riktigt köper våra böcker via adlibris (som jag gör), shoppar via multinationella kedjor och med de här valen dessutom bidrar till att upprätthålla dåliga arbetsförhållanden, nedsmutsning, skit lön osv osv. Det är ju ingen idé att säga hur viktigt det är att det finns små kvartersbutiker om vi ändå inte handlar där. Sedan tror jag ju att ni både är pionjärer och Don Quijotes i ett och samma paket. Banar nya vägar men samtidigt kan stora kedjor plocka upp trender och sälja dem billigare.
Sedan det här med pris. Vi är alldeles för vana vid att saker ska vara så billiga, men utan att reflektera över varför priset är så lågt. En t-shirt från en viss stor kedja som kostar 5 euro (50 sek), det säger ju sig självt att den som stått i produktionslinjen inte kan ha fått särskilt stor lön… vill vi vara med och stöda och upprätthålla det?
Våra val och var vi placerar våra pengar, vad vi köper HAR betydelse!
Vad glad jag är att du kämpar på! Grattis till ettåringen!
Tack för grattis & kloka ord! Det är så skönt att se att budskapet faktiskt förstås (utan att man låter girig!), och det gäller ju precis som du skriver överallt där vi lägger våra pengar (jag som jobbar i bokhandel större delen av mig liv har ju alltid levt med den här ”handla så får vi finnas kvar”- mentaliteten). Det är ju inte bara småbutiker, utan också kvarterskrogar, mysiga små restauranger och allt mellan himmel och jord som sitter i samma sits som en själv. Precis som du skriver så är det en sak att vara pepp på att alternativen finns, men sen måste man ta steget att faktiskt stötta med plånboken också.
Prisfrågan är en av våra store stöttestenar! Jag tror det kommer ta tid innan vi vänjer oss vid en annan prisbild. Poängen är ju att man kan lägga precis lika mycket som man brukar på ex. kläder – man kommer bara få hem färre (men bättre!) grejer, och det tror jag det är få av oss som kommer lida av!
Jag hoppas att det bidrar till att jag (och fler med mig) lyfter hur det är att vara småföretagare, utan att gömma sig bakom ett ”jo tack det går bra”!
Grattis till 1åringen!
Jag vill mer än gärna hjälpa dig att sprida ryktet! Skulle ju köpa jeans av dig, vad hände med det egentligen…. (Jo jag vet, jag hetsköpte ett par begagnade när jag fick klädpanik pga kostymnissar på tillfällig arbetsplats) Men kanske jag kan lägga ut vsitkort här i Malmö?
TACK! <3
Haha, jag finns förhoppningsvis kvar med jeans till ett annat tillfälle! :)
Du får mer än gärna köra lite guerillamarknadsföring åt mig! :) Jag inser att jag behöver beställa nya visitkort och klistermärken, men efter det kan du få ett gäng och se om du får iväg på Malmös gator! :)
Så förbaskat bra skrivet! Jag förstår precis och håller med och tycker att du gör ett strålande jobb. Grattis så klart till 1-årsdagen!
<3 <3 <3 TACK!
[…] Läs gärna hela det välformulerade inlägget här. […]
<3 Blir så glad att mitt inlägg kan peppa och lite extra kraft – även om det till viss del också var lite deppigt. Men det är just det: vi måste snacka om det också. Men det är svårt som sagt när man själv vill ha den där peppiga och härliga platsen – då finns det inte utrymme, med rätta, för också det jobbiga "handlar ingen så går jag i konkurs nästa månad". Så jag är gärna den där som numera kan säga alla de där sakerna så kan du, och alla andra, som driver butik fokusera på det inspirerande kundmötet istället =) Kram och pepp!
Läste ditt ursprungliga blogginlägg Johanna och tyckte du tog upp en massa viktiga saker. Inte går det att driva företag med att bara låtsas att det inte kräver jobb och att allt bara går bra. Alla sidor behöver belysas och diskuteras. Tycker det var beundransvärt av dig att både starta din butik, sedan ta beslutet att lägga ner och också kunna reflektera över hela processen. Skulle säga att det behövs mera sådan som du :-)
Säger jag som jobbar på universitet och bara har ett litet sidoföretag där jag just nu inte gör så mycket alls….
Men åh vad glad jag blir för dina fina ord! TACK! <3
Varsågod, jag menade varje ord <3
Poängen är verkligen att vi behöver snacka om saken – om alla förstår under vilka premisser vi jobbar så blir det ju lättare för alla, helt enkelt. Jag vet att jag har bekanta som tror jag plockat ut lön från dag ett, eller att jag sitter och tjänar stora pengar idag, och det är så galet! Skitbra att du tar lite plats och säger som det är, så att vi andra inte behöver vara allt för kaxiga! :)
Toppen, jag tar gärna den stafettpinnen! <3 Pratar alltid om det här på mina föreläsningar, dvs vilken stadskärna och kultur vill vi ha? I så fall är det de egna valen med plånboken som avgör! Krasst, men enkelt =) kram!
Är det sant att H/M och andra kedjor bränner tonvis med kläder varje år som egentligen skulle kunna användas? Tycker det låter väldigt illa om det skulle stämma, I så fall ska jag sluta handla där och välja andra butiker.
Tyvärr verkar det som om det är så! Vad jag har förstått handlar det mycket om att kläderna har nivåer av kemikalier som inte är godkända i Sverige, men det har ju sedan tidigare också cirkulerat information om att kläder klipps sönder osv bara för att de inte blev sålda och man inte vill att någon ska kunna bära dem efter man har slängt dem. En så himla tråkig utveckling, och lösningen är ju rätt enkelt: producera färre grejer och gör dem ekologiska! :) Men det går ju lite emot storföretagens företagsfilosofi!