Hörrni! Vad kul att ni var pepp på att jag återvänder till bloggandet! Det ger massor med energi ska ni veta, och jag har så mycket grejer jag behöver få ur mig i text. Men från era kommentarer på förra inlägget att döma, så tolkar jag det som att årets mest fascinerande nyhet är just det faktum att jag gick och köpte en teve – så vi börjar helt enkelt där!
Jag har ju varit energisk motståndare mot teveapparater i snart tio års tid. ONÖDIGT & OSOCIALT! Ska man titta kan man ju titta själv på datorn, och umgås man med folk kan man ju göra något annat än att titta på teve. Hur bra som helst liksom, och så sparar man ju en massa pengar. Har funkat alldeles utmärkt för mig, och jag roar mig hellre med en bok.
Men sen så kom ju utbrändheten/utmattningsdepressionen, och i samband med att orken försvann och hjärnan sakta men säkert stängde ner sig en aning, så tappade jag förmågan att läsa böcker. En helt galen känsla: jag kan ju läsa, det är inte det, men orken finns inte – och definitivt så finns inte lugnet i kroppen att bara kunna sätta sig ner i timmar med en bra bok. Inte heller hjälper det att exempelvis läsa på tunnelbanan, för då finns inte fokuset. Så jag har gått från att läsa 4-5 böcker i veckan till att nu fixa kanske 1-2 böcker i kvartalet. Jättetrist för någon som mig som älskar att läsa och jag börjar förstå att jag måste ”lära mig på nytt” när jag känner att jag orkar med.
Det jag istället har gjort är att ha lyssnat på kroppen: den är rätt ihjäl och vill sitta ner och dumglo på saker som inte är avancerade. Så då har jag gjort det. Men alla ni som tittar på ex. Netflix på datorn vet också hur lätt det är att flippa runt mellan olika flikar för att ha koll på två miljoner saker samtidigt och inte alls fokusera på det man gör/ser. Så efter nogsamt övervägande (och möjligheten att frigöra alla de tusenlappar som behövdes) bestämde jag mig för att köpa en teve. Nu har jag i och med flytten ett litet vardagsrum, och kan sitta i en go fåtölj och i lugn och ro (och med datorn i köket!) titta på mina serier och filmer utan att ta in flera andra intryck samtidigt.
Det. Är. Så. Skönt.
Tanken har däremot också slagit mig att det här inte enbart är ett resultat av att jag är trött i hjärnan och därmed vill se alla Marvel-filmer på en helg istället för att göra något annat, utan också är ett resultat av att mitt liv ser VÄLDIGT annorlunda ut jämfört med några år sedan.
Förr så jobbade jag på timme, och jobbade extremt mycket – men också väldigt konstiga tider, jag gick ju mer eller mindre skift och hade därför helt lediga dagar, dagar då jag jobbade tidigt morgon eller sen kväll osv. Sen så pluggade jag och Universiteten har alltid konstiga tider. Och så var jag ute och drack öl med människor som också hade konstiga tider.
Numera så är jag ju nästan så mycket Svenssontillvaro man kan vara! Mitt liv är extremt inrutat eftersom jag jobbar 6 eller 7 dagar i veckan, i stort sett alltid samma tider. Det gör att jag inte har helt lediga dagar, eller konstiga tider. Jag kommer liksom hem klockan sju eller åtta på kvällen, äter mat, tittar på en film, går och lägger mig. I undantagsfall så är jag ute och gör något annat. Därför har hemmamyset, där jag får koppla av ordentligt, blivit extremt viktigt för mig på ett sätt som det aldrig varit förut. Samtidigt så särskiljer jag tillvaron mer: dator för jobb, sängen för att sova, och vardagsrummet för att glo på film. Det har säkert hjälp hjärnan att inte vara så splittrad. Och jag skojar inte om Svenssonlivet – numera äter jag lite lyxigare mat så fort det är fredag och lördag – som man ”gör” på helgen (även fast jag inte har lediga helger). Jag tror nästan jag gått och blivit lite gammal faktiskt? Överväger till och med att adoptera en hund eller katt, men bromsar här mig själv då jag räknar med att livet trots allt kommer se annorlunda ut så fort jag är tillbaka till mitt vanliga jag igen.
Jag har också i dagsläget valt att strunta helt i ”vanliga” kanaler, och har helt enkelt en knapp på dosan som heter ”Netflix”. Det funkar utmärkt för mig, och utbudet räcker och blir över. I och med den nya lägenheten, där det finns lite YTA, som är ordnad och trevlig osv, så blir det liksom avkopplande att komma hem. Hur skönt som helst, och kanske extra viktigt i dagsläget.
Så kontentan är väl att jag offrat stoltheten och det där fantastiska intellektuella livet man lever utan teve (eller vill tro att man lever) och gosar numera upp mig för seriemaraton. Jag har till och med köpt ett Super Nintendo och ser fram emot att hänga med vänner framför teven spelandes gamla Mario Bros.
Fast samtidigt så längtar jag efter att slå mig ner i fåtöljen med en bra bok och råka fastna där i flera flera timmar. Men den tiden får komma senare. I dagsläget är jag mest nöjd över att jag faktiskt kan sätta mig ner och titta på en film utan att distrahera mig själv med andra saker!
