“A lot of discussions are only on the environmental side, that we don’t need a lot of things really and that we could consume less of everything,” says Persson, who continues to rapidly expand the business with 400 new stores planned for 2015 alone. “But if we were to decrease 10% to 20% of everything we don’t need, the result on the social and economic side would be catastrophic, including a lot of lost jobs and poverty.
Åh. Vad härligt det är med människor med mycket makt och pengar som SKULLE kunna förändra saker och ting men som ändå envisas med att vara väldigt inskränkta. Citatet ovan är alltså från H&M’s Karl Johan Persson som tror att minskad konsumtion skulle leda till social katastrof. Förvisso är det så att vi har ett ekonomiskt system som i dagsläget inte ser ut att komma att ändras nämnvärt de kommande åren, och att produktion och konsumtion är stora drivande faktorer till att det ekonomiska systemet ”fungerar” (för ja, det funkar ju för vissa av oss. För andra, not so much).
Nu säger alltså Persson att om vi minskade vår konsumtion med 20%, och då enbart gällande sånt vi INTE behöver, så skulle det bli katastrof. Förlorade jobb och fattigdom. Då vill jag bara ställa upp följande tankeexperiment:
Låt säga att jag spenderar 1000kr varje månad på konsumtion av kläder. Jag spenderar alla dessa pengar på 10 plagg från en klädkedja som tillverkar extremt billiga kläder, där de flesta i produktionskedjan har fått undermåligt betalt, och kläderna jag köper är av dålig kvalitet och dessutom tillverkade av material som inte är miljömässigt sunt producerade. Vilka tjänar på det? Karl Johan, bland annat. Sopgubbarna som hämtar grejerna jag kastar får lite att göra. De flesta i produktionskedjan klarar förhoppningsvis av att överleva månaden.
Låt säga att jag instället spenderar mina 1000kr varje månad på konsumtion av kläder. MEN att jag spenderar alla dessa pengar på ETT klädesplagg (eller kanske sparar i någon månad för att köpa något ”extra” dyrt). Då gör jag ett väl genomtänkt köp, av bra kvalitet och bra material, som är gjort för att hålla länge. Ett plagg som är tillverkat av någon som får en sund lön för sitt jobb, som jobbar vettiga arbetstimmar och som är/blir duktig på sitt hantverk. Om jag tröttnar på plagget kan jag lämna det till second hand så att någon annan får köpa och använda plagget. Om det går sönder kan jag lämna in det hos skomakaren/skräddaren och få det lagat. Vilka tjänar på det? Inte Karl Johan. Men däremot människorna i produktionskedjan, second hand butiken, skomakaren/skräddaren och förhoppningsvis kommande generation som 1) får möjligheten att använda ett riktigt kvalitetsplagg om jag tar väl hand om det, 2) dessutom får njuta av en natur som inte är förstörd.
För mig låter inte 20% minskning av inköp av saker vi ändå inte behöver som någon social katastrof. Nu är förvisso verkligheten mer komplex än det tankeexperiment jag sätter upp, men eftersom konsumtion är vårt sätt att skaffa oss saker vi (behöver) och (vill ha), och produktion är sättet att erbjuda detta, då är mitt exempel ett av få tänkbara sätt att göra det på i vår ekonomi, om vi nu vill lämna något vidare till de som kommer sen. Medveten konsumtion, helt enkelt. Med lite sunt förnuft, lite vilja att ta hand om sina saker, och inte ett regelrätt avståndstagande mot hur saker och ting faktiskt fungerar just nu. Sen finns det andra tänkbara ekonomiska system som kanske skulle fungera mycket bättre än det vi har idag, men tills dess är det medvetenhet som gäller. Att Karl Johan känner sig lite orolig över världens tillstånd kan ju faktiskt tolkas som positivt för oss som jobbar för en bättre miljö och en mer socialt jämställd och hållbar värld.
Vill man läsa hela intervjun med Karl Johan kan man göra det HÄR. Om någon springer på Karl Johan så kan ni ju försöka förklara för honom att det där med att köpa saker man varken vill ha eller behöver inte gör någon lyckligare. Varken för den som producerar, konsumerar eller stoppar vinsten i plånboken. Eller så kan man föreslå för Karl Johan att han som entreprenör kommer på något man kan göra för de där 20% pengar vi inte spenderar som istället kan bidra till social hållbarhet och arbetstillfällen. Mindblowing.
