Jag snackar ju ofta om hur himla bra det är med att bo litet (miljömässigt, ekonomiskt, mindre ytor att städa, ja ni har hört det förut). Men när man bor litet är ju bra förvaring ett måste.
Och här kan det bli lite problem. För med väldigt bra funktionell förvaring kan man äga mer än man behöver. Då räcker det med att pyssla om lite i hemmet, köpa lite snygga sänglådor, korgar eller vad det nu kan tänkas vara och få undan det värsta.
Frågan är ju vem man egentligen gör en tjänst då. Att organisera sina saker är ju trevligt, men det är ju ingen lösning på problemet. Problemet, som i det här fallet (och i de flesta fall) är för mycket ägodelar. Att organisera om sina ägodelar blir en upprepande process, det måste göras på nytt och på nytt och på nytt. För om det inte används och därmed inte har något värdig plats, så hamnar saken i fråga alltid någon annan stans. Där den är i vägen. Och så börjar man om igen, med att organisera. Självklart ser jag fördelar med att organisera, och jag älskar smart förvaring. När jag flyttade till min lägenhet hade jag massvis med urdålig förvaring. Idag har jag mindre förvaring men smartare. Men framför allt har jag färre prylar som behöver förvaring.
Organisering av saker är egentligen bara en omflyttning av saker. Och om det fortfarande är mer saker in i hushållet än ut, kommer man snart behöva organisera om igen.
Var och varannan människa som hittar till den här bloggen frågar sig hur man kan leva med mindre ägodelar. Hur gör man för att bli minimalist, för att leva i frivillig enkelhet, för att kunna packa en resväska och bara dra? Svaret på frågan: det tar tid. Det tar väldigt lång tid att hamna där man vill vara. Jag är inte där ännu, men jag närmar mig.
Det är en resa som går lite upp och lite ned. Här om dagen till exempel, för att snacka förvaring, bestämde jag mig för att flytta runt på lite saker. Träningskläderna fick en egen låda i byrån, och underkläder fick flytta till en liten byrå i badrummet. I byrålådorna i badrummet (som jag SÄLLAN öppnar) låg lite allt möjligt. Så jag kastade allt skräp och den blandade kompott som låg där. Tidigare har jag inte tänkt på just de prylarna i och med att förvaringen var bra, och därmed låg de bra där de låg. Med tiden kommer man till insikt, av något så enkelt som att jag tyckte att träningskläderna borde ha en egen plats.
För att återknyta till varför det tar tid att ha lite ägodelar är därför att vi haft så himla mycket från början. Visst, till en början är det enkelt att sälja av onödiga saker, kasta det trasiga och ge bort lite småsaker. Men sen stannar man upp. Jag har till exempel alldeles för mycket porslin av olika slag. Ovärt att sälja, men helt och skall därmed inte kastas. Så min plan är att bara göra slut på allt, för förr eller senare tappar man en tallrik eller två. Köket kommer helt enkelt ta tid innan det blir så ’minimalistiskt’ som jag önskar.
Min nya tanke när jag går runt här hemma är ”skulle jag ta med den här när jag flyttar?”. Är svaret nej, så hamnar ägodelen i Traderahögen, Bokbörsenlådan eller bland skänkes-till-välgörenhet-prylarna. Det är en intressant tankegång, även om jag inte planerar att flytta just för stunden, men orkar man kånka på onödiga prylar från en lägenhet till en annan? Packa ner, packa upp – organisera. Nej tack, säger jag.
(Inläggets rubrik är stulen från ett bra blogginlägg i ämnet; läs här!)
