Hej från solen och värmen!
Snart två veckor i Australien, som har visat sig vara ett tämligen svårt land att jobba på distans från. Det är inte BARA så att jag glömmer bort att jag har ett jobb på grund av att stranden och surfen lockar mer, utan det är även svårt att få tag på Wi-fi ute på stan. ”Hemma” är den helt okej, men uj vad svårt det är att hitta på diverse caféer – och som dessutom är så pass bra att det går att öppna ett mail eller två. Som tur är så vill ju typisk svensk hud gärna ta en paus från solen ibland, så det är helt okej att stanna hemma lite då och då.
Eftersom jag är som jag är kan jag inte låta bli att göra lite iakttagelser. Just nu befinner jag mig i den lilla staden Byron Bay med typ 10.000 invånare, som är ett surfparadis som varje år blir invaderat av miljoner turister. Det betyder ju såklart att det kryllar av fik och restauranger, varav många är helt vegetariska eller veganska. Dock skyltar nästan alla med att de använder lokalproducerad mat, och listar mer än gärna att äggen kommer från Plats1, kycklingen från Plats2, bananerna från Plats3 och så vidare. Det är himla fint att se – det där med att vara stolta över lokalproducerat, och aktivt försöka prioritera det. Det är också mycket fokus på att man ska handla lokalt över huvud taget, vilket såklart gör mig extra glad. Det gör ju att småbutiker (liksom min egen) faktiskt hålls vid liv, och det blir extra påtagligt när jag nyligen läste att det i Sverige är småföretagen som bidrar till stor del till välfärden och skapar en enormt stor del av alla jobb (bortsett från att de håller städer vid liv istället för att bara ge plats åt gallerior). Sånt vi helt enkelt gärna glömmer bort när vi letar efter det billigaste tänkbara på annan plats.
Men det som slagit mig mest av allt är hur jävla bilvänligt Australien är. Det är exakt såhär jag föreställer mig USA, där jag ännu ej varit. Jag har ju som bekant varit här förr, så jag har erfarenhet av ett gäng städer vid det här laget. Men för att ta just denna resa som ett exempel: Sydney är en enorm stad. Den är också, enligt min uppfattning, utsatt för väldigt mycket ”urban sprawl”, det vill säga att staden växer utåt men att man bygger mycket småhus istället för att satsa på större byggnader och höghus. Kollektivtrafiken funkar helt okej – ett gäng (väldigt svårbegripliga) bussar och vad som närmast kan liknas vid pendeltåg som går alldeles för sällan och har alldeles för långt mellan stationerna (dyrt är det också. Som jag har förstått från mina vänner kan man inte köpa månadskort som jag gör i Stockholm, utan man betalar alltid för varje enskild resa. Enligt en tjej jag pratade med var mina kostnader för kollektivtrafiken i Stockholm med ett månadskort ungefär en fjärdedel av vad hon la per månad i Sydney).
Byron Bay å andra sidan har knappt någon kollektivtrafik alls. Och samma sak här med att det blir långa avstånd. För mig som gillar att gå och gärna skippar kollektivtrafiken blir det en smärre pärs. Jag går just nu runt 1,5-2 mil om dagen – och det är inte för att jag nödvändigtvis VILL promenera så långt, utan bara för att ta mig fram och tillbaka mellan grejer (typ där jag bor och stranden/stadskärnan). Att promenera i sig gör mig som sagt ingenting alls, det är härligt: men det finns knappt några trottoarer. Inga riktiga övergångsställen, utan man får smita över vägen för givetvis har bilarna företräde. Vissa ställen nås nästan bara med bil. Och kanske tråkigast av allt: nästan varenda strand har en parkering precis ”bakom” sig. Tjusig utsikt liksom.. Det är så himla trist att det ser ut såhär, och ett ypperligt exempel på att vi ständigt måste förbättra kollektivtrafiken och framkomligheten för cyklister och gångtrafikanter. Den gamla trafikplaneraren i mig har vaknat till liv igen, och ser bara möjligheter: tänk om man byggde bort en del bilvägar och parkeringar, och satsade mer på grönområden, förtätad bebyggelse och annat som människor faktiskt kan använda och uppskatta – och istället ta sig fram i trafiken på helt andra sätt? Just nu känner jag mig närmast bortskämd med Stockholm, som jag annars tycker har lite för mycket bilfokus men som ändå är helt rimlig att vara gångtrafikant i.
Däremot får man mycket lyssning gjord när man knallar runt mycket, både musik och ljudböcker slukas friskt. Missa inte att IDAG 31/1 är sista dagen som ni får gratis lyssning hos BookBeat genom att använda koden ’ekoenkelt’ i kassan. Enjoy! :)
Viktigast i packningen är nästan min hamamhandduk från Ateljé Stockholm. Kommer givetvis från Ecosphere, ligger stabilt i pris på 389kr vilket är schysst då den är handvävd i GOTS-certifierad ekologisk bomull. Jag tycker förvisso dessa är ursnygga i badrummet, men på resande fot är den perfekt: väger nästan ingenting, blir pytteliten när man viker ihop den, men är samtidigt rejält stor så att man har gott om plats när man ligger på den + kan vira in sig riktigt bra i den. Tycker heller inte att sand fastnar särskilt nämnvärt på den, och den torkar fort. Guldkorn! Jag har den som heter ”raw svart”, men den finns i ett gäng färger. Utsikten från handduken hjälper ju en del också! :)
_________________________
Alla bilder är från Byron Bay, tagna utav mig.
