Jag har precis gjort en såndär hemsk OP-dusch. Det vill sägs en sån dusch man gör innan operation. Man tvättar sig ju med någon form av alkohollösning, och får inte smörja in sig eller nått alls efteråt. Jag ska göra en till dusch imorgonbitti innan jag åker till sjukhuset för en ny operation. Syftet med duschen är ju att minimera risken för infektion, men det är fortfarande otäckt. Luktar som ren vodka i badrummet ungefär.
Ja, 06:00 imorgon bitti ska jag befinna mig på Huddinge sjukhus för att den här gången operera ut lite skruvar + den stora metallplattan. Stora plattan håller just nu på att ta sig ut ur benet! Helt sjukt, precis som med den tidigare skruven som faktiskt tog sig ut. Läkarna måste ju haja att min kropp gillar naturligt och inte vill ha massor med skräp i sig! ;) Haha, skämt åsido, men det ska bli skönt att få det gjort. Det är dagkirurgi, och så fort jag är pigg nog efter uppvaket från narkosen så får jag åka hem. Troligtvis är jag tillbaka på jobbet redan till helgen, vilket känns skönt i jämförelse med senast jag vaknade upp från operation – då var det över sju veckor med gips som gällde. Förhoppningsvis får jag ganska snart börja rehabilitera brutna benet också. Förstå – då kan jag gå långpromenader igen! Och kanske ta på mig ett par vettiga skor, annat än mina trasiga mockasiner.
Oljan som Gabriela skickade till mig har varit guld värd till ärren, som ibland kan strama och kännas torra. Sista dropparna i den flaskan skall användas flitit nu till de nya ärren som kommer dyka upp efter imorgon. Vilken tur jag har som alltid tyckt att alla varianter av ärr (liksom bristningar och liknande) är en form av kroppens eget CV, ett visuellt bevis på vad livet har bjudit på. Man skall aldrig skämmas för sina ärr!
Hur som helst är det här förhoppningsvis sista tjatet om brutna ben! Nu ska jag plocka ut de stackars piercingar jag har så att jag inte kontaminerar operationssalen imorgon.
