Idag känner jag för att tjata om onödigt skräp.
En viss mängd skräp får man acceptera. Äppelskruttar till komposten, värmeljusens aluminiumhållare som åker till metallåtervinning, tomma glasflaskor och så vidare. Men det där onödiga skräpet går mig lite på nerverna just nu.
Först och främst fick jag hem min nya kamera igår. Alla små sladdar och alla instruktionsböcker (som dessutom kom på 3 olika språk, en individuellt inpackad i plast beroende på språk) var tjusigt individuellt inpackade i plast. Det fanns två PC-manualer också. När man väl hade plockat ut kameran, laddaren och datasladden så hade man en hel påse med skräp.
Idag tog jag en såndär shoppingtur som är nödvändigt ont; apoteket, bolaget och claes ohlson. Skrivarfärgen var väl helt okej förpackad, där kan jag begripa att själva färgpatronen måste ligga förpackad i plast – men varför ha kartongen runt om? Jag köpte ett skal till min iPhone (1½ år har jag haft den och den har tagit ett antal smällar i golvet, men nu vågar jag inte pröva lyckan längre..) där förpackningen, förutom själva skalet, innehöll 3 olika former av papper/kartong + att allt var invirat i plast. Jag köpte även 3 armband på JC där själva ”hållaren” som låter dem hänga på sina krokar består utav redig plast, lite väl överdimensionerat, istället för att smyckena hade en liten papperslapp där priserna kunde stå (liksom små individuella butiker brukar ha). Sen köpte jag ett packet kuvert också, som förutom att vara invirade i plast hade ett A4 stort papper som talade om att det var kuvert.
Det enda jag köpte som var ”utan förpackning” var 2 vinflaskor, 2 ölflaskor samt ett kollegieblock. Migräntabletterna får jag väl acceptera att de kommer med kartong + det där hemska pappret med användarinstruktioner.
När jag kom hem bestod större delen av min ryggsäck av skräp. Plus att jag fick två plastpåsar som jag inte ens ville ha (apoteket & akademibokhandeln var väldigt snabba på att packa ned allting innan jag ens hann protestera). Numera på mitt eget jobb så frågar jag alltid ”behöver du en påse?” istället för att säga ”vill du ha en påse?”. Jag tror det handlar om omvänd psykologi, för när jag frågar om någon vill ha, då innebär det att det är gratis och alla vill ha något som är gratis, tämligen oavsett vad det är som är gratis. Men när man istället frågar om någon behöver en påse, brukar de flesta titta på sin väska och inse att ”nej, jag får plats med boken i väskan!”.
Hur som helst, allt detta skräp börjar gå mig på nerverna. Ska det verkligen vara så svårt att köpa någonting som inte är förpackat i fyrahundraelva olika material? No Impact Man vägrade producera sopor under sitt utsläppsfria år, och det är något som imponerar mig. Hela vårt samhälle tycks nästan vara uppbyggt på skräp. Ju mer skit vi får med oss hem från affärerna som vi inte behöver – desto bättre. Desto mer sopor har vi att bränna så att vi kan få energi till våra hem, istället för att investera i solpaneler och vindkraftverk.
Jag tror nästan jag kommer få en hjärtinfarkt iår när jag går förbi återvinningscentralen dagen efter julafton. Allt detta meningslösa skräp.