Matsvinn är ju ett evigt diskussionsämne, av två anledningar skulle jag vilja påstå: 1) vi kan åstadkomma rätt rejäl skillnad (miljömässig och ekonomisk) om folk slutade kasta fullt duglig mat, och 2) hur duktig man än vill vara har man perioder när man verkligen slarvar (och med man så menar jag mig själv).
Men faktum är att mitt resande i Australien faktiskt gett mig förnyad energi till att bli ännu bättre på att ta hand om den mat jag köper. Jag kan annars snåla lite med vissa typer av matvaror, till exempel färsk frukt och grönt, för att det ”blir dåligt så fort”. Så varför har jag helt plötsligt fått förnyad lust till att ta hand om matsvinn?
Därför att alla jag bott hos under tiden jag varit här, A-L-L-A, både vänner och AirBnb, har varit helt magiska på att ta hand om maten de köper. Det ska först och främst sägas att jag inte har bott hos utfattiga studenter eller andra som har en tajt ekonomi. Det här är vuxna människor som tjänar helt okej eller rätt bra, som kanske saknar ett egentligt miljöintresse, men som ändå tar hand om maten. De gör det helt enkelt inte av klimatskäl eller ekonomiska skäl till största del. Men det kokas ihop nya rätter av rester i kylskåpen, det inventeras innan man går ut och köper mer mat/det som saknas, det planeras och grejas. Jag lyssnade på mitt sista AirBnb-boende diskuterandes vad de hade i skåpen och vad de kunde göra av det, på ett sätt som jag aldrig tycker att vi snackar om mat hemma. De kokade ihop en helt ny rätt på vad som fanns hemma, istället för som jag upplever att jag själv ofta gör: tänker på en specifik maträtt och kollar vad som finns att använda till just den.
Jag har förståelse för dem: jag har lagat större delen av min mat ”hemma” (det här var ju verkligen inte en lyxresa, om vi säger så) och maten här är dyr. Att äta ute är billigare än hemma, alkoholen är billigare än hemma, men mataffärerna håller helt klart en högre prisklass. Långt ifrån orimliga priser, men för mig som ändå handlar mat i Stockholm som ska vara dyrast i Sverige så reagerar även jag på vissa prissättningar. Dyrare kan ju i det här sammanhanget vara bättre då man verkligen ser till att ta tillvara på det man köper, vilket jag får känslan är vad de jag bott med gör (även om man såklart bör ta hand om sin mat oavsett vad det kostar).
Den främsta anledningen till att jag känner mig extra inspirerad är för att ingen av dessa människor har lagat, ja, vad ska man säga? ”Tråkig” mat? Det är liksom inte ”vad kan jag koka ihop som funkar med ris?” utan rejäla måltider med till största del riktigt nyttiga ingredienser – det vill säga ett helt annat sätt än hur jag själv brukar resonera när jag tar tillvara på mat hemma.
Jag tror också att jag hemmavid kan vara väldigt naiv när det gäller matförvaring. Ni vet ju hur det är, helt plötsligt skriker nån ”rötmånad” och vi kastar saker för glatta livet för att man inte vill bli sjukt. Här är det ju närmast konstant rötmånad och ändå lyckas de få frukt och grönt att hålla riktigt länge med rätt förvaring och smart planering. Jag reste hem väldigt peppad på att ta mina matsvinnsambitioner till en helt ny nivå – och med ungefär en månad hemma i kylan bakom mig så kan jag säga att jag lyckats! En kombination av ny pepp + väldigt tunn plånbok efter semestern gjorde verkligen sitt. Och ja – jag har ätit gott och hälsosamt (nåja, nästan hela tiden) och ingenting har hamnat i soporna!
Jag har kokat ihop allt från klassiker när man försöker rädda det man har i kylskåpet: hemmagjord pizza (det var väl där hälsosamheten föll lite..), pajer (bland annat det här broccolipajreceptet från Portionen Under Tian – enbart hopkokat på saker som fanns i kyl och frys), stroganoff (mitt favoritrecept hittar ni HÄR), overnight oats till frukost med alla framgrävda frysta bär jag hittat i frysen och fröer och grejer från skafferiet (mitt recept hittar ni HÄR)… Ja, det har helt enkelt inte gått någon nöd på mig!
