The Sustainable Society (klicka på länken för att hitta oss på Facebook) är äntligen tillbaka med ett nytt tema: jämställdhet.
Ett OTROLIGT intressant ämne ur ett klimatpåverkansperspektiv. Jag tänker börja med att ta för givet att det inte hänger några ”inte alla män”- män på den här bloggen, för är man så bakåtsträvande att man inte kan se strukturella skillnader mellan män och kvinnor som grupp antar jag att man har det lite svårt med att förstå klimatförändringar från första början.
För så här kan man läsa lite statistik: intresse och engagemang för klimatfrågor skiljer sig åt mellan män och kvinnor, likväl klimatpåverkan.
Till exempel kan du kika på den här sammanställningen av män och kvinnor i Västerbotten. Jag vet: det är inte hela Sverige. Inte heller hela världen. Men det ger banne mig en liten bild av hur verkligheten ser ut: vi kan börja med att titta på hur många procent av kvinnor respektive män som äger en bil – något som vi alla vet är en rejäl faktor för individens klimatpåverkan: 33% av kvinnorna och 67% av männen. Här kan vi ju dock ge oss själva en brasklapp direkt: det är ju nödvändigtvis inte på grund av bilens klimatpåverkan som kvinnorna avstår. Det kan ju vara för att de tjänar mycket mindre och helt enkelt inte har råd.
Samma studie visar att kvinnor köper mer miljömärkta/ekologiska varor än männen gör. De spenderar generellt mindre som (ensamstående)hushåll än (ensamstående)manliga hushåll gör.
En liten notis från Aktuell hållbarhet visar på följande: 59% av kvinnorna i en studie säger att de pantar för att värna om miljön. Männens siffra är 48% procent. 46% av kvinnorna kan tänka sig att betala extra för en pantflaska om en del av beloppet går till att minska miljöpåverkan. Motsvarande för männen är 36%. 66% av kvinnorna anger att de tar med sig pantflaskor de köpt på stan hem för att panta med andra flaskor, medan det bland männen är 47%. Innan någon hinner säga att kvinnorna kanske tar med sig hem och pantar för pengarnas skull, ska det sägas att 37% av männen pantar för pengarnas skull, medan motsvarande siffra för kvinnor är 34%.
Likaså tycker jag mig tydligt se engagemang i sociala medier främst kommer från kvinnor, vilket statistik bland följare för vissa gruppen etc tydligt visar. När jag pluggade brukade vi ha ett exempel gällande just mäns och kvinnors konsumtion: det snackas ju ofta om att kvinnor köper sååå mycket mer kläder och heminredning, till exempel. Men männen köper däremot en väldigt massa elektronik jämfört med kvinnorna, vilket gör att deras påverkan genom konsumtion blir större.
Enklast är väl nästan att se till sin egen umgängeskrets, och fundera på vem det är som gör vad där: vem handlar mycket second hand eller miljömärkt? Vem har sålt bilen och valt att åka kollektivt? Vem äter vego och vem vägrar sluta äta kött dagligen? Jag är på riktigt väldigt nyfiken över hur det ser ut ur just erat perspektiv! Upplever ni att det är ojämställt mellan män och kvinnor (sorry alla icke-binära, statistiken jag läst delar bara upp på män och kvinnor) i er omgivning? Berätta bland kommentarerna så får alla ta del av olika synvinklar!
Den stora frågan är ju hur vi kan ändra det här. Det vi behöver är ju att gemensamt sträva åt rätt håll, och då funkar det inte att vissa grupper gör väldigt mycket mer än andra, när resultatet av allt slit och engagemang ju kommer gagna alla. Jag har ärligt talat inga bra förslag, för jag kan inte begripa att det ens ska behöva vara en sån skillnad som det är idag. Men det fråntar inte problemet att det helt krasst är halva befolkningen som bryr sig, medan den andra halvan inte gör det.
(som parentes vill jag minnas att en snäv könsindelning bland er som läser Ekoenkelt landar i cirka 85% kvinnor och 15% män)
Här hittar du resten av The Sustainable Societys inlägg:
8 comments
[…] Hur blev klimatet den nya kvinnokampen Ekoenkelt: Klimatfrågan ur ett jämställdhetsperspektiv Emmas […]
Här är det helt klart så att min manliga sambo är mer obrydd kring miljöfrågor. Tycker det är lite äckligt att köpa begagnat, föreslår nästan alltid kötträtter när vi ska planera mat etc. Men samtidigt tror jag att en del av kvinnors stress och ohälsa beror på att man ska vara så jäkla duktig. Jag mår bättre rent psykiskt när jag ser lite mellan fingrarna, gör snabbmakaroner och korv till middag, inte mår dåligt över att jag köper nya jeans på Cubus, tar bilen istället för att cykla när det spöregnar etc. Allt i samhället är ju gjort för att de vägarna ska vara lättare. Det borde ju vara enklare, billigare och smidigare att välja rätt.
Ja du sätter fingret på två grejer här: kvinnor som grupp tenderar till att vara ”duktigare”, och det är lätt att göra fel och svårt att göra rätt. Men i grund och botten är det väl den där obryddheten vi måste åt (oavsett kön) – varför är det så många som bara rycker på axlarna åt klimatkrisen? Alla kan inte göra allt, men det här totala avfärdandet är lite läskigt.
[…] I dag skriver The Sustainable Society om jämställdhet inom klimatfrågorna. Och som Husligheter-Maria noterade i sitt inlägg om frågan: ja, vi är alla kvinnor. Här kan du läsa mer på ämnet jämställdhet inom klimatfrågorna: Husligheter: Hur blev klimatet den nya kvinnokampen Ekoenkelt: “Klimatfrågan ur ett jämställdshetsperspektiv” […]
I mina kretsar är det nästan löjligt uppdelat. Kvinnorna återvinner, köper eko, plastbantar, second handar, cyklar, tar tåget etc. Och tjänar dessutom mindre.
Männen tar bilen, gör karriär, köper hämtmat och flyger.
Såklart är det kanske inte SÅ extremt men ibland känns det verkligen så.
Man blir ju galen! Varför? Jag blir så less på att folk (i många fall män) liksom inte bryr sig det minsta. Inte ens diskuterar det (bloggar, sociala medier etc), eller ens verkar uppmärksamma problemet oavsett om det sen resulterar i handling.
I min umgängeskrets är det sedan cirka 4 år tillbaka främst jag och någon till tjej som brinner mycket för miljön och miljöfrågor. Handlar secondhand, är vegetarianer osv. Har märkt en stor skillnad det senaste året faktiskt. Har tidigare främst varit kvinnor som varit nyfikna men jag upplever en förändring det senaste året, att även männen är mer nyfikna och vill ställa om och lyfter frågan själva och nya miljövänliga väl de gjort och gärna vill ha tips om exempelvis vegetariska recept! Kul att se tycker jag! I min umgängeskrets verkar det gå åt rätt håll i alla fall :) Till stor det tror jag det beror på min manliga sambo som blivit påverkat och intresserad till stor del av mig. Gått från köttätande storbilåkare till äta 90 procent vegetariskt och försöker ändra sin jobbig till en elbil. :)
Heja dig som lyckats påverka en karl! Hehe. Skämt åsido, jag tror också det händer mer och mer, men det är ju läskigt att det är så få män (och kvinnor också för den delen, även om de är många fler) som är det minsta engagerade. Fortfarande. Jag blir inte klokare av era kommentarer heller – här vill man ju hitta en enkel lösning som får poletten att trilla ner, men jag kan liksom inte begripa varför det är så olika?