Jag har, som vän av ordning nog har koll på, precis flugit över hela jordklotet. Det var många år sen sist, och det har hänt en del sedan jag gjorde en sån flygning senast, och bland annat visar sajten för flygbiljetter hur mycket koldoxid min resa släpper ut. Bäst av allt är att de dessutom infört sökfunktionen som gör att jag kan välja den resa som släpper ut minst! Det fascinerande är att det är absolut inte den dyraste resan.
När jag började kolla priser (jag flög Stockholm-London-Sydney och sen tillbaka igen) så kostar den billigaste resan 8300kr, och den som släpper ut minst kostar 10900kr. Det är en prisskillnad som jag tycker känns mer än rimlig (den ”snabbaste” resan kostar 18000), och enligt beräkningarna kommer min resa släppa ut cirka 3300 kg koldioxid. Tre ton – alltså det dubbla mot vad jag släpper ut på ett år utan flygresor. Bilden nedan beskriver vilka parametrar man använder, och det i samarbete med KTH uträkningarna görs.
Jag tänker inte ursäkta min flygresa: jag vet precis hur den påverkar. Däremot tycker jag uträkningarna är riktigt bra då man som privatperson faktiskt kan ta detta i beaktande på en helt ny nivå, och dessutom kompensera för sin resa. Personligen tror jag inte på klimatkompensation som någon lösning på problem: vi behöver en mer miljövänlig flygflotta och vi behöver flyga mycket mindre. Att jag kan räkna ut vad jag behöver kompensera med är dock intressant, för det här med klimatkompensation är lite klurigt och tyvärr har de flesta av oss alldeles för dålig koll på vad det är och hur det funkar. Jag valde att beräkna från den högsta utsläppsmängden jag hittade för min typ av flygresa, istället för den lägre som angavs vid bokningen. Mest för att jag var nyfiken på att se hur dyrt det skulle bli att kompensera om jag hade valt den värsta resan. Då ser det ”värsta” alternativet ut såhär:
Och nu hoppas jag att ni såg själva kompensationen också: först och främst en rejäl beskrivning av de positiva effekter som ska skapas genom min kompensation – men observera också priset. 1630 svenska kronor. Det är hela grejen: det är verkligen inte dyrt att klimatkompensera. Det finns inget som säger att vi inte kan passa på att klimatkompensera vår vardag också – den som har ångest över att äga en bil kanske kan klimatkompensera för att också kunna bidra positivt trots bilkörandet (precis som vi tidigare snackat om att vi kan välja att fokusera mer på positiva saker!). Jag har utgått från svenska företaget ZeroMission när jag beräknat min kompensationskostnad – det finns ett helt gäng olika alternativ man kan söka runt efter om man är intresserade av att spana lite närmare på konceptet och kostnaderna, där man också kan betala sin kompensation.
Och återigen: att kompensera är inte en lösning. Men att kunna vara med och påverka positivt när man med flit gör något man vet är negativt är i alla fall bättre än att skita i det helt och hållet. Om ni kikar in hos ZeroMission HÄR hamnar ni på en rejäl lista med frågor och svar kring klimatkompensation som jag rekommenderar att läsa igenom om man är nyfiken på hur det funkar och vilka effekter det faktiskt har.
___________________________________________________________________________
När vi ändå pratar om flygresor så tycker jag det är intressant att ta upp aspekten av alla jädra engångsartiklar som en flygresa tycks innefatta. Allt är ju som bekant inplastat och paketerat var och en för sig, och det är på en långflygning närmast omöjligt att komma ifrån detta. Jag gör mitt bästa med medhavd vattenflaska och (vilket nu bara börjat bli roligt) en sån där liten plastpåse för krämer man har med sig i handbagaget som jag helt ärligt använt i över fem år nu, vilket måste vara rekord för vad som egentligen bara är en liten fryspåse.
Däremot var det kul att se hur utvecklingen av maten gått. På långflygningar ingår alltid en väldigt massa mat, allt från frukost till snacks och middagar. Jag råkade glömma att begära vegetarisk kost, men det var lugnt: vi hade faktiskt en meny med tre olika alternativ för middag (kyckling, vego, biff) och två alternativ för frukost (korv eller vego tror jag det var då). Så jag kunde enkelt välja det bästa alternativet utan att ens behöva tänka på saken, vilket även resten av passagerarna kunde göra utan att behöva förboka vegokost. Tyvärr lät det som att större delen av planet valde biff, vilket gjorde mig lite besviken – men alternativet fanns i alla fall för alla att få vego. Plus att kabinpersonalen fyllde på min vattenflaska från större behållare flera gånger, vilket var första gången för mig.
