Jag skrev nyligen en krönika på Continuation Magazine som mest kretsade kring att jag är så jädra trött på sommaren (den hittar man här: Tack sommaren, det räcker nu!). Vilket är helskumt, för jag älskar sommar, sol och värme. Allt annat ogillar jag skarpt (om vi nu ska hårdra det). Men det jag främst tror att detta bottnar i – förutom att det är trevligt med doftljus, filtar och snygga höstjackor – är att jag har fått en sådan rejäl nytändning gällande minimalism. Så här inne som jag är på minimalism just nu har jag nog inte varit sen jag först nosade upp begreppet för så många år sedan. Ungefär som att en ny årstid betyder nytändning och nystart, och att det är därför hösten lockar mig lite extra mycket.
Hur jag hamnade här igen vet jag inte, för faktum är ju att jag inte har börjat konsumera som jag gjorde förr. Nä, jag konsumerar precis lika lite som jag har gjort i flera år. Så det är inte på grund av att hemmet har blivit fullt igen.
Jag tror helt enkelt jag kanske har nått nästa ”nivå” i min egen version av minimalism, där jag på något sätt är redo att göra mig av med än fler grejer än vad jag har varit tidigare i livet. Det jag helst av allt vill göra är att kasta ut precis allt jag äger och börja om från noll – att liksom sakta men säkert ta in en sak i taget, den där perfekta saken, istället för att ha kvar allt jag har idag. Så tänker jag ju givetvis inte göra, för jag har schyssta grejer som används och jag skulle verkligen inte ha råd att gå ut och köpa en massa nytt. Nej, känslan av att vilja kasta ut allt och börja från noll bottnar nog mer i att det känns som en lättare variant än att plocka bort en sak i taget. Att medvetet tänka igenom vad som ska rensas ut och vad som ska behållas tar ju både tid och energi, och jag önskar jag kunde packa en stor resväska (vilket jag inte har någon) med det mest essentiella, och sen bara skita i resten.
Minimalism & Miljömedvetenhet
Men sen är det ju den där kopplingen jag (och många med mig) har som är minimalism + miljömedvetenhet. Och det innebär ju att det är himla dumt att kasta ut fullt fungerande grejer. Visst, mycket kan säljas på loppis – men att sälja något man använder och som fungerar och istället köpa en snarlik sprillans ny grej är ju ändå inte en bra idé (på tal om mitt senaste inlägg om vad som egentligen är medveten konsumtion..). Å andra sidan är det mycket som inte kan säljas på loppis: gympaskor som är välanvända och som funkar för mig nån månad till, men inte har något andrahandsvärde. Kantstötta kaffemuggar som går utmärkt att dricka kaffe i tills de går sönder helt, men som givetvis inte skulle betinga något värde i andra hand.
Vilket innebär att jag just nu försöker rensa ut sådant jag känner att jag verkligen inte vill ha kvar, som ingår i någon av följande två kategorier: 1) någon jag känner vill ha saken/saken har ett andrahandsvärde och kan säljas, samt 2) saken är helt utnött/trasig och kan med gott samvete förpassas till soporna.
Det här innebär ju att jag såklart sitter i precis samma situation som tidigare – allt är kvar i lägenheten tills det är sålt/kastat/har beslutats att behållas. Men ändå känner jag att jag har fått en nytändning: jag reflekterar över sånt som jag tidigare bestämt att jag aldrig skulle göra mig av med. Favoritböcker som skulle sparas i all evighet går till vänner som vill ha något att läsa, kläder jag älskar men som jag ändå aldrig använder får säljas, och så vidare.
Jag har även funderat lite kring huruvida den här nytändningen till minimalismen – som ju är ett av mina favoritämnen, alla kategorier, oavsett hur vi vrider och vänder på konceptet, kan bero på att jag har några månader bakom mig (och några månader framför mig) med extremt mycket att göra och ett extremt tajt schema. För ska man vara helt krass så är det så att ju mindre man äger, desto mindre finns det att städa/tvätta/diska/plocka undan/välja mellan. Jag kanske helt enkelt har nått nivån där jag behöver göra mig av med mer för att lugna hjärnan – eller så är det här bara nästa steg i min egen minimalismresa och hade kommit oavsett.
Hur vi än vänder och vrider på det, så känns det hur skönt som helst. Det är nästan så att jag har gått och väntat på detta – att drivas av energi när man rensar, säljer, plockar iordning osv är ju såklart bra mycket enklare än att drivas av ren viljestyrka, vilket jag tror alla som rensar ut under årens lopp har känt. Så bloggen kan vänta sig en hel del mer minimalism framöver – oavsett om vi snackar utrensning, inredning, miniboende eller vad det nu må vara.
Hur ser det ut för er andra som är på samma resa? Svänger det lika mycket för er, får ni nytändningar eller är det sakta lunk framåt?
