Ni känner väl till Sveriges Miljömål? En av strecksatserna till generationsmålet är följande:
”konsumtionsmönstren av varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt”
Känns som om vi har en bra bit kvar tills vi når det målet. Eller för att citera en av julhandelns reklamannonser jag gick förbi idag: ”hellre mycket av allt än lite av varje”.
I min familj byter vi en julklapp bland de vuxna. Vi är just nu bara fyra stycken som är med på detta, vilket innebär att jag köper till någon (i år min pappa) och någon köper till mig. En julklapp. Egentligen skulle vi kunna skrota julen helt (sett ur presentperspektiv, inte för att jag gillar julen alls, men ändå). Sen köper jag även till min brorsdotter, som i år får två julklappar av mig, vilket jag till och med anser vara FÖR MYCKET, för den ungen har mer saker än vad hon någonsin skulle hinna använda. Vilket är sorgligt. Hennes presenter köpte jag för flera månader sedan, och det blir givetvis böcker i paketen.
Själv kunde jag komma på en enda sak att önska mig, en mörkgrått fårskinn. Vilket förvisso inte är ett behov, men jag gillar fårskinn då de värmer riktigt bra och slår alla tänkbara filtar med hästlängder.
Hur som helst, jag jobbar ju i butik och får därmed på nära håll uppleva julhysterin. Människor med MÄNGDER av påsar i händerna som stressar för att köpa lite till. Och lite till. Och det är ganska skönt att stå där och veta att jag inte har haft någon sådan stress i år, och att jag aldrig mer kommer behöva uppleva den eftersom jag har valt bort det momentet i mitt liv. Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt löjligt, att stressa upp dig över att konsumera saker som det ändå inte finns något behov av. Konsumtion för konsumtionens skull.
