Jag har precis läst en bok, vars recension dyker upp förr eller senare, där ett kapitel handlade mycket om rädsla. Boken i sin helhet handlar om att skapa sitt eget liv, sätta sina egna regler och leva typ ”tvärtemot” alla andra, varpå rädsla är något man inte kan undvika.
Jag tror hela temat med rädsla är relevant att ta upp i den här bloggen, då jag och många av er har valt att göra och leva annorlunda än gemene man. Jag har tappat räkningen på alla kommentarer som säger att ”jag önskar jag kunde göra som du”.
Det spännande är att det är inget som hindrar en!
Boken tar upp en intressant sak som tåls att tänka extra mycket på: när man var liten och hade gjort något dumt så skyllde man ofta på att ”alla andra gjorde det”. Varpå föräldrar/lärare etc frågade ”om alla andra hoppade från en bro, skulle du också göra det då?”. Och nej, det skulle man ju inte. Men sen, helt plötsligt, vänder detta. Man vill göra saker på sitt eget sätt, leva sitt eget liv, varpå alla säger att ”alla andra hoppar ju från bron, varför gör inte du det?”. Våra föräldrar och andra auktoritetspersoner spenderar hela vår uppväxt med att få oss att bli självständiga, tänkande individer. Sen blir vi vuxna och då ska man ändå bara göra som alla andra, för det är vad som förväntas av en.
Varför är vi så rädda för att förändra våra egna liv? Varför krävdes det en panikattack för min egen del innan jag förändrade mitt eget liv, innan jag helt enkelt vägrade hoppa från bron? Jag har inget bra svar. Jag tror vi är rädda för vad andra ska tycka, att vi är rädda för att göra fel.
Det här med att göra fel är intressant. Jag gör fel hela tiden, misslyckas lite då och då. Jag skulle kunna gräva ner mig i mina misslyckanden, men det enda som faktiskt finns att göra, är att göra om och göra rätt. Att göra fel är inte hela världen, har jag insett. Backa tillbaka i den här bloggen och se hur jag har lärt mig med tiden, om ni behöver exempel. Att förändra sitt liv och göra det grönt är på samma gång så himla enkelt (det är bara att bestämma sig) samtidigt som det är skitsvårt (vilket alternativ är bäst? Hur ska man göra?). Förändrar man något stort (sitt eget liv) är det klart det kommer gå åt skogen lite då och då. Låt inte rädslan för att göra fel hindra dig från att förändra – du KOMMER köpa hudvård med kemikalier i även om du trodde du hade köpt en bra produkt. Du KOMMER kasta återvinningsbart skräp i hushållssoporna. Du KOMMER åka bil/flyga och släppa ut en massa koldioxid i atmosfären. Du KOMMER impulshandla saker du inte behöver. Skillnaden är att du är medveten, och att du därmed kan fortsätta jobba på att göra om och göra rätt. Jag skulle vilja se den gröna bloggare som gör alla rätt – för jag tror inte den personen finns.
Rädslan för vad andra ska tycka är svårare att hantera. Människor som stöter på mig delas antagligen in i följande tre läger: 1) dom som tycker att jag inte är riktigt klok, 2) dom som blir imponerade/fascinerade, 3) dom som blir inspirerade. Kategori 1-människorna kan vara väldigt jobbiga att hantera. Mitt råd till alla er därute som stöter på människor ur den kategorin är att ignorera dem. Dom är inte intresserade av att lära sig eller av att lyssna. Klassiska pessimister vars enda syfte med livet tycks vara att klaga eller trycka ned andra, riktiga energitjuvar. För om vi ska vara helt ärliga – för vems skull förändrar du ditt eget liv? Svaret bör vara: för din egen skull. För annars kommer du aldrig lyckas. Och det kan ju tyckas vara lite motsägelsefullt, men på samma gång som jag valt att ”leva grönt” för planetens skull så har jag ju samtidigt valt det för mig själv då jag personligen tycker att det ger mig så mycket mer än ett ”konventionellt liv”.
Man kan ta sin rädsla och göra något bra av den. Rädsla behöver inte vara en dålig känsla, för rädsla i kombination med det där pirret i magen som säger att du kanske borde hoppa på det här tåget – den känslan kan man göra underverk med. Och det man aldrig får glömma bort är att man kan alltid gå tillbaka till status quo, om man vill. Bara man kommer ihåg att man alltid har möjligheten att göra något extraordinärt med sig själv!
Min lilla guide till hur man lever som man lär:
- börja. Sluta tänka på saken och börja agera.
- börja smått. Att förändra precis allting på samma dag är helt omöjligt.
- inse att du kommer göra fel. Acceptera och gå vidare.
- lyssna på andra som redan har gått igenom sin process, och tveka aldrig att fråga om råd eller ventilera dina tankar.
- inse att man lär så länge man lever.
- inspirera gärna dem som är intresserade, och strunta i att ödsla energi på dem som bara vill klaga.
- sätt upp delmål så att du ser att dina försök faktiskt gör skillnad. Mitt första delmål var ju ett kemikaliefritt badrum. Känslan av att nå dit var fantastisk. Bestäm delmål utifrån hur du själv vill leva ditt liv – du behöver inte göra exakt såsom jag eller någon annan har gjort. Plocka inspiration från alla håll och kanter.
- njut av det faktum att du själv är den enda som kan avgöra hur du vill leva. Jag lovar, det är sant! När alla andra hoppar från bron kan du stå kvar och njuta av vädret.
Den extremt korta guiden till hur man förändrar sitt liv: börja.
Jättemånga människor kommer säga att det är omöjligt, att man måste göra på ett visst sätt etc etc etc. Dom är antagligen livrädda för att förändra sina egna liv (vilket är okej – förändring kan vara läskigt!) eller helt sjukt nöjda med att jobba 8-16 varje dag tills de fyller 65, och under tiden roa sig med att shoppa på gallerior på helgerna och titta på teve.
Jag föreslår att du börjar med något smått redan idag, oavsett om du redan har börjat förändra eller fortfarande bara tänker på saken. Jag och många andra här i bloggosfären ställer mer än gärna upp på att svara på frågor, reda ut tankar – eller så lyssnar vi bara på dina kommentarer. Vi strävar ju alla efter snarlika mål! Så nästa gång någon säger att du borde hoppa för att alla andra gör det, tycker jag att du ska stå kvar och se hur det känns.
