Sandra undrade lite kring det här med presenter, ur perspektivet att man både vill tänka minimalistiskt och miljövänligt. Å ena sidan att man får saker man absolut inte vill ha och som bara tar upp en massa plats, och å andra sidan att man inte vill ge bort sånt så att man belastar andra.
Och det här är svårt. Efter flera år som minimalist så försöker jag fortfarande få min mamma att sluta köpa saker åt mig, men ”hon såg ju nånting på stan och tänkte på mig”, och därför har jag nu en del små inredningssaker och annat som jag hade klarat mig lika bra utan. Mitt första råd är ändå att tala om för folk att du inte vill ha ”saker” i present. Många kommer acceptera det, andra kommer strunta fullständigt i det. Men det är ändå ett första bra steg.
Med tiden lär man också släkt och vänner vad man verkligen uppskattar: om man alltid önskar sig presentkort eller en god flaska vin så får man tillslut också nästan uteslutande sånt. Eller så kommer folk driva lite med en: jag minns för några år sedan när jag fyllde år och några kollegor undrade vad jag önskade mig. Jag svarade ”förbrukningsvaror” och fick därmed en 1,5 liters flaska champagne. Det är inget man öppnar i en handvändning, men ingen av dom har heller köpt saker åt mig efter det.
Men ur ett både minimalistiskt och miljövänligt perspektiv vill jag påstå att det bästa man kan önska sig är det man verkligen behöver. Är du i behov av ett par nya ekologiska jeans? Ja, dom kostar ju några kronor, men några hundralappar eller några presentkort när man fyller år hjälper till, och man kan köpa något man både vill ha och behöver. Annars är presentkort på butiker man gillar alltid en bra idé då det kan gå till sådant man faktiskt har ett behov av, liksom presentkort hos frisören, Ticnet eller liknande för konsertbiljetter eller andra nöjen, eller annat som man vet kommer gå åt en bra idé att önska sig – eller ge bort. Som en symbolisk present, eller för de som bara byter presenter för kanske en hundralapp, är ett ekologiskt vin/bubbel, några goda öl, en burk lokalproducerad honung eller annat lite vardagslyxigt alltid en bra idé. Någonting som går åt och som inte tar upp plats för all evighet hemma, helt enkelt.
Men det är ju viktigt att ta diskussionen, och många kommer inte förstå att man inte vill ha några saker. Jag brukar lite diskret klaga på saker sådär i allmänhet inför vänner och bekanta, det brukar oftast räcka för att de inte ska våga sig hit med något. Om de inte kan förstå ens vilja att leva minimalistiskt och prylfritt i den mån man själv valt det, så är klagandet faktiskt en ganska bra idé. Jag gjorde ju samma sak med julfirandet inom familjen: avstyrde presenter mellan vuxna helt och hållet, och införde triss-skrap och champagne istället. Lika trevligt umgänge, ännu mindre prylar att behöva gå hem med efteråt. Och med tiden lär sig vänner att köpa sånt man faktisk uppskattar, när de väl köper något – som förbrukningsvaror. Och de få gångerna jag faktiskt får en fysisk pryl i present idag så brukar det vara ett riktigt bra val som jag verkligen gillar och uppskattar. Men det tar tid att få andra att förstå att man frivilligt avstår från materiella saker, så det man behöver ha klart för sig själv är att det trots allt är okej att göra sig av med de här sakerna efter hand. Man får sälja eller ge bort sådant man fått i present. Punkt.
Och för att inte belasta andra med sådant man själv inte vill ha, så är det fint att ge bort något gott att äta eller dricka, en härlig upplevelse – eller till den som redan har allt, och har råd med allt den vill göra: ett gäng vaccinationer hos Unicef, en slant donerad till Stadsmissionen, eller ett medlemskap hos Naturskyddsföreningen. Man får helt enkelt vara den första i vänskapskretsen som ser till att det blir ändring på presenterna. Och om vi ska vara helt ärliga så ser jag hellre att släkt och vänner kommer hit och dricker kaffe, äter tårta eller tar ett glas vin när jag fyller år, och förgyller min dag med en massa härligt umgänge, än att de kommer hit bara för att räcka över en present.
